INTRO

1C:1



 
 
1C


1C : Variabler och parametrar


Det finns egentligen ingen skarp gräns mellan variabler och parametrar.

Skillnaden uppkommer då man tolkar ett matematiskt uttryck. Och det finns ofta flera möjligheter att tolka ett sådant.

En variabel tolkas normalt som en okänd storhet eller som något som varierar.
En parameter står för ett konstant men vanligen okänt värde.

Den välkända ekvationen
x2 + ax + b = 0
tolkas normalt som en andragradsekvation med x som variabel och med a och b som koefficienter (dvs parametrar).

Men man kan ju också se den som en förstagradsekvation i a med b och x som parametrar.

Orsaken till att man dock inte så ofta ser den så är en konvention som säger att bokstaven x ( liksom y och z) vanligen tolkas som en variabel, medan bokstäver i början av alfabetet oftast får stå för parametrar.

Här nedan följer ett exempel som enklast förstås genom att bokstavssymbolerna tolkas i tre nivåer av variabilitet:
(x och y mest konstanta, t variablast).


Välj först en godtycklig punkt (x,y) , vars läge i fortsättningen fixeras och placeras ut i koordinatsystemet som punkt A.

Vi vill sedan ha en punkt B nära A och väljer därför en godtycklig punkt (h,k) nära origo. Fixera (h,k) och bilda punkten B genom (x+h, y+k).
Om h och k tänks variera, får man tänka sig B som en variabel punkt som rör sig i en omgivning av A.

Slutligen kan man bilda en punkt P på linjen mellan A och B med koordinaterna (x+th,y+tk) , där t ligger mellan 0 och 1.
Betrakta nu t som en variabel och tänk dig P som en variabel punkt som rör sig på linjen.
För t=0 är P i A och för t=1 i B.

Länkar.

Här nedan finns några länkar till information om de matematiker som brukar anses var de första som införde variabel-notationen och som använde bokstavssymboler föra att beteckna godtyckliga konstanter:
Analytic geometry
(Encycl. Brit.)
Den första länken leder till avsnitt 2, Analytical Geometry, av en även i övrigt mycket intressant artikel om Matematikens historia under 1500- och 1600-talen från Encyclopedia Britannica.

Detta avsnintt handlar huvudsakligem om de franske matematikerna Viète, Fermat och Descartes av vilka den förstnämnde anses vara den som först utvecklade en algebraisk kalkyl med parametrar och variabler.
Man får bl.a upplysningen att Viète använde stora bokstäver för vokaler (A,E,I osv.) för att representera variabler.
Det var först i och med Descartes som de för oss så bekanta x,y,z dök upp som variabler.

F. Viète
1540 - 1603
Kort biografi över F. Viète där denne också avslöjas som kodknäckare.
Tredje- och fjärdegrads
-ekvationerna
Denna artikel handlar huvudsakligen om de italienska matematiker (del Ferro, Tartaglia, Cardano, Ferrari m.fl.) som på 1500-talet löste de rubricerade ekvationerna.

De var förmodligen Viètes föregångare, vilket dock är svårt att verifiera eftersom de oftast höll sina anteckningar för sig själva.