Eva Leksell
Läsarnas DN

Tågolyckan utanför London tycks ha krävt omkring 35 liv. Händelsen är förvisso utomordentligt tragisk, och har med rätta fått betydande uppmärksamhet i media. Ansvarsfrågan har aktualiserats, och många röster har höjts med krav på förbättringar av säkerheten. Man får dock inte förlora sinnet för proportioner: Under de senaste 25 åren har ungefär 150 britter fått sätta livet till i tågolyckor. Genomsnittet är alltså sex om året.

Varje dygn omkommer 11 människor på de brittiska vägarna. Tågkatastrofen motsvarar därmed dödssiffrorna för tre dagars biltrafik. De flesta trafikolyckor ger på sin höjd upphov till en liten notis. ändå rör det sig här om en ständigt pågående katastrof med 4.000 döda varje år - 100.000 omkomna på 25 år! Varför kräver inte en samlad opinion krafttag för ökad säkerhet? Varför detta insisterande på hundraprocentig trygghet i kollektivtrafiken samtidigt som man tolererar ett kontinuerligt blodbad på vägarna? Vilka krafter tjänar på det rådande tillståndet?

I Sverige är situationen likartad. Antalet döda i tågolyckor är helt försumbart, men varje år omkommer fler än 550 människor på vägarna, 4.000 invalidiseras och ytterligare omkring 20.000 måste tas in på sjukhus på grund av trafikskador. Samhällets kostnader för dessa olyckor, vilka i betydande grad orsakas av laglöshet, omdömeslöshet och total brist på hänsyn, och vilka i stor utsträckning drabbar helt oskyldiga, uppgår till 45.000 miljoner kronor årligen - sorg och lidande oräknat! Vilken tilltro bör vi sätta till de politiker som pladdrar om behovet av mer resurser till vård, skola och omsorg samtidigt som de tillåter detta gigantiska slöseri?

Trots den allvarliga situationen har vår ystert porrklubbsbesökande och norrbaggehatande näringsminister i praktiken skrotat Nollvisionen, därtill livligt uppmuntrad av skrupelfria ledarskribenter och s.k. motorjournalister. Inte heller Vägverket, den högsta myndigheten i trafiksäkerhetsfrågor, har förmått stå emot trycket från opinionsbildare och makthavare.

Hur länge till skall trafiksäkerhetsfrågorna skötas av en icke-existerande kommunikationsminister och ett handlingsförlamat vägverk? Hur länge till skall laglydiga medborgare betala med sitt arbetes svett, sitt blod och sina tårar för hänsynslösa brottslingars okontrollerade framfart på våra skattefinansierade vägar?

Claes Trygger
Stockholm