Studieorientering, anpassning och intellektuell utveckling

Kvinnligt lärande på KTH

 

Sören Törnkvist & Gunnel Roman
Ingenjörsvetenskapernas Didaktik, KTH

 

 

Där brådska råder är det omöjligt att tänka.
Pierre Bourdieu

 

 

 

Innehåll

 

Innehåll *

1 Inledning *

1.1 Syfte *

1.2 Ansats *

1.3 Uppläggning *

2. Teoretiskt ramverk *

2.1 Studieorienteringar *

2.2 Föreställningar om lärandet *

2.3 Inriktning av lärandet *

2.4 Etisk och intellektuell utveckling enligt Perry *

3. Analys *

3.1 Studieorienteringar *

3.1.1 Inre Yrkes Orientering *

3.1.2 Yttre Yrkes Orientering *

3.1.3 Inre Akademisk Orientering *

3.1.4 Yttre Akademisk Orientering *

3.1.5 Inre Personlig Orientering *

3.1.6 Yttre Personlig Orientering *

3.1.7 Svag eller Ingen Orientering *

3.2 Mötet med KTH kulturen *

3.2.1 Tungt och Torrt *

3.2.2 Inte bäst i klassen längre trots hårt arbete *

3.2.3 Att härdas eller sållas bort *

3.2.4 Abstraktionsnivån är hög – Kvalitativa problem *

3.2.5 Att inte hinna förstå – Kvantitativa problem *

3.2.6 Att inte hinna med att fråga *

3.2.7 Förståelsen måste uppskjutas *

3.2.8 En allsidigare intellektuell kost efterfrågas *

3.2.9 Att inte hinna med sig själv och sin personliga utveckling *

3.3 Anpassningar *

3.3.1 Det är väldigt kul — sektionslivet, alltså *

3.3.2 Nollningen *

3.3.3 Att söka sig utanför KTH *

3.4 Personlig och intellektuell utveckling *

3.4.1 Viktiga upplevelser *

3.4.2 Viktiga beslut *

3.4.3 Hur har du förändrat dig? *

3.4.4 Kunskapssyn – Vad är en bra förklaring? *

3.4.5 En kategorisering enligt Perry *

3.5 Kvinnliga studenters syn på lärarrollen *

3.5.1 En bra lärare? – Ja, vad är det? *

3.5.2 En bra lärare hjälper mig klara tentamen *

3.5.3 En engagerade lärare är en bra lärare. *

3.5.4 Mer personlig kontakt med lärarna vore bra *

3.5.5 Bättre frågeklimat *

3.5.6 Relatera teori till praxis. *

3.6 Att vara kvinna på KTH *

3.6.1 Inte bra med alltför många tjej-tjejer … *

3.6.2 En fördel i att vara kvinna *

3.6.3 Grabbigt *

3.6.4 Att jobba ihop med andra tjejer *

3.6.5 Självförtroendet *

3.6.6 Killarna kan vara otrevliga mot lärarna *

3.6.7 Män tänker annorlunda än kvinnor *

3.6.8 Fler kvinnliga lärare vore bra *

3.6.9 Välmenande men ibland missriktad särbehandling från lärarna *

3.6.10 Arbetsmarknaden och dess signaler *

4 Diskussion *

4.1 Perry och ingenjörsutbildningen *

4.2 Andra röster i ämnet *

4.3 Vad göra? *

5 Tack *

6 Referenser *

 

 

 

 

1 Inledning

Teknik är en av de samhällssektorer där obalansen mellan kvinnor och män är speciellt stor. Med hänsyn till den stora roll som just teknik spelar för alla människor av i dag är detta förhållande synnerligen problematiskt. Hur kommer det sig att kvinnliga värderingar inte har fått något genomslag i teknisk utveckling? Ett svar på den frågan är att söka i själva utbildningen av civilingenjörer. Där är kvinnorna dels i minoritet redan från början, dels utelämnade till ett system impregnerat med manliga värderingar. Vi försöker här redovisa vad vi lärt av 33 kvinnliga teknologer om studieorienteringar och anpassningsmekanismer, om förhoppningar och frustration, om intellektuell och etisk utveckling.

