Läsarnas DN

Dieselavgaser innehåller en stor mängd mikroskopiska partiklar, vilka orsakar såväl cancer som hjärt- och lungsjukdomar. I Sydney, där dieselfordon svarar för 15 procent av transportarbetet men hela 80 procent av partikelutsläppen, orsakar de varje år 400 alltför tidiga dödsfall. I Kalifornien, där de 2-4 procent av bilparken som är dieseldriven svarar för 60 procent av partikelutsläppen, togs den 27 augusti 1998 partikelutsläpp från dieselfordon upp på naturvårdsverkets lista över giftiga luftföroreningar. Det beräknas att 15.000 invånare i Kalifornien dör av dieselavgaser.
Än värre är dock dieselavgasernas innehåll av hundratals giftiga och cancerframkallande kemiska föreningar, bl.a. nitrerade polyaromatiska kolväten. Två av de värsta är 1,8-dinitropyren och 3-nitrobenzanthrone. Den senare beskrevs i artikeln "Devil in the diesel" (New Scientist 25 oktober 1997) som det troligen mest cancerframkallande ämne som någonsin studerats. Hitomi Suzuki vid Kyotouniversitetet, vilken ledde studien, uttalade sig på följande sätt:
"Jag tror personligen, att ökningen under senare tid av antalet lungcancerpatienter i trafiktäta områden, är nära förbunden med inandningsbara carcinogener såsom 3-nitrobenzanthrone."
Andra bedömare menar att det dessutom finns synergieffekter, d.v.s. att ämnena i blandning förstärker varandras skadeverkningar.
Dieselavgaserna orsakar således såväl ett stort lidande som höga sjukvårdskostnader, och dieselmotorer borde rätteligen vara bannlysta från stadskärnorna. Att använda så kallad miljödiesel är inte tillräckligt.
Åkarna och bönderna demonstrerar för en sänkning av dieselskatten. Ett lägre pris medför en högre konsumtion, med åtföljande skadeverkningar. Vad åkarna och bönderna önskar är alltså, att medborgarna via sjukvården skall subventionera deras verksamhet. Är detta verkligen vad även medborgarna önskar?

Claes Trygger
Tekn Dr, Stockholm