Läsarnas DN

Bostadsbristen i Stockholm och den låga nivån på byggandet har seglat upp som en valfråga. Problemet existerar förvisso, men det har en mycket enkel lösning:

I Värtahamnen och Frihamnen arrenderar Stockholms Hamn AB av Stockholms stad ungefär 120 hektar mark till det löjligt låga priset av 12 kr/kvm. En del av den arrenderade marken upplåts i andra hand till mediaföretag för omkring 175 kr/kvm. Resten -- den ojämförligt största delen -- används för lågproduktiv och miljöfarlig verksamhet, bland annat hantering och lagring av olja, bensin och diesel. Om hamnledningen får som den vill, kommer denna verksamhet att expandera kraftigt de närmaste åren, med allt vad det innebär av giftiga och explosiva transporter längs Valhallavägen. Vidare planerar man att göra hamnen till ett "miljövänligt logistiskt centrum" för Östersjön. Miljövänligheten sägs följa av att hamnområdet med raffinaderiverksamhet och oljecisterner gränsar direkt till världens första nationalstadspark. Med logistiskt centrum menas att man avser att koncentrera exempelvis all den oljehantering som idag är utspridd mellan Gävle i norr och Norrköping i söder till Loudden. Dessutom önskar hamnledningen föra en stor del av Stockholms sopor till Värtahamnen för vidare transport ut i skärgården.

Lyckligtvis finns en betydande outnyttjad kapacitet i de närbelägna hamnarna. Exempelvis finns möjlighet att omedelbart utlokalisera all hantering av petroleumprodukter från Värtan. På något längre sikt skulle andra verksamheter kunna följa efter.

Den värdefulla marken skulle då kunna bebyggas med ytterst attraktiva bostäder med sjöutsikt. Vidare skulle de konstnärliga högskolorna kunna samlas i området. Sist, men inte minst, skulle en del av den friställda marken kunna användas för KTH:s och SU:s fortsatta expansion och för anläggande av "Stockholms Vetenskapsstad" -- efter modell från Lund och Uppsala -- med Fysikcentrum som en naturlig tyngdpunkt. Beräkningar visar att en sådan lösning skulle generera ungefär 20.000 årsarbeten för byggnadsarbetare och förvandla hamnområdet till en flödande skattekälla med hundratals miljoner i årliga skatteintäkter. Stadsbyggnadskontoret har försökt initiera en utveckling i önskad riktning, men motarbetas obegripligt nog av bland andra gatu- och fastighetsborgarrådet Annika Billström, hamnstyrelsens ordförande Roland Larsson och lands-hövding Ulf Adelsohn.

Tusentals eller tiotusentals stockholmare frågar sig varför vissa politiker anser att miljöfarlig verksamhet och livsfarliga transporter genom Stockholm och dess skärgård är bättre än bostäder och vetenskapliga institutioner. Klart besked emotses före den 20 september!

Claes Trygger