HUR KAN EN DESTRUKTIONSANLÄGGNING FÖRBÄTTRA MILJÖN?

• Stadsdelsnämndens majoritet har den 25 januari tillstyrkt gatu- och fastighetskontorets ansökan om lagring och behandling av farligt avfall på Gasverkstomten. Bifallet skedde mot tjänstemännens rekommendationer. De 100.000 ton avfall saken gäller, kommer huvudsakligen från Ulvsunda, Sickla Udde och Klara Sjö. Avfallet utgörs av jord och bottensediment, innehållande tungmetaller (bl.a. kvicksilver, bly och kadmium), oljerester och polyaromatiska kolväten, s.k. PAH, av vilka somliga är starkt cancerframkallande. Enligt en utredning av VBB VIAK är koncentrationen av cancerframkallande PAH i en del av det material som skall hanteras mer än 350 gånger högre än gällande riktvärde! Endast 4-20 tusen ton (troligen 11-12) av de förorenade massorna härrör från Gasverkstomten. Dessa består av tjärförorenat sand och grus, väl inneslutet i betongcisterner. Något läckage från dessa har inte påvisats. Den mycket kraftigt förorenade marken på Gasverkstomten skall dock inte saneras. Åtgärderna kommer alltså inte att möjliggöra bostadsbebyggelse på området.

• Stadsdelsnämnden anför i beslutet att "Miljöförvaltningen skriver i sitt tjänsteutlåtande att den föreslagna hanteringen inte innebär någon påverkan på miljön." Citatet är en ren fabrikation. Något uttalande av den lydelsen finns nämligen inte i förvaltningens utlåtande. Inte heller den handläggande tjänstemannen vill, på direkt fråga, kännas vid formuleringen. Det skulle varit klädsamt om stadsdelsnämnden i stället valt att citera KDF:s (Kungl. Djurgårdsförvaltningens) yttrande:

  "Stockholms Gatu- och fastighetsnämnds ansökan om att sanera miljöförorenat avfall samt att få anlägga upplag av starkt förorenade jordmassor kan ej accepteras. Ansökan avser en hantering av betydande mängder farligt avfall. En sådan hantering skulle medföra helt oacceptable konsekvenser för den intilliggande fastigheten Norra Djurgården 1:1. Den senare ingår som en dominerande del av den Nationalstadspark som regleras i Miljöbalken. Den är därmed uttryckligen skyddad från skador, intrång, minskade natur- och kulturvärden. Ansökan konstateras därför stå i direkt strid med Nationalstadsparkens lagrum."

• I gfk:s ansökan sägs följande: "Föroreningarna utgörs av bl.a. tungmetaller, olja och PAH, vilka avlägsnas med jordtvätt och termisk avdrivning." Det kan förmodas att kontorets undersökningar i detta avseende är tillförlitliga. Kanske har Peter Lundén-Welden inte tagit del av bakgrundsmaterialet?

• Lundén-Welden antyder att de föroreningar, som idag finns på Gasverkstomten, kommer att transporteras bort för sanering på annan ort. Om detta vore sant skulle det vara sensationellt: Det skulle nämligen innebära dels att det enda argumentet för att placera anläggningen i Hjorthagen bortfaller, dels att destruktion på annan ort inte skulle erbjuda något problem. Tyvärr saknar emellertid hr Lundén-Weldens påstående verklighetsförankring.

• Hr Lundén-Welden ogillar mitt omnämnande av de elektromagnetiska fälten från högspänningsledningarna. Det är förståeligt. Förhållandet är nämligen följande: Riktvärdet för fältstyrka, vilket inte bör överskridas, är 0.2 mikrotesla. Genom bostadsområdet Abessinien löper kraftledningen på mellan 10 och 20 meters avstånd från bostadshusen på Untravägen, parallellt med dessa. Bortåt etthundra lägenheter utsätts härigenom kontinuerligt för fältstyrkor på 2-4 mikrotesla; vid extrema belastningsfall kan det röra sig om mer än det dubbla. Fältstyrkan är alltså redan vid medelbelastning 10-20 gånger högre än riktvärdet. Kraftledningen passerar rakt över en plaskdamm mellan Motalavägen och Untravägen. En varm sommardag hänger ledningen tio meter ovanför de lekande barnens huvuden. Det framgår av Lundén-Weldens inlägg att miljö- och hälsoskyddsnämnden är okunnig om dessa förhållanden. Eller har man valt att se genom fingrarna?

• Uppförandet av en destruktionsanläggning innebär inte en ekologiskt hållbar utveckling för Hjorthagen. Inte ens om åtgärderna begränsades till sanering av tjärfacken skulle detta vara fallet. Friklassning av området kräver helt andra åtgärder. Detta konstateras f.ö. i en miljökonsekvensbeskrivning, upprättad vid Lantbruksuniversitetet, SLU, på uppdrag av konsultfirman Jacobson&Widmark: "Att endast ta bort tjärobjekten är det alternativ som kan vara lämpligt att inleda med, om det inte finns ekonomiska medel för sanering av hela området. [...] Att endast ta bort tjärcisternerna kan dock inte ses som ett saneringsalternativ utan endast som en inledning till sanering eller, som kommunen menar, ett avslutande av verksamheten. De stora påfrestningarna på miljön kvarstår, liksom den barriäreffekt som området utgör."

• Lundén-Welden utger sig för att föra hjorthagsbornas talan. ändå nämner han inte med ett enda ord att protestlistor med 1.500 namn inlämnats till stadsdelsnämnden. Denna omständighet framgår inte heller av beslutet i nämnden. Kanske borde den ärade nämndledamoten göra ett besök ute i verkligheten och växla ett ord eller två med väljarna?

Sanningen är, att den moderatledda majoriteten i östermalms stadsdelnämnd valt att offra Hjorthagen - ett område, som av vissa påstås vara så skitigt att ytterligare föroreningar saknar betydelse - för att få bygga kontor och bostäder i Ulvsunda och Sickla. Konstigare är det inte.

Claes Trygger
Tekn Dr,
Vice ordf i Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening och
ledamot av styrelsen för Förbundet för Ekoparken