Läsarnas DN I broschyren "Dennispaketet", utgiven 1991 av staden, landstinget, Banverket och Vägverket finns en prislista för de planerade vägprojekten i Ringen och Yttre Tvärleden: Södra länken, 2.200 miljoner Norra Länken, 1.890 miljoner Österleden, 2.560 miljoner Västerleden, 5.000 miljoner Idag, drygt tio år senare, har vi början till facit. Södra Länken är uppe i 6.400 miljoner; mycket talar för att den slutliga kostnaden blir minst 7.000 miljoner1). Norra Länken, projekterad men ännu inte ens påbörjad, har nu prislappen 6.200 miljoner. Österleden, knappt ens på ritbordet, är enligt Stockholmsberedningen uppe i fantastiska 8.500 miljoner - ungefär två miljoner kronor per meter! Västerleden, för tillfället omdöpt till Förbifart Stockholm, uppges komma att kosta 11.200 miljoner. Kostnaden för lederna (i fast penningvärde) har alltså mer än fördubblats - trots att de flesta inte ens är påbörjade! Om utbyggnadsförespråkarna hade rätt i sitt påstående att dessa stadsmotorvägar är vad som behövs för att få fart på tillväxten i Sverige, skulle kanske landets alla skattebetalare med glädje betala den svällande notan. Så är emellertid inte fallet: trafikforskarna är överens om att kösituationen i Stockholm, även med så dyrbara vägutbyggnader, kommer att bli ännu mycket värre än i dag. Detta framgår av utredningar från SIKA, Transek, Naturvårdsverket och Svenska Vägföreningen. Kostnaden för trängseln uppgår till mellan 6.000 och 8.000 miljoner - varje år. Betalar, med förlorad tid, gör köande bilister, försenade kollektivtrafikanter och näringslivet. Betalar med sin hälsa gör alla stockholmare. Till detta kommer miljöförstöringen i form av växthuseffekt och försurande utsläpp. Lösningen på problement har tre huvudkomponenter: rejält utbyggda, välbevakade infartsparkeringar i goda kollektivtrafiklägen, ökad turtäthet och förbättrad tillförlitlighet hos kollektivtrafiken (vilken dessutom måste byggas ut) samt införandet av framkomlighetsavgifter. Dessa åtgärder bör kompletteras med bl.a. trafikinformation, en rimlig och rättvis parkeringspolitik och ett sammanhängande cykelbanenät. Kostnaden för infartsparkeringar rör sig om några hundra miljoner; detta är även kostnaden för ett fungerande avgiftsssystem. (Som jämförelse kan nämnas att enbart projekteringskostnaden för Norra Länken enligt Vägverket uppgår till mer än 500 miljoner2)!) Förbättringar i kollektivtrafiken blir naturligtvis betydligt dyrare. Detta beror emellertid i stor utsträckning på att SL under många år snålat in på underhållet av spår och vagnar och därför har ett ackumulerat underskott på åtskilliga miljarder. Vinsterna med ett system med framkomlighetsavgifter skulle bli avsevärda: dels skulle köerna - och därmed kökostnaderna - reduceras avsevärt, dels skulle systemet generera ett årligt överskott i storleksordningen 2.500 - 3.000 miljoner. Dessa pengar måste naturligtvis återföras till medborgarna, lämpligen i form av infrastrukturinvesteringar. Härigenom kommer i stort sett alla att bli vinnare. Att åtgärden dessutom skulle ge Stockholm internationell ryktbarhet för trafikpolitisk framsynthet gör inte saken sämre! Claes Trygger, Tekn Dr Nätverket Ur Tid Är Leden [www.urtidarleden.org ] 1)Enligt Birger Höök, biträdande vägdirektör och projektansvarig för arbetet, är den totala kostnaden beräknad till 7.8 miljarder (se DN 28 januari 2003: "En pulsåder växer fram"). 2)Vägverket uppger i januari 2003 projekteringskostnaden till 700 miljoner.