Stockholms stadsbyggnadsnämnd/-kontor

Box 8314

104 20 Stockholm

Stockholm 2001-11-26

Ansökan om bygglov för marksaneringsanläggning för termisk behandling av miljöfarligt avfall på Gasverkstomtens strand mot Husarviken, Hjorthagen 1:3 i Stockholm, dnr 2001-14037-571

Stadsbyggnadsnämnden kungjorde 2001-11-21 att Gatu- och fastighetskontoret ansökt om tillfälligt bygglov från 2002-01-15 t o m 2003-12-31 för marksaneringsanläggning för termisk behandling av miljöfarligt avfall på Gasverkstomtens strand mot Husarviken, Hjorthagen 1:3 i Stockholm, dnr 2001-14037-571. Till ansökan har bl a bifogats foton och en situationsplan. Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening (DLV), som har till uppgift att värna om och förbättra miljön inom sitt verksamhetsområde och har många medlemmar inom Norra Djurgården, Hjorthagen, Gärdet, Östermalm och Lidingö, boende såväl som arbetande, företag, bostadsrättsföreningar, vill lämna följande synpunkter. Vi företräder även genom fullmakt medlemmar boende mindre än 200 meter från området.

Enligt ansökan skulle anläggningen byggas och en 40 meter hög skorsten resas mitt för Husarvikens känsliga och utvidgade strandskydd norr om viken. I gällande översiktsplan, som fastställdes av kommunfullmäktige 1999-10-04, är området av riksintresse enligt vad Riksantikvarieämbetet särskilt beskriver som "Riksintressant kulturmiljö". Platsen ligger strax norr om Bobergs kulturskyddade gasklockor och annan kulturskyddad bebyggelse inom Gasverket (se bifogat situationsplan över Gasverket). Detta känsliga läge ställer extra stora krav på utformning och innehåll enligt översiktsplanen. Jämför Länsstyrelsens beslut 2001-08-29 i ärende 1942-00-40072 att undanröja tillfälligt bygglov för en 30 meter hög telemast med teknikbod som Stadsbyggnadsnämnden godkänt 2001-06-08 i området.

Denna del av Gasverkstomten ligger inom Ekoparken, det område som Regeringen med stöd av 6 kap 2 § NRL 1991-11-21 beslutade att Stockholm och Solna skulle redovisa hur planering enligt Plan- och bygglagen avsåg att tillgodose natur- och kulturminnesvårdens samt friluftslivets intressen. Stockholm redovisade som följd av detta i december 1992 ett program för planering av området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården. 1993-09-06 beslöt kommunfullmäktige att i området skall följande principer och riktlinjer "i program för planering" beaktas:

- Området skall värnas som en unik kultur- och naturpark med till parken väl anpassad bebyggelse.

- Området skall utvecklas för friluftsliv och rekreation i en omfattning och i sådana former som inte skadar områdets natur- och kulturvärden.

- Området skall förbättras med avseende på trafikstörningar och andra miljöproblem.

I förslaget till skydd för området Ulriksdal-Haga-Brunnsviken-Djurgården, Ds 1994:3, påpekas att höga miljökrav skall ställas på förändringar inom eller intill "nationalstadsparken". Enligt den utredning som utgör underlag till fördjupning av översiktsplanen för Stockholms del av Nationalstadsparken från oktober 1997 skall i detta område prioriteras återställande av marken med gräs och ek.

Miljöprövningen för den sökta verksamheten ännu inte färdig

Vi har sedan de första planerna i slutet av år 1999 läckte ut om en "sanering av del av Gasverkstomten vid Husarviken av polyaromatiska kolväteföroreningar (PAH) samt behandling av förorenade massor på plats" blev kända, varit starkt kritiskt till detta. När det stod klart att Gatu- och fastighetskontorets formulering även innebar att man skulle placera ett lager för miljöfarligt avfall från Hammarby Sjöstad, Klara Sjö och kv Lyftkranen i Ulvsunda, liksom en destruktionsanläggning på Gasverkstomten ansåg vi att kontoret medvetet inför samråden sökt vilseföra berörda boende och arbetande i området.

När en ansökan om lokalisering av 100.000 ton miljöfarligt avfall från i huvudsak Hammarby Sjöstad, Klara Sjö och kv Lyftkranen på Gasverkstomten liksom placering av en destruktionsanläggning där behandlades i Miljödomstolen framträdde ett omfattande motstånd från såväl boende i Hjorthagen, miljöföreningar i området som berörda markägare. En protestlista omfattande ca 1.500 namn, motsvarande hela Hjorthagens vuxna befolkning, lämnades in till domstolen. I domstolen erkände Gatu- och fastighetskontoret att en lokalisering av en destruktionsanläggning till Lövsta var bättre än en lokalisering på Gasverkstomten. Lövsta är i den nya översiktsplanen reserverat för miljöstörande verksamhet.

