Läsarnas DN

För två år sedan krossades den statliga Kommunikationskommitténs slutbetänkande av billobbyn under ledning av Svenska Vägföreningen. "Komkom":s oerhörda försyndelse bestod i att man föreslog att bilismen skulle betala åtminstone en liten del av sina samhällsekonomiska kostnader. Naturligtvis kunde inte bilindustrin tolerera en sådan fräckhet. Därför är det fortfarande miljön och framtida generationer som får betala för dagens bilmissbruk.

Nu är det dags igen. En lynchmobb, anförd av en kvällstidnings s.k. motorjournalist och livligt påhejad av närighetsminister Rosengren, har fått Vägverket att skjuta förverkligandet av nollvisionen till en avlägsen framtid. Blodbadet på vägarna skall fortsätta som hittills -- över 10 döda och 75 invalidiserade varje vecka är tydligen det pris billobbyn och ministern anser lagom.

Att Vägverkets generaldirektör och trafiksäkerhetsdirektör inte kan sitta kvar efter denna uppvisning i ryggradslöshet är självklart. Frågan är vad som skall hända sedan. Det verkar finnas väsentligen två möjligheter:

För att tillfredsställa billobbyn måste alla fartbegränsningar avskaffas. (Inte är väl Sveriges vägar sämre än de tyska Autobahn eller vägarna i Montana -- de enda ställen i världen där farten är fri?) Då kan bilisterna äntligen, utan risk för polisingripanden, utnyttja de moderna bilarnas fartresurser. Endast det egna omdömet kommer att sätta gränserna -- en frihetsreform utan motstycke!

Alternativet är, att se vägarna som en infrastruktur för transporter, inte som en lekstuga för frustrerade racerförare. Hundra års erfarenhet visar att billobbyn inte godvilligt kommer att acceptera ett sådant synsätt. Det skulle nämligen beröva bilen dess falska status som frihetssymbol och rycka undan grunden för en stor del av bilföretagens marknadsföring. Dessvärre skulle detta alternativ även kräva en riksdag och en regering som tog större hänsyn till människans bräcklighet än till storföretagens penninghunger.

Vad som krävs är nämligen ett system för automatisk farthållning. Ett dylikt system har många fördelar och en nackdel:

• Tekniken existerar redan.
  
• Integriteten -- ett populärt begrepp hos förespråkarna för laglös bilkörning -- påverkas inte.
  
• Acceptans hos bilisterna behövs inte, eftersom systemet inte kräver aktiv medverkan.
  (Med tiden, då olycksfrekvensen går ned, kommer säkert förståelsen att öka.)
  
• Engångskostnaden för att installera ett farthållningssystem är betydligt lägre än
  den årliga kostnaden för vägtrafikolyckorna.

Nackdelen är, att bilisterna skulle fråntagas rätten att på det allmänna, skattefinansierade, vägnätet köra ihjäl sig själva och andra.

Är verkligen denna rätt så värdefull att den går före alla andra hänsyn?

Claes Trygger