Galaxklassifikation

Galaxer klassificeras efter sin form och struktur. Det finns ett antal olika scheman att göra detta efter, men det enklaste, som utarbetades av Edwin Hubble, bygger på att galaxerna delas in i tre huvudtyper: Elliptiska, Spiraler och Stavspiraler. En fjärde grupp galaxer som består av 3% av alla kända galaxer är de Irreguljära galaxerna. Dessa galaxer stämmer inte överens med någon av de tre huvudtyperna. Magellanska Molnet, vår närmaste galax, är ett exempel på en sådan galax. Elliptiska galaxer Elliptiska galaxer betecknas med bokstaven E för elliptisk som följs av en siffra mellan 0 och 7. Siffran står för galaxens avplattning. Den beräknas med följande formel: 10(a-b)/adär a är storaxelns storlek (den längsta) i förhållande till lillaxelns b är lillaxelns storlek och är alltid ett eftersom formeln betecknar ett förhållande ex. Om storaxeln är 2,5ggr längre än lillaxeln ger formeln: 10(2,5-1)/2,5 = 6 Denna galax har alltså beteckningen E6.
NGC 4636 typ E0	NGC 4406 typ E3	NGC 3115 typ E7
Spiralgalaxer Denna typ av galaxer betecknas med bokstaven S för spiral följt av a, b eller c. Den lilla bokstaven står för storleken på kärnpartiet och hur hårt lindade spiralarmarna är. En galax av typen Sa är den minsta typen av galax i denna kategori. Kärn partiet är stort och armarna är hårt lindade. Följaktligen är typen Sc den största galaxen med litet kärnparti och löst lindade armar, medan typen Sb står för den gyllene medelvägen.
NGC 2811 typ Sa	NGC 3031 typ Sb	NGC 5364 typ Sc
Spiralgalaxerna kan ha olika antal armar i ett intervall av 2-5 st. Vår galax, Vintergatan, är en Spiralgalax av typen Sc och den har 3 armar. Stavspiraler Den tredje typen av galaxer, Stavspiralerna betecknas med bokstäverna SB där beteckningen innebär att det är en Spiralgalax (S) men en variant (B). detta följs sedan av a, b eller c med samma innebörd som hos de normala spiralgalaxerna. Dessa galaxer har något som liknar en bjälke av stjärnor mellan kärnan och spiralarmen. Annars har de samma struktur som en normal spiralgalax.
NGC 175 typ SBa	NGC 1530 typ SBb	NGC 1073 typ SBc
Spiralgalaxerna har en undergrupp av galaxer, vilka man tror är de förstnämndas "bebisar", galaxtypen SO. Dessa har ett stort kärnparti i "ekvatorplanet" med svag eller ingen spiralstruktur. Man är osäker på om dessa galaxer utvecklas till spiraler eller stavspiraler när de blir "vuxna". NGC 1201 typ S0 Radiogalaxer De flesta galaxer, både regelbundna och irreguljära, sänder ut ljus också på andra våglängder än de synliga. Det vanligaste är att de sänder ut radiovågor. Man har hittat många sådana galaxer. En del galaxer sänder ut ovanligt starka radiovågor och de kallas därför Radiogalaxer.
Den första Radiogalaxen man hittade var Cygnus A. Den utsänder omkring 1 miljon gånger mera radiovågor än Vintergatan. Forskare kartlade ljuset och upptäckte att radiovågorna kom från två olika ställen, inte alls i galaxens centrum, utan på båda sidor om den. Man trodde först att det var fråga om två galaxer som höll på att kollidera, men insåg sedan att det var tvärt om, galaxen höll på att delas upp i två delar. Senare har man hittat många fler galaxer med två radiokällor och det är ju osannolikt att alla universums radiogalaxer håller på att kollidera med varandra.		Vår närmaste radiogalax, Centaurus A
På senare tid har man också hittat röntgengalaxer. Dessa galaxer är optiskt oregelbundna och innehåller väldiga mängder stoft och gaser. Man tror att röntgenstrålningen beror på kollisioner i de heta gaserna.

Föregående sida Nästa sida