Andelen kvinnor av de studenter som söker sig till teknisk utbildning vid KTH har under de senaste decennierna legat på en nivå kring (25 ± 5) %. Denna kvinnokvot är emellertid ett medelvärde för alla studieinriktningar. För arkitektur, lantmäteri och kemi är motsvarande tal cirka 50 %, för väg- och vatten 35%, medan för elektroteknik och maskinteknik cirka 10 %. I stort sett är förhållandet detsamma vid övriga tekniska högskolor.

Denna obalans är naturligtvis helt oacceptabel i dagens läge. Därför har många olika försök gjorts för att dels förstå och dels för att rätta till dessa missförhållanden. Vid Linköpings Tekniska Högskola görs nu en satsning på problembaserat lärande i systemvetenskap med den uttalade ambitionen att attrahera flera kvinnor. Vid Luleå Tekniska Universitet har man för programmet Datateknik en ingång för 30 stycken kvinnliga studeranden med icke-teknisk bakgrund. Men i stort sett är situationen som den länge varit på tekniska utbildningar: kvinnorna är en liten minoritet, såväl inom lärar- som studentkåren. Det är naturligtvis en truism att en förstärkning av kvinnlig makt över ingenjörskonsten också måste gälla utbildningen av ingenjörer.

1.1 Syfte

Vi vill med denna undersökning studera hur kvinnor

  1. formulerar sina (ursprungliga) studieorienteringar
  2. upplever mötet med KTH-kulturen
  3. anpassar sig och modifierar sina studiestrategier
  4. erfar samspelet med såväl lärare som med studiekamrater i en situation där de är en minoritet
  5. uppfattar begreppen kunskap och intellektuell progression.

Insikt om dessa förhållanden är självklart av betydelse bl.a. för de lärare som genom läro- och kursplanearbete, undervisning och examination har åtagit sig att organisera studenternas lärande. Ett av syftena med denna undersökning är därför att bredda det empiriska underlaget för de moment av genuskaraktär som ingår i de lärarkurser vi båda är involverade i.

1.2 Ansats

Den undersökning som här redovisas bygger på intervjuer med kvinnliga civilingenjörsstuderande vid programmen elektroteknik (E) och väg- och vattenbyggnad (V). Valet av programmet E motiveras av det faktum att kvinnokvoten där varit runt 10 % under en lång tid. Motivet för att intervjua kvinnor på programmet V var att få en kontrast till E med avseende på dels kvinnokvot, dels graden av teoretisering i läroplanerna.

Undersökningen

  1. är kvalitativ i sin ansats: vi söker efter ännu inte kända (eller inte tillräckligt väl kända) kategorier som kvalitativt skiljer sig åt. När det gäller de kvinnliga studenternas orienteringar av studierna utgår vi från etablerade pedagogiska modeller och gör en kvantitativ uppskattning av förekomsten av de olika kategorierna. De övriga teoretiska ramarna för vårt arbete redovisas nedan. Dessa skall ses som hypoteser vilka vi testar mot den evidens som står att finna i intervjuerna.
  2. är transversell (engelska: cross-sectional) på så sätt att informanterna kommer från alla årsgrupper, från de som just börjat studera till de som nästan är klara. En longitudiell studie hade naturligtvis varit önskvärd. En sådan var dock bortom våra resurser.
  3. är icke-komparativ i den meningen att den inte syftar till att jämföra manliga och kvinnliga studerandes upplevelser. Däremot redovisar och analyserar vi vad de kvinnliga teknologerna själva har att säga om skillnaden mellan manligt och kvinnligt på KTH.

