Brännpunkt, SvD, 21 juni 1999

Styrelsen för Stockholms hamn fattade i tisdags det historiska beslutet att verka för en utflyttning av petroleumhanteringen från Loudden till andra hamnar i regionen. En dylik utflyttning innebär att 55.000 tunga och farliga tankbilstransporter försvinner från Stockholms innerstad. Den innebär vidare att den av socialdemokraterna förespråkade ökningen till 90 ā 95 tusen transporter årligen kan undvikas. Beslutet innebär inte endast att olycksrisker, trängsel, föroreningar och buller kan minskas dramatiskt längs Tegeluddsvägen, Lidingövägen och Valhallavägen, utan även att risken för kollisioner och utsläpp i Stockholms känsliga skärgård kan i det närmaste elimineras.

Beslutet kritiseras av socialdemokraterna, hamnens fackliga organisationer och Stockholms handelskammare i skön förening. Kritiken är emellertid genomgående okunnig, osaklig och styrd av särintressen. Exempelvis visar förra gatu- och fastighetsborgarrådet Annika Billström att hon ingenting lärt och ingenting förstått:

• Trots att oljebolagen under alla år motsatt sig en pipeline från Loudden framför Billström ånyo denna "lösning".
• Trots de två tunnelbränder som under våren inträffat på kontinenten, och vilka under fasansfulla omständigheter skördat 41 respektive 12 liv, hävdar hon, precis som efter gasololyckan för ett år sedan, att Norra Länken skulle lösa transportproblemen. Annika Billström är uppenbarligen lika okunnig om förbudet mot bensintransporter i Södra Länken, som om de regler för hantering av farligt gods som finns på kontinenten och i USA.

Hamnstyrelsens socialdemokratiska ledamöter och hamnarbetarfacket påstår att alternativ skulle saknas. Så är inte fallet. Flera hamnar, bl.a. Gävle, Hargshamn, Södertälje och Oxelösund, har ledig kapacitet och/eller utbyggnadsmöjligheter. Enligt en utredning från 1992 skulle kombinationen Loudden/Södertälje vara i alla avseenden mycket överlägsen en lösning med Loudden som enda hamn. Det finns god anledning förmoda att exempelvis Hargshamn/Södertälje skulle vara ännu bättre. Eftersom en betydande del av produkterna kommer från raffinaderier på Västkusten, kan även tågtransport till inlandsdepåer vara ett alternativ. Man väljer också att blunda för att Shell varit framsynt nog att redan för flera år sedan flytta en del av sin verksamhet till Södertälje, vilket inneburit att man kunnat minska sina transporter med 50.000 mil/år. Vidare överdriver man - förmodligen p.g.a. okunnighet om den tekniska utvecklingen - från socialdemokratiskt håll kraftigt kostnaderna för nyetablering av oljedepåer.

Handelskammarens vd anser att hamnstyrelsen skall "arbeta för en positiv utveckling av Stockholms hamn". Troligen avser Peter Egardt med detta att oljehanteringen bör öka, men varför detta skulle vara positivt för stockholmarna avslöjar han inte. Oljehanteringen på Loudden ger - på en yta av c:a 150.000 kvm - ett netto på fem miljoner om året (vilket bör ställas i relation till Stockholms budget på ungefär 25.000 miljoner). Inte många verksamheter torde ge så dålig avkastning. Om Egardt ser detta som rimlig lönsamhet bör han avgå som vd för handelskammaren.

Det är beklämmande att socialdemokratin och den fackliga rörelsen utvecklats till Sveriges mest reaktionära kraft. I stället för att inse att verkligheten ändrats, stirrar man nostalgiskt tillbaka på den tidiga industrialiseringens era. Varför inte pröva att ge upp motståndet mot all förändring? Kom upp ur skyttegravarna med en positiv attityd till det kommande årtusendet och ge ett konstruktivt bidrag till Stockholms utveckling!

Claes Trygger
Ersättare (sp) i hamnstyrelsen