Red för Synpunkt, SvD Bygget av Hammarby sjöstad är ett stort och i många avseenden besvärligt projekt. Mögelproblem, orsakade av byggfusk, utgör ett beklämmande inslag. Vidare framtvingar markens beskaffenhet omfattande och kostsamma pålningsarbeten. Ytterligare en komplikation är behovet av marksanering. Till följd av många års tung industriell verksamhet är marken förorenad av olja, cancerframkallande polyaromatiska kolväteföreningar (PAH) och tungmetaller. Inte många tycks ha klart för sig, att den förorenade jorden ännu inte sanerats. Inte heller har man förstått hur och var detta är tänkt att ske. Fakta är följande: Stockholms kommunfullmäktige fattade den 17:e december förra året (med röstsiffrorna 50-44) beslut om att anlägga en destruktionsanläggning för förorenad jord i Hjorthagen inom stadsdelen Östermalm. Beslutet konfirmerades den 17:e januari i stadsbyggnadsnämnden. Frågan har drivits, med osanningar, förtiganden och synnerligen odemokratiska metoder, i över två år, inte bara av (m) - främst gatu- och fastighetsborgarrådet Sten Nordin och stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund - och (fp), utan även av miljöborgarrådet Alf T Samuelsson (kd) och stadsmiljöborgarrådet Stella Fare (sp). Bland annat har det, fullständigt grundlöst, påståtts att destruktionsanläggningen skulle förbereda marken på Gasverkstomten för bostadsbebyggelse. Till anläggningen i Hjorthagen kommer förorenad jord att föras - möjligen med pråm, men troligen på lastbil genom innerstaden - från såväl Sjöstaden som Ulvsunda industriområde och Klara sjö. Genom s.k. termisk avdrivning skall denna jord befrias från sina föroreningar. Marken på själva Gasverkstomten kommer dock inte att åtgärdas. Restprodukterna, bl.a. årliga utsläpp av fyra kilo kvicksilver, kommer att lämna anläggningen genom en skorstensmynning ett par hundra meter från daghem och bostäder och i samma höjd som dessa. På grund av jordmassornas giftighet kommer arbetarna att vara iklädda heltäckande skyddskläder. Hjorthagsborna kommer inte att få någon motsvarande utrustning. Naturligtvis har de boende protesterat mot detta övergrepp. I stort sett samliga vuxna Hjorthagsbor - omkring 1.400 personer - har undertecknat protestlistor mot beslutet. Listorna har helt ignorerats av stadens representanter. Tjänstemännen inom Östermalms stadsdelsförvaltning anser att bygglovsansökan borde avslagits, men har blivit överkörda av den borgerliga majoriteten. Remissvaren från bland andra Socialstyrelsen och Miljömedicinska enheten vid KI är kritiska till beslutsunderlaget, men ingen hänsyn har tagits till detta. Att Hjorthagen redan är miljömässigt mycket missgynnat, med både Värtaverket, Gasverket, ställverket med sina högspänningsledningar, Värtahamnen och Lidingövägen (snart även Norra Länken i öppet läge och en stenkross) i området gör inte Hjorthagsbornas situation mer avundsvärd. I stället har dessa omständigheter anförts som skäl för att tillåta ytterligare miljöstörande verksamheter! En naturlig plats för en destruktionsanläggning skulle varit Lövsta. Majoriteten i Stockholms stadshus har emellertid systematiskt motarbetat och så småningom omöjliggjort en dylik lösning. Även om konsekvenserna av projektet utan tvivel är allvarligast för de boende i Hjorthagen - i synnerhet för de små barnen - inskränker de sig inte till närområdet. Transporterna av bortåt 100.000 ton förgiftad jord kommer med största sannolikhet att ske längs den redan svårt trafikstörda Valhallavägen. Vidare kommer Nationalstadsparken att påtagligt skadas, något som framgår av yttrande från Kungliga Djurgårdens Förvaltning, där det bl.a. sägs: "Ansökan konstateras därför stå i direkt strid med Nationalstadsparkens lagrum." Hammarby sjöstad får nu nya hus, bostäder och invånare. Detta sker på bekostnad av redan befintliga stockholmares boendemiljö och hälsa. De styrande betraktar uppenbarligen de framtida invånarna i Sjöstaden som mer värda än dagens Hjorthagsbor. Stadens beslut har naturligtvis överklagats . För de hårt prövade Hjorthagsborna återstår bara att hoppas att Regeringen skall visa mer anständighet, miljömedvetenhet och omsorg om stockholmarnas hälsa och välbefinnande än stadens borgerliga majoritet. Claes Trygger Tekn Dr, Stockholm