2 december 1996

Stockholm Debatt

Roland Larsson, 1:e ombudsman på LO, ogillar trista och gnälliga nejsägare. Själv är Larsson nämligen en sprudlande glad och positiv jasägare. JA!, säger Larsson på Stockholm Debatt den 2 december, ja till nya motorvägar för totalt 66 miljarder genom Stockholm, ja till garanterade intäkter till bygg- och anläggningsindustrin, ja till en extra pålaga på alla bilister, ja till exploatering av Nacka, Djurgården, Grimstaskogen och Lovön, ja, ja, låt betongen flöda, låt oss bygga en framtid av betong, kosta vad det kosta vill! (Och kostar gör det, för skola, vård och omsorg och för miljön.)

Det är alltid trevligt med optimister, även om de är av Roland Larssons och de övriga dennisförespråkarnas teknikfientliga sort, och förvisso framkallar hr Larssons skämtsamma påstående om möjligheten att påverka paketet på demokratisk väg muntra ryckningar i skrattmusklerna; vi har ju alla sett hur det gick med den utlovade folkomröstningen. Därför bjuder det emot att helt grinigt kasta smolk i Larssons glädjebägare. Trots detta skulle jag vilja ta upp en i debatten helt förbisedd skrift, nämligen "Stockholm Ring Road and Western Link Project. Review of traffic and revenue forecasts.", författad av dr Udo Becker från det schweiziska konsultföretaget Prognos AG. Rapporten levererades till beställaren, Vägverkets dotterbolag Väginvest AB, i januari 1993. Lustigt nog var såväl Vägverkets högste ansvarige i stockholmsregionen, vägdirektören Hans Rode, som den sammankallande i dennisförhandlingarna, trafiklandstingsrådet Elwe Nilsson, ännu flera månader senare helt okunniga om rapportens existens. Faktum är, att det krävdes ett ingripande från justitieombudsmannen för att häva den kollektiva minnesförlust, som alla inblandade drabbats av i just denna fråga..

Vilka, ur Vägverkets synpunkt förgripliga, slutsatser innehåller då ifrågavarande rapport?

Först konstateras att dennisförhandlarna kraftigt överskattar den ekonomiska utvecklingen och därmed utvecklingen av disponibel inkomst, bilinnehav och transportarbete. Vidare framhålls att olika antaganden om tillväxttakten leder till mycket olika uppskattningar av kommande trafikflöden, och att den faktiska ekonomiska utvecklingen gör att alla prognoser måste revideras (nedåt). Becker ser ett långsiktigt trafikflöde genom tullstationerna på 60 à 70 % av det beräknade som fullt möjligt; konsekvenserna för tullintäkterna är uppenbara. Samtidigt kan driftskostnaderna för systemet förväntas öka kraftigt.

Inverkan av ändringar i förutsättningarna studeras också i rapporten. T.ex. visar det sig att en trafikminskning om 20 % i kombination med en realräntehöjning om 2 % och en fördyring av byggkostnaderna med 20 % (det normala är enligt RRV 86 %) kommer att leda till en förlängning av återbetalningstiden med minst 14 år (från år 2013 till åtminstone år 2028). Det bör noteras att denna förlängning sedan dess införts i planerna, och att man nu diskuterar att ytterligare utsträcka avbetalningstiden.

Den enskilda fråga som Becker tillmäter störst vikt har att göra med tullsystemets utformning. Flera gånger framhåller han vikten av att undanröja all osäkerhet om tullarnas karaktär (skatt eller avgift, eventuella rabatter) och -- framför allt -- att skilja tidpunkten för införandet av tullsystemet från den tidpunkt då Ringen öppnas; detta för att minska de allvarliga ekonomiska riskerna med fördröjning av byggstarten. Samtidigt föreslår han införandet av ett tak för den maximala skulden, förslagsvis 20 à 30 miljarder. Vägverket har uppenbarligen tagit fasta på denna rekommendation då man satt ett tak vid 43 miljarder. Problemet här är bara att Väster- och Österlederna troligen inte ryms inom ramen, vilket innebär att åtminstone moderaterna kommer att rösta mot biltullarna; vad detta innebär för finansieringen ligger i öppen dag.

Om Roland Larsson har rätt, har Dennispaketets skuldfälla redan slagit igen. Alla svenskar, yrkesnegativister såväl som yrkespositivister och yrkeslobbyister kommer då att i minst trettio år -- förmodligen betydligt längre -- få betala de vägar som särintressen, företrädda av bl.a. Roland Larsson drivit fram bakom stängda dörrar. Larsson må jubla; de flesta svenskar har välgrundad anledning att sörja.

Claes Trygger

Stockholm