Professor Balthasar på nya upptåg För många år sedan var Bo Björkman professor i trafikplanering vid KTH. På den tiden trodde fortfarande flertalet planerare att storstädernas trängselproblem kunde lösas med utbyggda leder. Exempelvis fanns på 1950-talet planer på en Österled på högbro över Djurgården, vilken skulle anknytas till Valhallavägen. Träden skulle tas bort, för att ge plats för körbanor, broar och ramper. Projektet begravdes, eftersom det inte kunde finansieras, något som Bo Björkman djupt beklagar i Mitt i Östermalm, nr 36. I mitten av 80-talet bildade ett antal företag, med stora markintressen i Nacka, det s.k. Österledskonsortiet. Konsortiet önskade bygga och driva en förbindelse, delvis i tunnel, mellan Nacka och Gärdet. Efter trettio år skulle leden skänkas till Stockholms stad. Trots att varken Vägverket eller Stockholms gatukontor ville ha en Österled lyckades konsortiet, genom skicklig lobbyverksamhet, få med den bland Dennisöverenskommelsens vägprojekt. Vid Dennispaketets kollaps försvann Österleden. Nu har Stockholmsberedningen, Dennisförhandlarnas arvtagare, ånyo fört upp leden på dagordningen. Än en gång aktualiseras planerna på en jättelik trafikplats vid Borgen, trafikerad av 100.000 fordon per dygn, med en bullernivå på 80 dB. Än en gång ser vi avgastornen höja sig över Djurgården. Än en gång ser vi Lindarängsvägen och Tegeluddsvägen förvandlas till dånande infartsleder. Östermalm får en kraftigt ökad genomfartstrafik, med trafikstockningar under stora delar av dygnet, buller och avgaser. Under den tioåriga byggtiden kommer stora delar av Djurgården att vara otjänliga för rekreation på grund av muddring, asfalttillverkning, stenkrossning och transporter. Irreparabla skador kommer att uppstå på naturen. I förlängningen väntar givetvis en exploatering av Ladugårdsgärdet - redan aviserad av stadbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund (m). Allt är således som för tio år sedan - bortsett från kostnaden, vilken gått upp från 2.560 miljoner till minst 8.500 miljoner. Ute i världen har mycket hänt sedan Bo Björkman projekterade sina stora vägutbyggnader. Idag vet vi att trängseln inte kan byggas bort: nya leder genererar nämligen ny trafik. Många exempel finns; värst är förstås Los Angeles. Bo Björkman talar därför mot bättre vetande då han påstår att Ringen och Österleden skulle avlasta Stockholm. Det är till yttermera visso så, att den absolut största delen av trafiken i innerstaden har start eller mål där. Mot detta hjälper ingen "kringfartsled". Dagens seriösa trafikforskare vet, att vad som framför allt krävs är utbyggd kollektivtrafik, kombinerad med framkomlighetsavgifter (även kallade trängselavgifter). Att Bo Björkman inte förmått ta till sig de nyare rönen, utan håller fast vid sin ungdoms tro är förståeligt men tragiskt. Att alltför många s.k. trafikpolitiker väljer att fortfarande lyssna på hans föråldrade lockrop riskerar att leda till en tragedi för alla som bor eller arbetar på Östermalm. Claes Trygger, Tekn Dr (KTH) Arbetsgruppen Rädda Djurgården - Stoppa Österleden (en nod i nätverket Ur Tid Är Leden [www.urtidarleden.org ])