![[disclaimer]](http://www.kth.se/bilder/disclaimer.gif)
|
SKIT I HJORTHAGEN eller BÖR STADSDELSNÄMNDEN SANERAS?Östermalms stadsdelsnämnd beslutade den 25:e dennes [d.v.s. 25 januari 2001; min anm.] - med synnerligen bristfälliga kunskaper om projektet - på förslag av majoritetspartierna, att stora mängder starkt förorenade jordmassor från andra delar av staden bör destrueras i Hjorthagen. Som motivering framfördes, att ett sådant förfarande inte skulle skada de boendes hälsa, och därför inte skulle strida mot miljöbalken - åtminstone inte om transporterna sker med pråmar.Kanhända är just hjorthagsborna immuna mot bly, kvicksilver och andra tungmetaller. Kanske är de även motståndskraftiga mot cancerframkallande polyaromatiska kolväten (PAH). När allt kommer omkring har de ju åratals vana vid exponering för utsläpp från såväl gasverket som från ABB:s misslyckade PFBC-anläggning, färjornas ständigt dunkande dieselmotorer och trafiken på Lidingövägen. (Snart tillkommer även stendamm från en stenkross och avgaser från de 90.000 fordon som varje dygn skall färdas i öppet läge på Norra Länken, samt en anslutning till Värtahamnen på högbro långt in i Hjorthagen.) Tack vare de starka elektromagnetiska fälten från ställverket och från de kraftledningar för högspänning, vilka sedan decennier stryker förbi bostäderna i området, har de boende förmodligen även härdats mot elektromagnetisk strålning. Varken staden eller länsstyrelsen behöver därför oroa sig för hjorthagsbornas hälsa, något som de uppenbarligen hälsar med välbehag; tack vare denna omständighet kan nämligen Hjorthagen utan olägenhet utses till Stockholms soptipp. Två frågor dröjer sig dock kvar efter Östermalms stadsdelsnämnds behandling av ärendet:
Men kanske har nämnden missuppfattat sin uppgift: är möjligen tanken med stadsdelsnämnder att dessa i första hand skall tillvarata medborgarnas intressen? Bland uppgifterna borde i så fall ingå att skydda de boendes hälsa och välbefinnande och att försvara minoriteter mot majoritetens övergrepp. Om detta är fallet borde kanske ledamöterna fundera över sitt existensberättigande, samtidigt som östermalmsborna överväger vilka företrädare de egentligen önskar sig. Svaret på den andra frågan överlåter jag med varm hand till läsaren att begrunda.
|
