Svenskarnas första kontakt med elektriciteten I nästan 150 år har folket i Sverige haft möjlighet till att beskåda elektriskt ljus. Det var till att framställa ljus som elektriciteten fick sitt första användnings område. Under hela 1800-talet var det praktiskt taget det enda man använde elen till i Sverige. När det elektriska ljuset kom hade det under 1800-talets första hälft kommit två andra revolutionerande tekniker innom detta område. Både gasljuset och fotoskenlampan var vid denna tid nymodigheter.   Till en början handlade det om ljusanordningar som lystes upp av den tidens primitiva batterier. Dessa var både dyra och ineffektiva och var inte lönsamma för praktiska endamål. Däremot anordnades det en hel del uppvisningar av det elektriska ljuset under 1860-talet bl.a. på kungliga slottet och på teatrar. Det samlades ofta stora skaror folk för att beskåda detta som på den tiden var något alldeles otroligt.   Det dröjde ytterligare några år innan elen fick ett praktiskt användningsområde. Det var 1876 då man för första gången installerade elektriskt ljus utanför ett sågverk för att underlätta timmersorteringen efter mörkrets inbrott. Detta var möjligt eftersom man nu använde sig av en ny metod att framställa elenergi, nämligen genom en liten ångmaskmaskin som konstant levererade ström till belysningen.   Allt detta skedde innan upptäckten av glödlampan. Den lamptyp som fanns att tillgå var den så kallade båglampan där en elektrisk ljusbåge uppkomm mellan två kolbitar. Detta gav ett starkt men mycket ojämt ljus och lämpade sig därför aldrig för inomhusbelysning. Därför blev det första försöket i Stockholm år 1878 i och utanför en resturang kortvarigt. Fler platser blir upplysta Under början av 1880-talet kommer glödlampan till Sverige och allt fler börjar utnyttja den nya tekniken. Det är framförallt i Stockholm och Göteborg samt vissa industrier i mellansverige som den nya tekniken utnyttjas. Stockholm för redan 1881 sin första permanenta utebelysning vid Gustaf Adolfs torg. Under denna tid fanns det inga kraftverk som levererade elenergi till flera hushåll, utan de som ville ha elektrisk belysning fick helt enkelt skaffa sitt egna lilla värmedrivna ångkraftverk. Det största område ett sådant producerade el till var inte mer än till en kortare gatsträcka eller en industrilokal. Det fanns även en del mekaniska fabriker som använde befintliga maskiner för att generera ström. Att ha en elproducerande anläggning i drift krävde naturligtvis kunning personal och därför dröjde det innan elen kom in i de privata hemmen.   En annan form av belysning som brett ut sig under 1800-talet var gasljuset. Det uppkomm ganska snabbt en konkurens mellan dessa två tekniker. Elen var inte på något sätt det självklart bästa valet utan de båda teknikerna hade båda sina brister. Gasen var redan utbyggd på flera håll, bl.a. i Stockholm och nu när den nya eltekniken kom påskyndade den även utvecklingen av gasljuset. Under 1880-talet låg dessa tekniker på en ganska jämn nivå både rent tekniskt och ekonomiskt. Det var inte bara bland gastekniker som motståndet till elektrifieringen var stort. Som alltid när det kommer något nytt så fanns det oro även bland vanligt folk inför det nya.   Sveriges ekonomi var under den här tiden inte speciellt god, så trots att pionjärerna var många så var den endast koncentrerad till några få ställen i Sverige.  En av de ledande städerna var Göteborg, bl.a. på grund av den goda kontakten med utlandet.1884 anlade man där det första elektricitetsverket. Den levererade ström till knappt 1000 glödlampor i huvudsak till butiker och restauranger i centrala Göteborg.  Under 1885 var det bara Stockholm och Göteborg samt något enstaka undantag som hade offentligt elektriskt ljus som t.ex. till gatbelysning, butiker eller sjukhus, men även i dessa städer var det fortfarande elektricitet något ovanligt. Om man räknar med all elförbrukning stod dessa städer för ungefär hälften. Vid detta år producerades hela 82% av strömen genom ångkraft medan vatten kraften som endast utgjordes av 18% bara kunde utnyttjas då en industri låg i närheten av ett vattendrag.