Gatu- och fastighetskontoret anger själva i en förstudie att det i Lövsta förutom Skafabs återvinningsverksamhet finns återvinning för elektronikskrot m m i f d landstingstvätteriet. Jehanders driver grushantering med egen hamn och att området innehåller byggnader av skiftande värde, bl a stora f d förbränningsanläggningar. Kontoret påstår dock i Miljödomstolen att Lövsta ej skulle vara tillgängligt. Detta visar sig bero på att Gatu- och fastighetsnämnden 2000-10-31 givit markanvisning, och beställning av planläggning där man önskar befria Lövstaområdet från översiktplanens markreservation!

I ansökan till Miljödomstolen har även medtagits en destrueringsanläggning för behandling av 50.000 ton miljöfarligt avfall på kv Lyftkranen i Ulvsunda. Någon ansökan om bygglov där har ej annonserats!

Miljödomstolen har i beslut 2001-05-31 underställt regeringen frågan om tillåtlighet för destruktionsanläggningar och lagring av miljöfarligt avfall. Regeringen har givit möjlighet för Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening att yttra sig senast till den 7 december 2001. Berörda kommuner och Länsstyrelsen skall yttra sig senast till den 7 januari 2002.

Miljödomstolen har bedömt att en lokalisering av destruktionsanläggningen på Gasverkstomten är synnerligen känslig, gränsande till Nationalstadsparken, i detta fall Husarviken, som ligger helt inom parken, och på ett avstånd av endast ca 250-300 meter från bostadsområdet Hjorthagen, där miljön redan är hårt belastad av annan industriproduktion samt trafik. De närboendes oro för luftkvaliteten måste tas på största allvar. En anläggning måste ha en skorstenshöjd på minst 40 meter över markytan.

Miljödomstolen har i sin bedömning fått flera felaktiga och dåligt underbyggda rapporter från Stockholms kommun vad gäller Gasverkstomten. Så sägs bl a att den sökta verksamheten inte skulle strida mot gällande detaljplaner eller områdesbestämmelser. I själva verket omfattas området, som ligger utanför plan, av strandskydd fr o m 1999-07-01 enligt Miljöbalkens övergångsbestämmelser.

De bullernivåer som sökts för drift av en destruktionsanläggning ligger 10-15 dbA högre än de värden som Förbundet för Ekoparken uppmätt i den intilliggande Nationalstadsparken och som motsvarar de gränsvärden som gäller för områden för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv där naturupplevelsen är en viktig faktor (avser områden som planlagts för fritidsbebyggelse och rörligt friluftsliv, t ex det angränsande, av Kungliga Djurgårdsförvaltningen snart färdigupprustade området Fisksjöäng i Nationalstadsparken) enligt Naturvårdsverkets allmänna råd för externt industribuller vid nyetablering.

De bullernivåer som sökanden redovisat av dagsläget speglar ej det näraliggande Fisksjöängsområdet utan en mot Lidingöbron vettande högpunkt av Oxbergsbacken. Likaså visar sökandens svar när det gäller att uppnå lägre bullervärden i kv Lyftkvarnen att det är tekniskt orealistiskt att uppfylla Naturvårdsverkets riktvärden för externt industribuller nattetid vid bostadsområden. Den bullerreduktion på minst 10 dBA som erfordras bedöms inte kunna genomföras med ekonomiskt eller praktiskt rimliga tekniska åtgärder.…Även om anläggningen byggs in, kan sannolikt ändå inte riktvärdena uppfyllas då viss körning med arbetsmaskiner erfordras för in- och utlastning av massor från mellanlager utomhus. Samma sak kan befaras gälla för en anläggning på Gasverkstomten.

Avstyrkan av bygglov för lager av miljöfarligt avfall/destruktionsanläggning vid Husarviken

Djurgården-Lilla Värtans Miljöskyddsförening avstyrker bestämt ansökan om bygglov för lager av miljöfarligt avfall samt marksanerings-/destruktionsanläggning vid Husarviken. De bifogade fotona, där en destruktionsanläggning bl a kopierats in sedd från Nationalstadsparken, är också vilseledande då platsen för anläggningen är frilagd och en anläggning därför skulle synas mycket mer. Tillsammans med den 40 meter höga skorstenen (som på fotot bara ritats som en smal förlängning av en hälften så hög skorsten) skulle anläggningen mycket påtagligt skada den intilliggande Nationalstadsparken.

