Hyr mycket undervisar en svensk högskolelektor i matematik?

    Ledare

    Detta är en retorisk fråga till alla som är anställda på matematiska institutioner i Sverige. Alla vet vad de gör och alla vet att det är väldigt mycket mer än våra kolleger i andra länder. Men ändå vill jag ta upp denna fråga en gång till och göra en jämförelse mellan Sverige å ena sidan och Danmark, Frankrike, USA och Norge å den andra.
    Hur mycket större är undervisningsvolymen i verkligheten i Sverige än i andra länder?
    Man har hört att det är mycket svårt att få jobb på ett universitet i Danmark. Varför är det då inte så många danskar som söker jobb i Sverige? Danskarna vet att undervisningsvolymen för en universitetslektor i Sverige är förskräckligt hög.
    Det är väl känt att, för att uppfylla undervisningsvolymen på en teknisk högskola i Sverige måste en högskolelektor ha mellan 1700 och 1756 arbetstimmar per år, beroende på ålder. Det är också ganska vanligt att varje timme i klassrummet räknas som 3 arbetstimmar i snitt. Det kan vara mer om man räknar föreläsningstimmar eller mindre för räknestugor. Dessutom räknar man bort ungefär 350 arbetstimmar för egen utveckling eller forskning och 176 timmar för administration. Det betyder att man måste undervisa ungefär 1200/3 = 400 timmar (snarare mer) per år. Om man nu räknar med att vi har i snitt 28 undervisningsveckor, betyder det att man måste undervisa minst 400/28 = 14,3 timmar i veckan.
    Olika universitet kan ge olika "bidrag" till sina lektorer beroende på deras ekonomiska situation som ofta är mycket dålig. Om man försöker forska, kan man alltid hoppas på att få ett forskningsbidrag från Vetenskapsrådet (VR). Men möjligheten att få stöd från VR till ett forskningsprojekt är mycket liten. Det finns väldigt lite pengar i systemet. Dessutom har man nya regler på VR. Tidigare på NFR kunde man prioritera lektorsfriköp. Enligt nya regler på VR måste man betrakta alla projekt lika. Det hjälper inte att matte och tillämpad matte har slagits i hop. NFR och TFR hade olika traditioner och de nya reglerna på VR liknar mer de gamla TFR-reglerna. Även om det varierar från år till år, är det för lite pengar som matematiker får från staten för att täcka det behov som krävs för en rimlig forskning för lektorerna.
    Hur gör man i Danmark? Jag vill jämföra oss med Tekniska högskolan i Köpenhanm. Matematiska institutionen där har 22 fastanställda lärare varav 4 professorer, 17 lektorer och 1 ässistant professor". Det finns ingen skillnad mellan hur mycket en professor eller en lektor undervisar . Varje år har man 500 nya studenter som börjar studierna med en stor kurs om 17,5 etcs (european credit transfer system) och som heter "Advanced Engineering Mathematics". Det betyder b.a. att man har en lärare på 22,7 nya studenter.
    Till exempel vid KTH tar matematikavdelningen hand om 2000 nya studenter och idag har vi 35,5 fastanställda lärare. Motsvarande proportion är 55,6 nya studenter per lärare. Bland de anställda lärarna finns det några matematiker som har olika sorters forskningstjänster och deras bidrag till undervisningen är begränsad. Därför måste i realiteten en lektor ta hand om ändå fler studenter. Det är svårt att tro att man har det bättre på andra matematiska institutioner i Sverige.
    I Danmark börjar man med undervisning i september och har en hösttermin på 13 veckor som slutar med en examination i december. Sedan har man 3 veckor i januari och fortsätter med en vårtermin som är 13 veckor lång. Varje lektor har två 5 etcs kurser per år. Det finns olika sorts kurser, men en typisk 5 etcs kurs är 13 veckor lång och ges under en termin. En kurs om 5 etcs kräver 4 timmars undervisning i veckan. Enkel beräkning visar att en lärare vid Tekniska högskolan i Köpenhamn undervisar $2\times 13\times 4$ (timmar) = 104 timmar per år. Om man jämför 104 timmar med 400 (eller även mer) som man har i Sverige, då börjar man undra hur man kan ha ett sådant orimligt system som dessutom har överlevt i Sverige så många år.
    I Frankrike undervisar våra kolleger efter en "europeisk standard" som är 192 timmar per år. Men man får inte glömma att det finns en "koefficient" 1,5 om man har "stora" föreläsningar.
    Det är välkänt att en "professor" i USA (assistant, associate eller full professor) undervisar mellan 4 och 6 timmar per vecka.
    Även i Norge har man 6 timmar i veckan med 28 undervisningsveckor per år.
    Slutsats: Lärarkraften i matematik i Sverige starkt är överbelastad och därför sliten.
    Det är klart att man sparar ganska mycket pengar om man har ett system med några bra rena forskare som representerar landet på internationell nivå medan de flesta är enbart undervisande lektorer. Men det är en kortsiktig besparing och till slut betalar Sverige ett mycket högt pris för detta system.
    Om man undervisar samma kurser med ungefär samma uppgifter i många år förlorar man inte bara kunskap men också kreativitet och inspiration som kan tränas genom forskning.
    Det svenska systemet rationaliserar bort kreativitet och inspiration och detta pågår inte bara på universitetsnivå men också i skolan.
    Vi har färre och färre skollärare som kan tända sina elever och visa dem att matematiken inte bara består av tråkiga beräkningar som kan utföras med hjälp av miniräknare.
    Varifrån kommer en inspirerande gymnasielärare? Är det inte så att hon/han kommer från en inspirerande universitetsmiljö? Hur kan en överbelastad universitetslärare, som inte kunnat forska i många år, vara inspirerande?
    Som konsekvens är det inte konstigt att situationen med matematikundervisningen på universitetsnivå har blivit mycket sämre på sista tiden. Elever kommer till oss inte bara med sämre kunskaper men också utan någon entusiasm för ämnet.
    Det känns att matteutbildningen i Sverige rasar.
    Ari Laptev
    Oktober 2002