16 juni 1998

Brev till Redaktören

"Vi var inställda på att lämna platsen i kistor!". Detta säger, i Brand&Räddning nr 4 1998, en av de brandmän som var med vid gasolyckan på Tegeluddsvägen fredagen den 13 februari i år. Vakthavande polisbefäl var inne på samma linje: "I dag ska vi ha klart för oss att vi haft en jävla tur.". "Inte en gång till" förklarade Stockholms brandchef direkt efter händelsen. Han efterlyser en flyttning av Louddendepåerna till icke tätbebyggt område. På Räddningsverket menar man att den här sortens depåer inte är acceptabla i stadsbebyggelse. Sakkunskapen är således överens om vad som måste göras.

Om hanteringen av petroleumprodukter flyttades från Loudden till lämpliga uthamnar skulle antalet tankbilar -- av vilka flertalet har mål långt utanför innerstaden -- på Valhallavägen minska med 55.000 årligen. Dessutom skulle de farliga och miljöstörande transporterna genom Stockholms känsliga och svårnavigerade skärgård upphöra. De fysiska möjligheterna föreligger: Via Loudden passerar idag 1.5 miljoner ton oljeprodukter, varav 350.000 ton flygbränsle till Arlanda. Enbart hamnarna i Gävle, Södertälje och Oxelösund har en outnyttjad kapacitet på 3 miljoner ton. Dessutom kan järnvägen med fördel utnyttjas för transporter av flygfotogen från Göteborg till Arlanda.

Stockholms betongpolitiker anser sig dock som vanligt veta bäst. Någon flyttning av den helt fellokaliserade oljeterminalen i Loudden kan inte komma ifråga. Den vinst på 2.5 miljoner kr/år som oljehanteringen enligt hamnens informationschef ger staden, är uppenbarligen viktigare än medborgarnas liv och hälsa. I stället skall transporterna enligt föreliggande planer öka, inledningsvis med 30 procent.

Annika Billström väljer strutsmetoden, d.v.s. att tills vidare låta transporterna gå nattetid (förmodligen till måttlig förtjusning för de boende längs Valhallavägen). Låt oss hoppas att nattliga gasolexplosioner och bensinbränder är inte bara osynliga utan även ofarliga! Kanhända bör tankfartygen smyga fram längs farlederna i skydd av mörkret -- för miljöns och säkerhetens skull? Senare skall giftiga, brännbara och explosiva ämnen osynliggöras genom att transporteras i Norra Länkens tunnelsystem. Är de 400 dödsoffren vid katastrofen i Salangtunneln redan glömda?

I "The Memorial Tunnel Fire Ventilation Test Program", genomfört av Massachusetts Highway Department och Federal Highway Administration, har fullskaleförsök (med tämligen blygsamma bränder) genomförts i en övergiven vägtunnel. Hugade tunnelresenärer -- förhoppningsvis inkluderande det ansvariga borgarrådet -- kan beskåda resultaten på adressen http://www.firetest.com. Det är inte utan anledning som tunneltransport av giftiga och explosiva ämnen är förbjuden i USA. Är svenskar mindre brännbara än amerikaner?

Några avslutande observationer kan vara av intresse:

I en rapport om godstransporter ansåg Länsstyrelsen år 1990 att transporter av farligt gods inte borde ske i tunnlar eller på överdäckade vägar. Varför har man ändrat uppfattning?

Förre hamndirektören Christer Vårdstedt avfärdade på Läsarnas DN den 9 februari förra året talet om Norra Länkens betydelse för Värtahamnen och om de kommande miljövinsterna. Kan man inte begära någon konsekvens hos hamnledningen?

I september 1992 beräknades Norra Länken kosta 2.15 miljarder kronor. Idag är den förväntade kostnaden uppe i 4 miljarder. (Enligt RRV:s undersökning torde den verkliga prislappen således ligga på mellan 7 och 8 miljarder.) Enbart räntekostnaden är alltså ungefär fyra gånger större än stadens intäkter av hamnverksamheten.

Stockholms moderater och socialdemokrater måste äntligen slita sina band till 1800-talets näringslivsstruktur och våga rikta blickarna mot 2000-talet: Flytta den riskabla oljehanteringen från Loudden, minska hamnverksamheten i Värtan och förädla i stället den attraktiva och värdefulla marken med bostäder, högskolor och vetenskapliga institutioner!

Claes Trygger