1.3 Uppläggning

33 kvinnliga teknologer har intervjuats. Av dessa kom 23 från det elektrotekniska programmet och 10 från väg- och vattenbyggnads dito. De fördelade sig så:

E 1

E 2

E 3

E 4

V 1

V 2

V 3

V 4

6

6

6

5

2

3

3

2

Alla var vid intervjutillfället aktiva studerande och de har efter vår skriftliga inbjudan till samtligaca 90 kvinnliga studerande själva tagit kontakt med oss. Inga "avhoppare" har alltså intervjuats. Intervjuerna var semi-strukturerade, med vilket menas att de visserligen utgick från en väldefinierad sekvens av teman med ett antal frågor för var och en, men samtidigt hölls öppna för att ge möjlighet följa upp de svar som de intervjuade gav. Se Kvale [1966]. Intervjuerna gjordes av en av oss, Gunnel Roman, lärare i matematik sedan flera år på KTH. Intervjustrukturen utprovades inledningsvis av oss båda i fyra pilotintervjuer och reviderades därefter ett antal gånger. De slutliga intervjuerna, som varade mellan en och tre timmar, spelades in på band och skrevs ut ordagrant. Det skrivna materialet omfattar cirka 1.000 A4 sidor.

2. Teoretiskt ramverk

Varför söker sig kvinnliga studerande till en så av män dominerad miljö som KTH? Vilka är de skäl som de anför för sitt val? Och vart vill de komma med sina studier? Fyra modeller som alla beskriver olika, men delvis överlappande aspekter av lärandet har varit vårt teoretiska ramverk. Den första och den fjärde har legat till grunden för en kategorisering. De två övriga dyker upp här och där i analysen. Modellerna beskrivs nedan.

2.1 Studieorienteringar

Begreppet studieorienteringar har använts i en studie av Liz Beaty et al. och redovisats i Marton [1997]. Orienteringar definieras här som all those attitudes and aims which express the student’s individual relationship with the course of study and the university. Baserat på ett brittiskt material från flera olika högskolor identifierade Beaty fyra arketypiska orienteringar, var och en med två "intressevarianter", enligt följande tabell.

Orientering

Intresse

Syfte

Angelägenhet

 

Yrkes

Inre


Yttre

Träning – Yrkes-förberedelse

Kvalificering

Kursernas relevans för
det kommande yrket

Slutexamens status

 

Akademisk

Inre


Yttre

Följa upp ett intellektuellt intresse

Studieframgång

Stimulerande professorer och lektorer

Svåra kurser – Bra betyg

 

Personlig

Inre


Yttre

Egen utveckling och mognad

Bevisa sin förmåga

Utmanande och intressant material

Klara tentamina

 

Social

Inre


Yttre

Komma till storstan


Ha kul

Lära sig fungera i ett större socialt sammanhang

Kompisar och kårliv

Tabell 1 – Studieorienteringar
En mer detaljerad beskrivning återfinns nedan

 

Dessa kategorier är arketypiska, vilket innebär att de sällan (om ens någonsin) förekommer renodlade. Studenter redovisar enligt Beaty alltid en blandning av orienteringar. Så visar det sig också vara på KTH Vidare är orienteringar dynamiska: studenter ändrar sina orienteringar som resultat av insikt och mognad eller som manipulering av, eller anpassning till, systemet.

2.2 Föreställningar om lärandet

Studenters föreställningar om vad det är att "lära sig" har undersökts av bl.a. Marton et al. [1993]. De identifierade följande kategorier (som vi här lämnar oöversatta):

  1. Increasing one's knowledge ü
  2. Memorising and reproducing ý Reproduction
  3. Applying facts and procedures þ
  4. Understanding ü
  5. Seeing something in a different way ý Transformation
  6. Changing as a person þ

De tre första uppfattningarna innebär att man ser lärandet som en reproduktion ungefär som att lära sig multiplikationstabellen med påföljande förhör. De tre senare innebär att lärandet ses som en assimilationsprocess där informationen värderas och används för ett nybygge.

2.3 Inriktning av lärandet

Andra försök att kategorisera studenters sätt att gå till väga har gjorts, bl.a. av Marton et al. redovisat hos Ramsden [1992]. Här skiljer man mellan två inriktningar av studiet:

Djupinriktat lärande

Ytinriktat lärande

Dessa kategorier skiljer sig från studieorienteringarna ovan genom att de ofta är en reaktion på det aktuella ämnet för studiet och på den rådande studiemiljön: studenter väljer den inriktning som för tillfället ger mest utdelning, valet är situationellt.