Bullret för destruktionsanläggning, torkning och trafik anses av remissinstanserna vara alldeles för högt men ingen bullerdämpande inbyggnad redovisas och inga höjd- eller breddmått. Inga åtgärder för hur marken i det strandskyddade området tänkts behandlas redovisas. Arbetsområdet och körvägarna skulle ligga mindre än 10 meter från Husarviken och Nationalstadsparken och riskera att skada träd och natur och det kulturminnesskyddade staketet i området. Ingen uppgift om lov för röjning av träd finns. Som jämförelse kan vi meddela att Birka Värme Stockholm AB vid ett möte, som hölls på Gasverket 2001-10-09, upplyste om att man ville bygga ett nytt gaslager i detta område varvid 43.000 m² (mer än 1/3 av det strandskyddade området på Gasverkstomten längs Husarviken intill Nationalstadsparken) skulle tas i anspråk för lokaliseringen och 25.000 m² skogsmark måste röjas.

Av MKB angående Klara Sjö framgår nu att det där är fråga om muddring av starkt miljöförorenat sediment med mycket höga halter av PAH, olja och kvicksilver men även en mängd olika metaller och organiska föroreningar. PAH-halter av naftalen, som här förekommer rikligt, är så höga att de anses akuttoxiska och halterna av cancerogena PAH anges som mycket höga. Enligt J&W:s utredning till Bertil Engdahl på Miljöförvaltningen i Stockholm 1997-02-19 måste avvattning av sediment p g a risk för luftavgång av flyktiga ämnen utföras under tak, helst i sluten byggnad eller annan konstruktion med forcerad ventilation och rening av luft. Ingen sådan redovisas i nu aktuell bygglovsansökan. Ingenting om detta anges heller i MKB i ansökan om en anläggning vid Husarviken till Miljödomstolen!

Efter behandling skulle "renad" jord ändå vara så förorenad av tungmetaller att den ligger på gränsen till riktvärdet för mindre känslig markanvändning. Om massorna inte fraktas bort skulle behandlingen därmed öka föroreningarna av miljöfarligt avfall på Gasverkstomten! Utsläpp till mark och grundvatten skulle också öka. Utsläpp till luften och vattnet i Nationalstadsparken skulle dessutom spoliera det populära fritidsfisket längs Husarvikens stränder och innebära risker för det aktiva båtlivet i viken liksom för de boende och alla andra som söker sin rekreation och motion i området. Även det rika djurlivet skulle ta skada. (Se bifogade färgfoton från Husarviken).

Lakvatten från behandlingsanläggningen och lagren av miljöfarligt avfall skulle inte bara riskera att rinna ut i grundvatten och vattendrag utan spillvatten från Gasverkstomten skulle också enligt Stockholm Vatten riskera att slå ut Louddens reningsverk som godkänd leverantör av jord till åkermark vad gäller framför allt PAH men även vad gäller kvicksilver och andra tungmetaller. Sökanden har åtagit sig att sätta upp en behandlingsanläggning för vatten men ingen sådan framgår av bygglovsansökan.

I översiktsplanen beskrivs Husarviken ha ett attraktivt och idylliskt läge med närhet till vatten och grönområdena i Nationalstadsparken och dessutom med kulturhistoriskt värdefulla Gasklockor och andra värdefulla byggnader. Byggplaner anges ej vara aktuella den närmaste framtiden. Vi kan då inte förstå hur man kan slå sönder denna idyll med det sökta bygglovet. Trafiksäkerheten på cykelvägen från Ropsten till Fiskartorpsvägen och på motionsstigen längs Husarviksstranden skulle t ex minska genom en omfattande anläggningstrafik. Något akut behov att sanera de sex inneslutna tjärfacken på Gasverkstomten finns inte och tjäran avses inte heller föras till den sökta behandlingsanläggningen.

För att erhålla s k LIP-bidrag till sanering av förorenad mark ställer Regeringen som krav att det uppförs en lokal behandlingsanläggning. Stockholms politiker och tjänstemän har vid flera tillfällen sagt att det då krävs en anläggning inom Stockholm. Detta är fel då Regeringen menar inom Sverige. Efter Miljödomstolens förhandling har förslag att flytta destruktionsanläggningen till annan plats, bl a Stora Höggarn uppkommit. Stora Höggarn har starkt förorenade delar, som ligger långt från sammanhållen bostadsbebyggelse. Vi kräver att Stockholm utreder alternativen och att bygglovsansökan tillbakavisas.

Per Schönning, ordf