Temperatur
När det kommer till globala temperaturer så är det inget som slår satellitmätningar och då är det två sammanställningar som man ofta tittar på. Den som sammanställs av University of Alabama Hunstville (UAH) och den som sammanställs av företaget Remote Sensing Systems (RSS). Själva satelliterna tillhör NASA men det är inte bara att läsa av temperaturen; man kan göra olika sammanställningar och får lite olika resultat. För det vi skall titta på så är det dock inte så stor skillnad på de två serierna.
Om vi börjar med att titta på temperaturutvecklingen så ser man att det svänger en del från år till år. Man kan å andra sidan säga att temperaturen är väldigt stabil för den förändras dock bara med någon grad medan temperaturen på jorden slår mellan -50 och +50 grader. En global temperaturuppgång på några tiondels grader är ingenting som vi normalt bryr oss om; om du inte tror mig så fråga vem som helst om de kan säga något viktigt som hänt sedan 1979. Klicka på diagrammet för att få en läsbar version.
Det sticker upp en spik 1998 och ytterligare en 2016. Dessa spikar är ett resultat av s.k. el Niño, ett väde rfenomen in Stilla havet. Visst kan vi se att de tjugo senaste åren varit varmare än den först tjugo åren men man skall nog inte dra alltför stora växlar på skillnader på så kort tid; om man tror sig hitta trender i denna serie så skall man generera en slumpserie där skillnaden, månad för månad har samma fördelning, och fråga sig vad som skiljer de två serien åt.
Längre serier
Om vi vill gå längre tillbaka i tiden och se hur temperaturen har förändrats de senaste århundraden så har vi ett problem. Vi har inga mätningar som täcker jorden utan får rekonstruera en utveckling baserad på de meteorologiska mätningar som har gjorts. Det verkar vid första anblicken vara en smal sak att ta ett medelvärde av en mängd mätningar och sen sammanställa en temperaturutveckling men det är ett stort arbetet där osäkerheten är stor.
Vårt första problem är att det inte finns så mycket mätningar att utgå från som man ibland förleds att tro när media talar om "varmaste april på 300 år" mm. Om vi ser på den sammanställning som göra av University of East Anglia och Hadley Centre som är den som man oftast refererar till så förstår man vilka problem man står inför. Den ena serien är baserad på mätserier från land och den andra från mätningar till havs. Dessa sammanvägs sedan till en global serie.
Man skall med rätta ställa sig frågan hur stor osäkerheten är i dessa mätserier. Den som vill ha en utomståendes genomgång kan läsa doktorsavhandling av John McLean som går igenom hur dessa mätserier är konstruerade och på vilka data de är baserade på,
Det visar sig tyvärr att rekonstruktioner före 1950 baserar sig på få stationer, ca 4000, och innan 1890 har vi under 1000. Dessa stationer har av historiska skäl främst funnits i Europa och Nord Amerika och att utifrån dessa uttala sig om den globala temperaturen är naturligtvis något som man bara kan göra med stor osäkerhet.
Man skulle i och för sig kunna gå runt problemet och inte tala om något globalt utan enbart titta på individuella stationer och från dessa exempel, om slumpvis valda stationer överensstämmer, kunna uttala sig om en generell utveckling. Det är en betydligt enklare övnig men även här stöter vi på problem. För det första finns det inte så många stationer med långa obrutna serier och för det andra har dessa påverkats under tiden. Vi behöver inte gå långt för att inse vilket problem vi står inför, det räcker med att knata till Observatorielunden eller ta pendeln till Uppsala.
Uppsala temperaturserie
Genom att gå igenom arkiv med meteorologiska observationer har Hans Bergström vid Uppsala Universitet och Anders Moberg vid Stockholms Universitet skapat en temperaturserie för Uppsala som sträcker sig från 1722 till idag. Serien uppdateras hela tiden och skall representera temperaturutvecklingen i Uppsala om staden hade varit oförändrad.
Det är verkligen spännande att läsa om de svårigheter som Bergström och Moberg brottades med då de sammanställde serien. Man kan lätt tro att det bara är att skriva ner de siffror som finns i loggböcker men djävulen döljer sig i detaljerna: vilken termometer användes, var exakt gjordes mätningarna, vilka tider på dygnet, hur många gånger, när målades den vita lådan om, hur stora var träden i närheten mm. Som om inte det var nog så har mätstationen flyttas flera gånger under perioden och det är inte helt enkelt att jämföra olika stationer även om flytten bara var några hundra meter.
