11 maj 1998

Läsarnas DN

Hastighetsmätaren är en av de farligaste detaljerna på en bil, kanske till och med den allra farligaste. Jag hade inte insett detta tidigare, men mina ögon öppnades av Eddy Lundin (Läsarnas DN 10 maj). Då föraren, i sin strävan att hålla sig precis under hastighetsbegränsningen, koncentrerar sig på mätaren kan i stort sett vad som helst hända: En grop kan materialisera sig i vägbanan, en stenbumling kan plötsligt blockera vägen, ett barn eller en älg kan komma störtande ut. Alla dessa faror skulle försvinna som genom ett trollslag om blott hastighetsmätaren avlägsnades från bilen!

Den verkliga boven är emellertid inte hastighetsmätaren utan hastighetsbegränsningen. Med fri fart skulle behovet av hastighetsmätare försvinna och trafiksäkerheten öka dramatiskt. Eller hur?

Leif Larsson tar ett annat grepp på problemet (DN 9 maj). För herr Larsson är fotgängares singel-olyckor ett lika allvarligt problem som trafikolyckorna. Jag är förvisso beredd att instämma i kravet på bättre snöröjning för att undvika brutna armar och ben. Även utan att ha studerat den åberopade VTI-rapporten känner jag mig dock ganska övertygad om att utomordentligt få fotgängare omkommer genom att i mycket hög fart kollidera med varandra på trottoarerna. Jag är inte ens beredd att tro att fotgängare invalidiseras för livet på grund av att de försökt springa om varandra på backkrön eller i gathörn.

Även antalet självmord är föremål för herr Larsson intresse. Kopplingen till vägtrafiken är dock något dunkel. Vad trafikolyckorna handlar om är nämligen något helt annat: Genom att sätta sig över lagen utsätter ett mycket stort antal förare inte bara sig själva utan även sina passagerare och medtrafikanter för helt oacceptabla risker. En sjökapten, lokförare eller en flygkapten som systematiskt bröt mot bestämmelserna skulle inte bli gammal i yrket. Det finns ingen anledning att särbehandla bil- och motorcykelförare.

Inom tågtrafiken har man länge haft ATC (automatisk tågkontroll). Detta garanterar att lokföraren inte kan överskrida gällande hastighetsbegränsning. Som framgår av en artikel på DN Debatt den 2 maj skulle ett liknande system enkelt kunna införas för vägtrafiken. Kostnaden (en engångskostnad) skulle uppgå till ungefär tio miljarder kronor; i och för sig en försvarlig summa, men blygsam i jämförelse med de 20 à 40 miljarder som vägtrafikolyckorna kostar samhället -- d.v.s. oss alla -- varje år.

Claes Trygger