2.4 Etisk och intellektuell utveckling enligt Perry

Den klassiska texten om studenters intellektuella och etiska utveckling är Perry, Forms of Ethical and Intellectual Development in College Years. A Scheme [1970]. Hans analyser baserar sig på ett stort material bestående av intervjuer huvudsakligen av manliga studenter vid Harvard. De få kvinnor i materialet som accepterades är de som följer de manliga studenternas normer. Perry delar in en students utveckling i nio olika faser eller nivåer.

1. Den första nivån kallar han för dualistisk. Det är en nivå där studenten ser på kunskap som en sann eller en falsk utsaga; världen består av tvåpoliga bilder av typen svart – vitt, bra – dåligt, vi – dem. En student förväntar sig att bli "undervisad" av läraren, vars kunskap eller auktoritet aldrig ifrågasätts. Studenten sväljer stoffet oreflekterat för att senare, vid examinationstillfället, återge det exakt. Det blir i sämsta fall en upprepning av fakta utan röd tråd eller förståelse. Egna tankar och alternativa sätt att betrakta fenomen förekommer ej. Studier handlar om hårt arbete, riktiga svar och anpassning. Denna nivå har de flesta lämnat då de börjar studera vid högskola/universitet.

2. En student på den andra nivån har blivit varse en mångfald hos kunskapen som ger honom/henne en inre osäkerhet, men ger dåliga lärare skulden för denna obefogade förvirring.

3. På nivå tre har studenten accepterat mångfalden och osäkerheten. Men den är temporär och därför kan den tålas. Tron att auktoriteterna så småningom skall ge de riktiga svaren lever dock kvar.

Nivåerna 1 – 3 har det gemensamt att Dualismen består om än i modifierad form; Perry kallar dessa tre nivåer Modifierad Dualism.

4. Studenten har insett omfattningen av den legitima osäkerheten. Men: "om auktoriteterna inte kan bestämma sig för vad som är rätt eller fel, så tycker jag vad jag vill och ingen har rätt att påstå att jag har fel." Här lever två fortfarande dualistiska domäner, studentens och auktoritetens, sida vid sida. En inte ovanlig utveckling i detta läge är att en relativism kryper in; studenten börjar fråga efter vad läraren vill att studenterna skall kunna, eller, mer avancerat, hur läraren vill att de skall tänka. Detta är begynnelsen till relativism, visserligen inom en undervisningskontext, men ändock.

5. En student på nivå fem har genomgått en drastisk revolution, en synvända. Nu har relativismen blivit regeln, dualismen undantaget. Tidigare var det tvärtom. Kunskaper och värderingar ses nu som kontextuella. Relationen till auktoriteter – lärarna, exempelvis – förändras från att ha varit vertikal till att bli horisontell, dvs. från en hierarkisk relation mellan läraren och studenten till en (nästan) jämställd.

6. Studenten har nu insett att han/hon själv måste skapa sig en position i denna värld av kontextuella "sanningar". Det har blivit viktig att skaffa sig en identitet som människa. Denna identitet kan inte vila på opportunism. Viktiga beslut måste fattas.

Nivåerna 4 – 6 har det gemensamt att studenten gradvis upptäcker kunskapens Relativism och behovet av ett personligt förhållningssätt till kunskap.

7. En student på nivå sju har delvis, inom en begränsad domän, tagit egna, viktiga beslut. Det kan exempelvis gälla fortsatt inriktning av studierna. Det känns skönt att ha bestämt sig.

8. Nya situationer kräver nya beslut. Här kan konflikter mellan olika värdesystem uppstå. När studenten hittar en balans mellan stabilitet och växande, mellan visshet och tvivel är beslutet hans/hennes. Och medvetandet om riskerna. Detta skapar en identitet.

