28 april 1998

Eva Leksell

Läsarnas DN

"Okunnighet är styrka." Så lyder en av Partiets paroller i George Orwells roman "1984". Annika Billström tycks ha anammat precis denna sentens som sitt valspråk. Gatu- och fastighetsborgarrådet är nämligen lyckligt okunnigt om såväl tankbilsolyckan i Heilbronn 1987, som om tankbilsolyckorna i Turkiet och Sydafrika (med sammantaget ett åttiotal döda) i höstas. Inte heller känner hon till dieseltågskatastrofen i Kamerun tidigare i år eller gaskatastrofen i Saragoza med hundratals omkomna. Också olyckan i Salangtunneln, med uppskattningsvis fyra hundra dödsoffer, har passerat spårlöst. Under dessa omständigheter kan man inte förvånas över att borgarrådet visar samma okunnighet beträffande tillbudet 1991 i Stockholms skärgård, då en finlandsfärja med 900 passagerare med knapp nöd undgick att rammas av ett bensinlastat tankfartyg.

"Okunnighet är styrka." Tack vare sin monumentala okunnighet om riskerna med transport av explosiva, brännbara och giftiga ämnen genom tätbebyggt område och om brandmyndigheternas och Räddningsverkets uttalanden, kan Annika Billström förorda fortsatt och kraftigt utbyggd verksamhet i Louddens oljehamn, kombinerat med tankbilstransporter genom innerstaden i skydd av mörkret. Okunnigheten om Länsstyrelsens tidigare ställningstagande mot transport av farligt gods i tunnel, liksom om förre hamndirektörens uttalade ointresse för Norra Länken, ger henne styrkan att arbeta för precis denna typ av transporter och för Norra Länken.

Okunnighet är styrka. Eller har jag missförstått alltsammans? Kanske är borgarrådet i själva verket väl förtroget med de ovan nämnda fallen (och många andra därutöver), men väljer att bortse från sina kunskaper och från sakkunskapens varningar? Kanske spelar Annika Billström medvetet rysk roulette med tiotusentals stockholmares liv och hälsa? Hur många lemlästade medborgare maximerar hamnens lönsamhet? Hur många brännoffer krävs på prestigens altare?

Claes Trygger