10 februari 1997

Läsarnas DN

Gång efter annan har Dennispaketets förespråkare motiverat Norra Länken med dess avlastande verkan på trafiken till och från Värtahamnen. Stora miljövinster skulle uppkomma den dag den tunga hamntrafiken -- inte minst de farliga olje- och gastransporterna -- förpassades till tunnelsystemet. I sitt inlägg på Läsarnas DN den 9:e dennes avfärdar hamndirektören Christer Vårdstedt dessa påståenden. Detta är välkommet, eftersom det innebär att Värtahamnen kan avföras från de fortsatta diskussionerna om Norra Länken.

Vårdstedt vidgar perspektivet då det gäller transporterna till att gälla hela Mälardalen. Den naturliga slutsatsen av att mer än hälften av importgodset skall dit, medan ungefär tio procent skall till Stockholms stad, är givetvis att uthamnarna bör nyttjas i mycket högre grad än som nu är fallet.

Sjötrafik kan, tack vare den relativt sett låga energiåtgången, vara mycket miljövänlig; i detta har Vårdstedt helt rätt. En förutsättning är dock att svavel- och kväveoxidutsläppen reduceras kraftigt. Det är naturligtvis glädjande om arbetet på detta äntligen kommit igång på allvar. För färjetrafikens del krävs även att motorerna stängs av vid vistelse i hamn, och att energiförsörjningen i stället sker via elnätet. Även om dessa villkor är uppfyllda kan det emellertid aldrig vara miljövänligt att framföra fartyg på tiotusentals ton dödvikt, lastade med styckegods, olja eller gas genom Stockholms känsliga innerskärgård -- eventuellt via en nyanlagd Rödkobbsled. Sådan trafik bör självfallet dirigeras till orter utan skärgård.

I Stockholm är mark en bristvara; om detta vittnar inte minst exploateringsplanerna för Nationalstadsparken. Behovet av bostäder, i synnerhet i attraktiva lägen, är stort och kan inte tillgodoses genom förtätning av existerande bebyggelse och ianspråktagande av parker och grönområden. I stället bör blickarna riktas mot redan hårdgjorda ytor, t.ex. Värtahamnen.

För hundra år sedan framstod förmodligen sjöfarten som framtidsorienterad. Idag är det kunskapsindustrin som anses ha framtiden för sig. Närheten till institutionsbältet (från KTH vid Östra station via bl.a. Universitetet ut till Bergianska trädgården) i förening med det vackra sjöläget gör Värtahamnen synnerligen attraktiv för detta slags verksamhet.

För budgettyngda politiker torde dock de ekonomiska aspekterna väga tyngst. Stockholms hamn genererade förra året en vinst på blygsamma 50 miljoner trots en de facto subventionering med skattemedel. Detta är en utomordentligt dålig avkastning på så stora markområden som dem hamnen disponerar. Beräkningar visar att en mer framtidsinriktad och kunskapsintensiv användning skulle kunna ge intäkter på flera hundra miljoner kronor om året -- ett välkommet bidrag till Stockholms budget. En flyttning av hamnverksamheten skulle således, tvärt emot vad Christer Vårdstedt hävdar, vara en utomordentligt lönsam affär för staden.

Som ett första steg mot framtiden bör det planerade Fysikcentrum flyttas från Nationalstadsparken till Värtan.

Claes Trygger

Stockholm