Läsarnas DN

Bilar är säkra. Bilförare är ansvarskännande och omdömesgilla. Javisst. Så säkra, ansvarskännande och omdömesgilla att inte mer än var tvåhundrade svensk omkommer i trafiken, var trettionde invalidiseras och var sjunde måste tas in på sjukhus på grund av trafikskador! Allt till en kostnad av mellan 25.000 och 45.000 miljoner kronor om året. Så säkra att inte fler än 50.000 européer dödas i trafiken varje år. Hur många skulle våga köpa en charterresa om flyget uppvisade ens tillnärmelsevis sådana olyckstal? Hur många skulle ta tåget om oddsen vore lika usla?

Ett grundläggande problem är att bilen i mångas ögon är inte endast ett transportmedel utan i minst lika hög grad en leksak, en inställning som livligt understöds av bilindustrin. (Den som till äventyrs betvivlar detta kan roa sig med att studera denna tidnings bilreklamsidor. Till exempel är ju ordet "körglädje" ingenting annat än en eufemism för den självtagna rätten att visa dåligt omdöme vid omkörningar och att bryta mot hastighetsbestämmelserna.) Av denna anledning är bilindustrin och bilistorganisationerna ur stånd att diskutera problemen med den bilburna brottsligheten på ett rationellt och sakligt sätt. Skulle man exempelvis, om bilen endast vore ett bekvämt hjälpmedel för att förflytta sig mellan två punkter, tillåta tillverkning och marknadsföring av bilar med en topphastighet på långt över 200 km/tim då högsta tillåtna hastighet är 110 km/tim? Skulle man systematiskt acceptera lagbrott i form av hastighetsöverskridanden på upp till 30 km/tim? Naturligtvis inte!

Det är utomordentligt glädjande att regeringen och vägverket äntligen beslutat sätta ned foten. Fartgränserna måste sänkas -- och efterlevas. Det finns ingen anledning att tillåta en oansvarig minoritet att göra det allmänna vägnätet till en dödsfälla för den majoritet som bara vill ta sig bekvämt och säkert från ett ställe till ett annat.

Claes Trygger