9. På nivå nio ser studenten det ansvarsfulla åtagandet som allmängiltigt och fortlöpande. Personligt engagemang har blivit en livsstil.

Nivåerna 7 – 9 kallas med ett sammanfattande namn av Perry för Committment, vilket i denna kontext kan översättas med åtagande eller Engagemang.

Inte alla studenter utvecklas "spikrakt" från en nivå till nästa. Perry beskriver hur studenter av personliga såväl som systemiska skäl kan

1 ta en paus för att samla krafter för fortsatt växande. (Temporizing)

2 kapsla in sig i bitterhet på någon dualistisk nivå som reaktion på nya, komplexa eller motsägelsefulla erfarenheter. (Retreat)

3 odla sitt utanförskap på någon mellannivå genom att undvika att ta personligt ansvar. (Escape)

I analysen nedan av vårt material kommer vi att föreslå ytterligare några skäl till avvikelser från en "normal" utveckling.

Perrys arbete inspirerade till studier av andra studentpopulationer. Belenky et al. [1986] studerade ett akademiskt sett brett spektrum av kvinnor och införde en nivå noll: tystnad, medan Baxter Magolda [1992] i sina studier av kvinnor och män utvecklade en alternativ beskrivning av intellektuell utveckling med tre steg: X, Y och Z.fyra steg: Absolute, Transitional, Independent och Contextual. Se kapitel 4.1 nedan.

3. Analys

Med nedanstående flödesschema avser vi att illustrera studenternas möte med och anpassning till KTH kulturen. Vi skall huvudsakligen uppehålla oss vid de oskuggade delarna av schemat och startar med att analysera de vanligaste studieorienteringarna bland våra informanter.

Figur 1
Studenter möter en läroanstalt

3.1 Studieorienteringar

Informanterna uppmanades att tänka tillbaka på de ambitioner och de förhoppningar de hade vid tidpunkten för studiernas början. Det faktum att denna för olika informanter ligger olika långt tillbaka i tiden kan innebära att olika grader av efterrationaliseringar har ägt rum. Vi medger att detta är ett problem som vidlåder vår transversella metod. Som påpekas ovan under 2.1 har studenter en blandning av studieorienteringar.Vi har därför för varje informant identifierat de tre mest dominanta orienteringarna och därefter givit dessa tre var sin viktsfaktor så att summan av faktorerna blir sex. Detta gjordes av oss båda oberoende av varandra. Resultaten var samstämmiga utom på en punkt: den kvinnliga parten av oss tillskrev oftare än den manliga de kvinnliga studenterna Personliga och Sociala orienteringar. Men efter samtal och jämkningar nådde vi konsensus. Orienteringarna summerades därefter och fördelningen normaliserades varefter vi fick följande relativa fördelning av studieorienteringar för kvinnor på program E, respektive program V.

E V

Inre Yrkes orientering 10 % 35 %

Yttre Yrkes orientering 21 % 8 %

Inre Akademisk orientering 34 % 30 %

Yttre Akademisk orientering 1 % 5 %

Inre Personlig orientering 11 % 7 %

Yttre Personlig orientering 4 % 0 %

Inre Social orientering 1 % 0 %

Yttre Social orientering 4 % 0 %

Ingen orientering 14 % 15 %

 

Figur 2
Den relativa fördelningen av studieorienteringar

Denna analys ger alltså procent av en helhet som är sex gånger antalet informanter. Observera att det finns ett mått av subjektivitet i dessa tal. Se dem därför endast som en antydan om fördelningen av de kvinnliga teknologernas studieorienteringar. Vidare: huruvida våra informanter bildar en representativa sub-populationer av kvinnliga teknologer på E resp. V vet vi ej.

Det mest slående med dessa tal är att den Inre Yrkes orienteringen är så svag hos kvinnor på program E, medan den är stark hos dito V. Vidare är den Inre Akademiska orienteringen anmärkningsvärt dominant för att vara vid en yrkesförberedande skola. Inslaget av orienteringslöshet (I) är påfallande stort.

Vi behandlar orienteringarna i den ordning de kommer i tabellen ovan.

