NOLLVISIONEN DUGER GOTT!

Näringsminister Björn Rosengren och Vägverket har ett uppdrag, nämligen att förverkliga Nollvisionen: "Det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet." Detta uppdrag har Rosengren och verket på ett katastrofalt sätt misskött. I stället för att med lämpliga åtgärder nedbringa dödstalen på våra vägar till delmålet om högst 400 omkomna år 2000 har man, genom underlåtenhet och inkompetens, tillåtit antalet trafikdödade att växa till över 600 om året - den högsta siffran på många år. Antalet allvarligt skadade uppgår till omkring 4.000 per år. Ett system som tillåter att var 200:e svensk dödas och var 30:e invalidiseras - närmare 12 döda och 80 lemlästade i veckan - är inte ett fungerande system!

För att skyla över sitt misslyckande lanserar Rosengren nu en ny vision: På tio år skall Europas näst äldsta och sämsta bilpark förvandlas till ett under av miljövänlighet och trafiksäkerhet. Detta skall ske genom en (i och för sig absolut nödvändig) teknikutveckling av sällan skådat slag. I Rosengrens vision kommer detta att leda till en minskning av antalet trafikdödade med drygt 100 personer. Givetvis måste en sådan minskning hälsas med tillfredsställelse. Samtidigt måste näringsministerns mål och medel ställas i relation till Nollvisionens mål och de redan idag tillgängliga medlen. Följande kan då konstateras:

• Om ingen körde med alkohol i kroppen skulle olyckorna minska med ungefär 30 procent.

• Om hastighetsgränserna respekterades skulle dödsolyckorna reduceras med närmare 40 procent. Detta framgår av en rapport framtagen av det norska Trafikökonomisk Institutt på uppdrag av svenska Vägverket. I rapporten beskrivs det torrt och koncist: "Dersom fartsgrensena ble overholdt, kunne antallet drepte reduseres med 38% og antallet skadde och drepte med 21 %." Omvandlat till vardagligt språk blir slutsatsen helt oacceptabel: Mer än tvåhundratrettio människoliv offrades i fjol i onödan på våra vägar, helt enkelt därför att olaglig fortkörning har blivit en del av den svenska trafikkulturen.

Obligatoriska alkolås och en trafikövervakning värd namnet skulle alltså reducera antalet dödsfall i trafiken med mellan 230 och 400 om året. För att ånyo citera den norska rapporten: Delmålet om högst 270 dödade år 2007 "kan bare nås ved at man satser sterkt på tiltak som gir rask effekt i perioden fram til 2007. Økt politikontroll er det mest aktuelle tiltak som kan gi kortsiktige gevinster." Åtgärderna skulle kunna genomföras snabbt, om blott viljan funnes. Kostnaden skulle bli låg, i synnerhet om man jämför med den samhällsekonomiska besparingen på 20-35 miljarder om året - sorg och lidande oräknade.

Utgör det ovanstående - som det ibland påstås - en "orimligt besk medicin"? Naturligtvis inte! Att köra bil med en mer än försumbar mängd alkohol i kroppen är ett brott. Likaså är det ett brott att överskrida fartbegränsningarna. Ändå ser Regeringen och Riksdagen - liksom Vägverket och Polisen - år efter år genom fingrarna med detta laglösa beteende.

Så, Björn Rosengren: Är Du beredd att tillgripa de åtgärder, som alla vet krävs, för att vi skall närma oss Nollvisionens mål? Eller tänker Du nöja Dig med att formulera nya luftiga visioner, alltmedan blodbadet fortsätter på vägarna?

Claes Trygger
Tekn Dr, Stockholm