- Bergström H, Moberg A. , "Daily air temperature and pressure series for Uppsala (1722-1998)", 2002 , Climatic Change 53: 213-252
Det som kanske är svårast att hantera är det faktum att staden har växt under tiden. Uppsala hade 8.000 innevånare 1860 och 120.000 innevånare 1990. Grus och gräs har i mångt och mycket bytts mot asfalt och betong och denna urbaniseringseffekt är påtaglig men samtidigt mycket svår att uppskatta. Generellt sett blir det varmare desto mer bebyggelse vi har, på somrarna finns mindre fukt som kan avdunsta och kyla omgivningen och på vintrarna bidrar värme från hus och bilar till att höja temperaturen. I Uppsala temperaturserie så har urbaniseringseffekten kompenserats med att sänka de uppmätta temperaturerna med 0.38 grader mellan 1960 och 1980. Sedan dess har den legat oförändrad på 0.53 grader men SMHI flaggar för att de inte riktigt är säkra på vad den skall vara:
(edit 2021-09, texten på SMHI:s sida har nu ändrats)När vi ur serien kan utläsa att det idag ser att ha varit en temperaturuppgång på 2.3 grader från det kalla 1860-talet till idag så är en osäkerhet på 0.3-0.5 grader naturligtvis högst relevant. Är det varmare idag än på 1720-talet - kanske?
Om vi får tro de uppmätta temperaturer som vi har så är det, även med viss osäkerhet, troligt att 1800-talet var relativt kallt, att det blev varmare fram till 1940-talet och att det sen blev kallare. Vi som var med på 70-talet minns kanske rubrikerna om den stundande istiden som sas ligga runt hörnet men de rubrikerna byttes sen mot de omvända när uppvärmningen på 1990-talet tog fart. Att temperaturerna legat relativt oförändrade de senaste 20 åren är kanske ingenting som skapar rubriker.
Ännu längre tillbaka
Går vi längre tillbaka i tiden så finns det inga uppmätta värden att gå efter. Vi får nöja oss med att titta på s.k. proxies dvs observationer som får agera ställföreträdare i brist på riktiga data. För temperatur så är bland annat trädringar mycket användbart även om dessa främst är en indikation på klimatet under sommaren då mycket av tillväxten sker. Det intressanta med de rekonstruktioner vi får är kanske inte att vi kan säga exakt hur varmt det var en viss sommar utan att det har varierat betydligt under åren och att den värmeperiod vi nu är inne i inte på något sett är unik.
Vi behöver inte gå långt för att hitta intressant forskning på området, Håkan Grudd vid Stockholms Universitet har gjort flera arbeten där han tittat på trädringar för att försöka rekonstruerar temperaturserie så långt tillbaks som till vikingatiden.
Dendrokronologi, studien av trädringar, är en fascinerande vetenskap som varje sjuåring får lära sig i skolan och en del fortsätter med hela livet. Spoiler alert - om du tänker kasta dig över artikeln så skall du sluta läsa nu och plocka upp artikeln för här kommer slutklämmen:
"The late-twentieth century is not exceptionally warm in the new Torneträsk record: On decadal-to-century timescales, periods around ad 750, 1000, 1400, and 1750 were all equally warm, or warmer. The warmest summers in this new reconstruction occur in a 200-year period centred on ad 1000. A “Medieval Warm Period” is supported by other paleoclimate evidence from northern Fennoscandia, although the new tree-ring evidence from Torneträsk suggests that this period was much warmer than previously recognised."
Hur långt kan vi gå
Hur långt tillbaks i tiden kan vi gå - rätt så långt. Det finns proxies som sträcker sig tusentals år, hundra tusentals år och även miljoner år tillbaks i tiden. När man tittar på dessa serier så skall man dock komma ihåg två saker:
- de visar ofta ett medelvärde över mycket långa perioder och
- det är inte lätt att jämföra dem med idag.
Vi kan ha en underbar proxie som verkligen visar på förändringar för hundratusen år sedan men de visar då kanske medelvärden över några hundra år och om vi inte har samma proxie för idag så skall vi vara lite försiktiga när vi jämför den med dagens uppmätta värden. Det sagt så ger oss till exempel iskärnor från Grönland och Antarktis en bra bild av vad som händer på jorden under tusentals år.
Om man är lagd åt det oroliga hållet skall man dock inte titta på dessa bilder, de säger oss nämligen att vi nu är i slutet på en temporär mellantid som snart kommer övergå i en ny istid. Dessa mellantider då klimatet i våra ögon är rätt bra (i alla fall bättre än 3 km is ovanför Stockholm) varar i ca 10.000 år medan istiderna pågår upp till 100.000 år. Om man vill gå och oroa sig för något, så kan man med fördel oroa sig för den stundande istiden.