3.1.1 Inre Yrkes Orientering

En Inre Yrkes orientering till studier vid en teknisk högskola karaktäriseras av ett genuint intresse för teknik som framtida yrke. En student med en sådan orientering frågar efter vilken relevans en enskild kurs kan ha för ingenjörsskapet: han/hon vill bli en bra civilingenjör och är därför angelägen om att "lära för yrkeslivet".

Denna orientering förekommer alltså för E i cirka 10% av alla fall medan för V motsvarande tal är 35%: en signifikant och intressant skillnad. I många av dessa fall har vederbörande erfarenhet av praktiskt arbete inom den sektor, till vilken de sedan sökte sig för studier.

E 319 Och så hade jag varit intresserad av elektroteknik [och] elektronik på gymnasiet.

E 122 Sedan så tyckte jag att det verkade intressant med mobiltelefonutveckling och sådant … Jag vill ha en jättebra utbildning … och man ser ju det här målet framför sig när man är civilingenjör.

E 211 Jag har sommarjobbat på Ericsson innan jag började på KTH. Jag mätte signaler och var med i ett projekt, där dom utvecklade kort som dom använde i radiobasstationer. Och det tyckte jag var väldigt roligt. Redan i tvåan i gymnasiet började jag tänka på att fortsätta plugga. Så tänkte jag att jag inriktar mig på el då.

E 415 Jag hade jobbat i fyra år innan … jag tyckte att jag kom ingen vart i jobbet. Jag fick ingen utbildning av företaget, och jag ville specialisera mig, det fick jag inte heller, utan för att det var hela tiden "det här är mest akut, det här projektet måste göras" och så …

V 103 [När jag på resa besökte det där pappersbruket då tänkte jag att] här är ju den framtida arbetsplatsen. Då hade jag ju bestämt att jag skulle gå väg och vatten. Det var ju kul.

Några informanter formulerar sin Inre Yrkes orientering i negativa termer: de uttrycker sitt missnöje med de (i deras tycke) icke-yrkesförberedande, obligatoriska kurserna. Se vidare nedan diskussionen om överteoretiseringen av undervisningen.

E 205 Vi har läst någon fysikkurs som jag tycker känns väldigt omotiverad för jag förstår inte alls vad jag ska ha den till sedan. Likadant mekaniken tycker jag känns lite lösryckt så där. Vi läser så mycket. Man förstår att man kanske behöver lite just för allmänbildningens skull men ibland känns det som det tar för mycket tid. Jag skulle hellre ägna [tiden] åt elektronikkurser som faktiskt är det jag är här för att läsa och som jag tycker är väldigt kul.

Många av de kvinnor på V-programmet som har denna Inre Yrkes orientering har närt arkitektdrömmar, som dock ej gick i uppfyllelse. V-programmet blev då det näst bästa alternativet. Men orienteringen finns kvar.

V 201 Jag alltid har velat hamna inom arkitektur, hus, den biten.
Och då lyckades jag få plats på ett arkitektkontor hemma i den stan där jag är född. Det var ett litet kontor med sju - åtta anställda någonting och där var jag två veckor och därifrån kunde jag inte slita mig sen. Jag trivdes kanonbra, det var verkligen trevligt.
[Jag sökte till V] dels för att jag inte har betyg för det [arkitekt programmet], dels för att branschen ser ut som den gör idag, 13% av arkitektkåren går arbetslös.
Jag har alltid varit så där lite teknisk intresserad, mekat med lite saker och aldrig varit rädd för att reparera cykeln och så där heller. Så jag har alltid tyckt att det har varit jätteroligt.

V 204 … jag har [fortfarande] en dröm om att kanske bli arkitekt eller kanske bli mäklare … Nej, jag tycker om hus.

V 308 Hur fick du klart för dig att du ville bli Arkitekt?
Nja, jag vet inte. Jag tyckte om att rita och sådant. Tyckte det skulle vara kul med något kreativt arbete.

