Avsnitt:
Inledning
Relativiteten
Paradoxer
Tids-
maskinen
Slutsats
Referenser
inns det några andra sätt? 1949 tyckes
man vara mycket nära ett svar. Den berömde matematikern Kurt Gödel lyckades då att med utgång i Einsteins relativitetsekvationer klura ut en matematisk lösning, som tillät resor i tiden. Det var en mycket trevlig teori, men det fanns en hake. För att lösningen skulle gälla måste vårt universum rotera samt varken expandera eller falla ihop. Senare experiment visade tyvärr att så är inte fallet. Vårt universum roterar inte (eller gör det extremt långsamt) och dessutom expanderar.
Ett annat sätt att resa i tiden har visat sig kunna bli möjlig med hjälp av maskhål. Maskhål är ett slags genvägar, som förbinder olika delar av universum eller till och med olika tidsepoker. Dessa "hål i rymden" upptäcktes redan 1916 i form av en matematisk lösning till en av Einsteins ekvationer. De verkar dock vara extremt instabila och tenderar att försvinna mycket snabbare än något hinner ta sig igenom.
På senare tid har man börjat spekulera om att det inuti svarta hål kan finnas maskhål, som eventuellt leder till avlägsna platser och tidpunkter i olika universum. Vi vet dock från våra fysiklektioner att allting, som faller i ett svart hål, vare sig det är en astronaut eller en radiosändare, blir av den enorma gravitationskraften mosat till en hop av elementarpartiklar. Detta låter visserligen inte särskilt spännande, men nya beräkningar pekar på att man kanske kan överleva en sådan resa om man råkar falla i ett riktigt gammalt, roterande svart hål.
Vi får naturligtvis inte glömma att det hela är mycket hypotetiskt. Ingen har någonsin sett ett maskhål eller fallit i ett gammalt, roterande svart hål. Det finns inget som säger att maskhål verkligen finns, vi vet bara att de kan finnas. Det enda vi har är några matematiska formler, som tycks tillåta sådana fenomen - en mycket osäker mark med andra ord.
Ett annat sätt att resa i tiden har visat sig kunna bli möjlig med hjälp av maskhål. Maskhål är ett slags genvägar, som förbinder olika delar av universum eller till och med olika tidsepoker. Dessa "hål i rymden" upptäcktes redan 1916 i form av en matematisk lösning till en av Einsteins ekvationer. De verkar dock vara extremt instabila och tenderar att försvinna mycket snabbare än något hinner ta sig igenom.
På senare tid har man börjat spekulera om att det inuti svarta hål kan finnas maskhål, som eventuellt leder till avlägsna platser och tidpunkter i olika universum. Vi vet dock från våra fysiklektioner att allting, som faller i ett svart hål, vare sig det är en astronaut eller en radiosändare, blir av den enorma gravitationskraften mosat till en hop av elementarpartiklar. Detta låter visserligen inte särskilt spännande, men nya beräkningar pekar på att man kanske kan överleva en sådan resa om man råkar falla i ett riktigt gammalt, roterande svart hål.
Vi får naturligtvis inte glömma att det hela är mycket hypotetiskt. Ingen har någonsin sett ett maskhål eller fallit i ett gammalt, roterande svart hål. Det finns inget som säger att maskhål verkligen finns, vi vet bara att de kan finnas. Det enda vi har är några matematiska formler, som tycks tillåta sådana fenomen - en mycket osäker mark med andra ord.
