Vägverkets generaldirektör och styrelseordföranden för NTF tar på DN Debatt den 19/6 upp det eviga problemet med trafikdöden. De presenterar dessutom ett konstruktivt förslag: låt fartsyndarna bekosta fler kameror. Detta är mycket bra. Problemen är dock betydligt större än som framgår av artikeln: Enligt den av Riksdagen beslutade Nollvisionen skulle antalet trafikdödade år 2000 varit nere på 400, för att sju år senare ha sjunkit till 250-270. Den verkliga antalet år 2000 blev över 600. Till detta kommer ungefär 4.000 permanent invalidiserade och 20.000 mindre allvarligt skadade. Den samhällsekonomiska kostnaden uppgår till 35 - 50 miljarder. Om statsmakterna verkligen menade allvar skulle stora förbättringar kunna uppnås med enkla medel: Om alla använde säkerhetsbälte skulle dödsolyckorna minska med omkring 15 procent. Om ingen körde med alkohol i kroppen skulle olyckorna minska med mellan 25 och 30 procent. Om hastighetsgränserna respekterades skulle dödsolyckorna reduceras med närmare 40 procent. Exempelvis innebär en sänkning av medelhastigheten med 10 km/tim på en landsbygdsväg att antalet dödade minskar med hela 40 procent! Obligatoriska alkolås och en trafikövervakning värd namnet skulle alltså reducera antalet dödsfall i trafiken med mellan 250 och 500 om året. Vinsten skulle flerfalt överstiga kostnaden. Verkligheten är emellertid en helt annan, delvis beroende på polisbristen: Rattonykterheten ökar. Samtidigt undgår allt fler rattfyllerister inspärrning; av dem som år 1999 dömdes för grovt rattfylleri slapp hela 60 procent fängelse. Hastighetsöverträdelser är legio. På 70-vägar håller 75 procent av bilisterna för hög fart; på 90-begränsade motorvägar bryter hela 80 procent mot hastighetsbegränsningen. På vanliga 90-vägar och på motorvägar med 110 km/tim som maximal hastighet bryter "bara" hälften mot lagen. Utomordentligt få av överträdelserna beivras: antalet förare som förlorar körkortet på grund av att de överskridit gällande hastighetsbegränsning med mer än 30 km/tim uppgår till ungefär 10.000 om året - en obetydlig bråkdel av det verkliga antalet! Yrkesförarna, vilkas beteende har stor betydelse även för övriga trafikanter, kör ofta över den tillåtna hastigheten. Trots detta förlorar praktiskt taget ingen sådan förare sitt körkort. Flera länsstyrelser har inte ens ansökt om att få använda övervakningskameror. Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) har givit upp. I stället för att förorda verkningsfulla åtgärder ägnar man sig åt förutsägelser: med nuvarande utveckling anser man att antalet döda år 2015 kommer att uppgå till 270 .... Till detta kommer bilindustrins motstånd: Somliga stora biltillverkare byter säkerhetshöjande detaljer mot inbyggda leksaker såsom teveapparater. Volvo och Saab vill inte ens överväga att införa alkolås eller att begränsa bilarnas maximala hastighet eller motorstyrka. "Kunderna efterfrågar inte sådant." Volkswagens senaste personbil, med en vikt på 2.2 ton, är god för 320 km/tim. Är den tänkt att köras på vanliga vägar eller på Nürnburgring? För en engångskostnad på några tiotal miljarder - ungefär årskostnaden för trafikolyckorna - skulle hela Sverige kunna få ett system för automatisk fartbegränsning och stopp för alkoholpåverkade förare. Ändå händer ingenting. Riksdagsmajoriteten är uppenbarligen inte intresserad av att uppnå Nollvisionen. Varför? Claes Trygger Tekn Dr, Stockholm