3.1.2 Yttre Yrkes Orientering

Yttre Yrkes orientering betyder att studenten är ute efter att få en certifiering för ett jobb (vilket som helst). Ty trots generell hög arbetslöshet är civilingenjörer efterfrågade. Och då det alltså finns ett "ljus i tunneln" kan man stå ut med 4,5 års hårt jobb med något som man kanske primärt inte är intresserad av.

E 117 Läser man tidningarna så är det att framtiden finns inom civilingenjör och främst inom elektro och data. Så när jag kommer ut ska jag förmodligen ha ett bra jobb att kunna vända mig till.

E 412 … just den här tryggheten, att jag känner att efter den här utbildningen tror jag att jag får jobb. Det tycker jag betyder mycket.

V 105 Men så hela tiden så tampas jag med det här att det är arbetslöshet och jag måste ha en bra utbildning och så blir det där dilemmat som uppstår.

Bland de som redovisar en Yttre Yrkes orientering finns det några som explicit hänvisar till att KTH har status och klang. Här är det inte utbildningen i sig som attraherar utan det faktum att en examen från KTH ger prestige.

E 113 … då får man jobb, det är lite status och jag är ju ganska …
Åh, så bra, nu ser alla att jag går av vid den här tunnelbanestationen … [Tekniska Högskolan]. Det är väldigt så här kul! Jag menar, på något sätt så har väl det … man vill vara en del utav det här.

E 117 … så började jag väga in om jag skulle söka jobb i framtiden vilken skola som hade bästa klangen så att säga och då tänkte jag att KTH:s namn är väl mer vida känt än Linköpings. Så då tänkte jag att jag tar KTH i alla fall och så får jag se vad som händer.

V 204 Det [skulle] kännas det litet dumt att läsa fyra år [på en regional högskola] i stället för 4,5 år och [ändå] inte ha någon titel eftersom det blir svårare att få jobb då.

Den Yttre Yrkes orienteringen förekommer på E i cirka 20% av alla fall, på V endast i 8%.

3.1.3 Inre Akademisk Orientering

Inre Akademisk orientering har den studerande som drivs av den inre logiken i ett akademiskt ämne oberoende av dess eventuella nytta i yrkeslivet. Ämnet i fråga, här oftast matematik, ibland fysik, är roligt. En tredjedel av fallen i vårt material tillhör i denna kategori såväl för E som för V.

E 103 Jag ville läsa matte.
Först kollade man var det fanns mycket matte … och sedan så bestämde jag mig för elektro.

E 117 … ekvationer och sådant där, sätta sig ner och lösa en massa saker som från börjar ser ganska komplicerade ut … det har jag alltid tyckt varit jätteroligt.

E 120 Jag sökte det mest för att jag inte tycker om SO-ämnena … jag tyckte matte var roligt och fysiken och så där så att det blev KTH … jag har haft lätt för matte så det har varit roligt.

Somliga har ett något tillkämpat förhållande till matematik. Det är typiskt att de använder ordet "väl" som fyllnadsord i betydelsen "kanske":

E 118 Jag hörde av en lärare, liksom, "du måste ju gå Natur [på gymnasiet] , du som är så duktig på matte", och så där. Men egentligen så … det ville jag väl också, tror jag.
Matten förstås är väl viktigast för framtiden, men jag tycker inte den är roligast.

E 204 … just att jag tyckte att … ja, det skadar ju inte att kunna lite matte och sådant där även om man blir bibliotekarie…

E 209 Det är väl … för att jag är intresserad av, av ämnena så där. Matte … framför allt.

Ej sällan paras intresset för matematik med ett relativt ointresse för ämnen av mer praktisk natur: den Inre Yrkesorientering är svag.

E 117 Det som hittills har varit tråkigast att läsa, det har varit [kursen] elkretsen. Men jag vet inte, det hör väl till. Det är ju där jag ska inrikta mig.

