Bättre konjungtur ger snabbare elektrifiering Tiderna förbättrades i Sverige mot slutet av 80 och början av 90-talet. Nu kunde allt fler företag satsa på den nya tekniken Många orter planerade eget elektricitetsverk. Motståndet var dock ofta hårt både av rädsla inför det nya och av ekonomiska intressen. Därför kunde det ta flera år innan ett sådant bygge blev av. En bit in på 90-talet hade ett tjugotal orter i Sverige ett eget elektricitetsverk. De flesta låg i ett stråk mellan Stockholm och Göteborg, där elektriciteten sedan tidigare varit mest utbredd. En av orsakerna var att när det elektriciteten kom till en ort var det ofta andra som fick smak för detta. Så elektrifieringen spred sig därför mest på på orter som redan tidigt fått ström. Däremot fanns det vissa delar av Sverige t.ex. Småland där elektricitet fortfarande var något mycket sälsynt.Trots att det elektriska ljuset blev allt vanligare, så transporterades strömen aldrig några längre sträckor, utan principen med ett kraftverk per användare var fortfarande det klart vanligaste. En av pionjärerna för kraftöverföring var ett verk i Gävle. Detta var beläget vid ett vattendrag 6 km från användarna i staden, vilket var en lång sträcka att transportera ström på den tiden. Det var också en av de första gångerna man använde sig av en transformator i Sverige.  Nu började även elektriciteten nå ett fåtal privata hem. I städer med elektricitetsverk fanns det naturligtvis ett fåtal privatpersoner som bodde nära och hade pengar och ork att satsa på det nya. Men det vanligaste var att företag med egna anläggningar nu började sälja av till de närmste grannarna. Nu kom även den första landsbyggds elektrifieringen igång då en såg med egen anläggning i Hälsingland 1892 drog el till de närmsta bönderna. Elektrifieringen av järnvägen Redan så tidigt som 1885 visades en cirkulär liten elektrisk järnväg upp på en utställning i Göteborg. Men utvecklingen gick långsamt i Sverige. I andra delar av världen gick utvecklingen desto snabbare, USA hade t.ex. 1890 över 3000 km elektrifierad räls samtidigt som Sveriges första räls på knappt en kilometer anlades. Inte förän 1895 öppnades den första elektriska järnvägen för persontrafik, som var den 11 km långa sträckan Stockholm och Djursholm.   Vid 1900-talets början fanns bara elektrifierad järnväg vid några industrier samt vid den ovan nämda. Dessutom var all elektrisk tågtrafik en så länge smalspårig. Under de första åren på de nya seklet kom dock arbetet igång på allvar. Det var under dessa år som spårvagns trafiken i såväl Stockholm och Göteborg elektrifierades. Även i många andra städer byggdes nu elektriska spårvägar. SJ var dock betydligt långsammare och inte förän år 1914 blev den första sträckan elektrisk

Orter med med elektricitetsverk 1893