18 mars 1997

Brev till redaktören

Idag har den statliga kommunikationskommittén, "KomKom", presenterat sitt betänkande om framtidens transporter. Redan innan förslaget blivit offentligt går bilindustrin till attack: Bilindustriföreningens ledning talar om "ett generalangrepp på Sveriges bilister." Bil- och vägindustrins lobbyorganisation Svenska Vägföreningen skickar i TV fram sin ordförande, Kjell-Olof Feldt, och sin verkställande direktör, för att med gråten i halsen beskriva de fasor som väntar ensamstående mödrar och låginkomsttagare. Företrädare för Volvo hakar på, med dova brösttoner om inskränkningar i den personliga friheten. Moderata samlingspartiets representant Elwe Nilsson talar -- uppenbarligen helt glömsk för marknadsekonomins välsignelser! -- om det absurda i att den som utnyttjar trafikapparaten, och därigenom orsakar trängsel och föroreningar, skall betala för detta. Moderaten Carl-Erik Skårman söker frammana bilden av en Storebror i rymden, som med spionkameror övervakar medborgarnas minsta rörelser. Vet Skårman inte att rörelserna hos den som medför påslagen mobiltelefon kontinuerligt registreras?

Allt detta är endast nonsens och ett försök från den mäktiga bilindustrin att blanda bort korten. Under täckmantel av att vilja ställa upp för de s.k. små och svaga i samhället, går man helt andra gruppers ärenden. Vad saken gäller är i själva verket industrins rätt att fortsätta att marknadsföra stora, tunga, bränsleslukande och bullrande fordon, med orimligt överdimensionerade fartresurser, i det så kallade "prestigebilssegmentet" (Volvo, Saab, Mercedes, BMW och liknande). Det gäller även innehavarnas rätt att utan hinder -- och ofta subventionerade av skattebetalarna -- bidraga till en fortsatt nedsmutsning av miljön och till det växande koldioxidhotet. Det har däremot praktiskt taget ingenting med låginkomsttagare och ensamstående mödrar att göra -- deras funktion är endast att utgöra ett alibi för Vägföreningens lobbyister.

Sanningen är, att bilarnas samlade bensinförbrukning på sikt måste minska med ungefär 80 (åttio!) procent. Detta är tekniskt fullt möjligt: Redan i dag marknadsförs bilar med en förbrukning på 0.5 liter/mil. Greenpeace har med ett konkret exempel visat att man för några tusenlappar i investering (snart återbetalda!) kan komma ner i 0.33 liter/mil, och enligt inofficiella uppgifter från ingenjörer i bilindustrin ligger en förbrukning på 0.25 liter/mil helt inom möjligheternas gräns. Ytterligare minskningar kan uppnås med sänkta hastigheter och mjukare körstil. Inte ens ett bensinpris runt trettio kronor skulle därför behöva innebära någon ökad milkostnad jämfört med idag.

En annan intressant utveckling representeras av elbilen. General Motors släppte för några månader sedan sin EV1. Denna har accelerationsförmåga som en BMW 318i, saknar fullständigt utsläpp, går (tyst!) ungefär tretton mil på en laddning, och har en driftkostnad på c:a 50 öre/mil. Detta är något helt annat än de konverterade missfoster (fossilbilar, där förbränningsmotorn bytts mot en elmotor), som Nutek med nedslående resultat testat under beteckningen elbilar!

Den svenska bil- och petroleumindustrin väljer att i varje läge motarbeta strävanden mot ett transportsystem med mänskligt ansikte, ett transportsystem som är anpassat till människan och naturen. För att uppnå detta väjer man inte för några populistiska grepp. Låt oss för allas vår skull -- inte minst våra barns och barnbarns -- hoppas att Riksdagen genomskådar billobbyns manipulationer och prioriterar medborgarna framför en bilindustri med föråldrade föreställningar och värderingar!

Claes Trygger

Tekn Dr, Stockholm