1C:1

1C
|
1C : Variabler och parametrar
Det finns egentligen ingen skarp gräns mellan variabler
och parametrar.
Skillnaden uppkommer då man tolkar ett matematiskt uttryck.
Och det finns ofta flera möjligheter att tolka ett sådant.
En variabel tolkas normalt som en okänd storhet eller som något som varierar.
En parameter står för ett konstant men vanligen okänt värde.
Den välkända ekvationen
x2 + ax + b = 0
tolkas normalt som en andragradsekvation med x som variabel
och med a och b som koefficienter (dvs parametrar).
Men man kan ju också se den som en förstagradsekvation i a med b och x som parametrar.
Orsaken till att man dock inte så ofta ser den så är en konvention som säger att bokstaven x
( liksom y och z) vanligen tolkas som en variabel, medan bokstäver i början av alfabetet
oftast får stå för parametrar.
Här nedan följer ett exempel som enklast förstås genom att bokstavssymbolerna
tolkas i tre nivåer av variabilitet:
(x och y mest konstanta, t variablast).
|
 |
Välj först en godtycklig punkt (x,y) ,
vars läge i fortsättningen fixeras och placeras ut i koordinatsystemet som punkt A.
Vi vill sedan ha en punkt B nära A och väljer därför en
godtycklig punkt (h,k) nära origo. Fixera (h,k) och bilda punkten B
genom (x+h, y+k).
Om h och k tänks variera, får man tänka sig B som en variabel punkt som rör
sig i en omgivning av A.
Slutligen kan man bilda en punkt P på linjen mellan A och B
med koordinaterna (x+th,y+tk) , där t ligger mellan 0 och 1.
Betrakta nu t som en variabel och tänk dig P som en variabel punkt som rör sig på linjen.
För t=0 är P i A och för t=1 i B.
|
|
Länkar.
Här nedan finns några länkar till information om de matematiker som brukar anses var de första som införde variabel-notationen
och som använde bokstavssymboler föra att beteckna godtyckliga konstanter:
|
Analytic geometry (Encycl. Brit.)
|
Den första länken leder till avsnitt 2, Analytical Geometry, av en även i övrigt mycket intressant
artikel om Matematikens historia under 1500- och 1600-talen från Encyclopedia Britannica.
Detta avsnintt handlar huvudsakligem om de franske matematikerna Viète, Fermat och Descartes
av vilka den förstnämnde anses vara den som först utvecklade en algebraisk kalkyl med
parametrar och variabler.
Man får bl.a upplysningen att Viète använde stora bokstäver för vokaler (A,E,I osv.) för
att representera variabler.
Det var först i och med Descartes som de för oss så bekanta x,y,z dök upp som variabler.
|
F. Viète 1540 - 1603 |
Kort biografi över F. Viète där denne också avslöjas som kodknäckare.
|
Tredje- och fjärdegrads -ekvationerna
|
Denna artikel handlar huvudsakligen om de italienska matematiker (del Ferro, Tartaglia, Cardano, Ferrari m.fl.) som på 1500-talet
löste de rubricerade ekvationerna.
De var förmodligen Viètes föregångare, vilket dock
är svårt att verifiera eftersom de oftast höll sina anteckningar för sig själva.
|
|