E 301 … matematisk statistik då, det är ju matte. Det tycker jag är jätteroligt … Mätteknik var för tråkigt för då skulle man sitta och bara mäta på saker så att det inte blir mätfel och sådant, så det var jättetrist.
Det var inte kul [första terminen i 3:an] … vi har inte läst så där mycket rent verkligen tekniska kurser förut så jag tyckte att förra terminen [med mer tekniska ämnen] var ganska tråkig på det viset att … det är inte det jag är intresserad av. Jag är mer intresserad av matte och data.
Finns det någonting här på KTH … som du tycker är ett hinder för dig i din studiesituation?
Ja, det är att jag tycker att det är för tekniskt.

V 407 Ja, det var matten framför allt som jag tyckte om. … Jag hade lätt för det och då är ju allting roligt. Matte och fysik och … det enda som var trist, det var labbarna (skratt).

Några med stark Inre Akademisk orientering artikulerar sitt avståndstagande till tekniska ämnen genom att beskriva sina upplevelser av storskalig teknologi.

E 118 … kemi ville jag inte gå, maskin det tyckte jag verkade stort och oljigt.

E 207 … så fick vi gå in och titta på kemis lokaler så fick vi gå in i deras industrilab, då var det så här "aldrig i livet att jag tänker gå på kemi", liksom.
Det såg så stort och hemskt ut med sådana där stora cisterner och grejer och det var sådan där jättestor 5-meterssak som stod i ett rum och det var så där "neej!"

Flera informanter säger sig ha valt Elektro därför att de hade (har) föreställningen att utbildningen är bred, allmän och generell, att den ger en grund, en bas, en botten. Denna föreställning är hos somliga ett uttryck för tron på matematikens höga allmänbildningsvärde, hos andra för osäkerheten om vad man egentligen vill: ett uppskjutande av en yrkesinriktning.

E 117 … liksom en riktig utbildning, en bra grund att stå på. Och sedan visste jag inte heller riktigt vad jag ville göra utan som civilingenjör kan jag med examen i botten … kan jag söka mig vidare till vilket arbete som helst egentligen och vidareutbilda mig. Jag har den här basen att utgå från. Sedan att det blev elektro var väl också mer eller mindre en slump. Det var den här stora mattebiten i kursen som så att säga som gjorde att jag valde att gå dit.

E 207 … går [jag] industriell ekonomi så känner jag att jag inte blir någon riktigt civilingenjör … elektro ger väl ändå den bredaste basen för mig.
… matte tycker jag är roligast! Inte så där tillämpningsämnena utan det är mer … som t.ex. ja, TET:en [kursen: teoretisk elektroteknik] och sådant, det är inte så där jättekul.

E 415 Varför E? Det var bredast. Jag gick natur [i gymnasiet], för att det var brett (skratt).

3.1.4 Yttre Akademisk Orientering

Den Yttre Akademiska orienteringen karaktäriseras av att studiet sker mekaniskt, man fortsätter att gå i skola, ej sällan därför att föräldrarna förväntar sig så. Här finns varken det intellektuella eller det yrkesmässiga intresset. Bra betyg, gärna på svåra kurser är ett mål i sig. Dessutom är ofta orienteringen svag; man har inte gjort klart för sig vad det är man ger sig in på, man flyter med strömmen och saknar bäring. Där orienteringen är mycket svag har vi klassat den som: Ingen. Se kapitel 3.1.7

Det första citatet är ett påstående om att denna orientering är vanlig "på elektro" och ofta leder till avhopp. De övriga citaten är personliga deklarationer om bristen på bilder, om slumpen och om uteslutningsmetoden.

E 206 Som på elektro är det ju … många som slutar utav tjejerna, tror jag, för att de inte … det är inte som de trodde och de kanske inte hade målet riktigt klart för sig. Så antingen byter de till någonting annat eller också så … många …

E 319 Och sedan när jag väl kom in på elektro, så tänkte jag att jag kan inte tacka nej till en utbildning som jag inte vet vad det innebär. Jag tänkte att jag provar och ser vad det är för någonting.
När jag började här så visste jag ju inte riktigt vad det var för någonting man arbetade med som civilingenjör. Vad det fanns för arbetsmöjligheter …

E 113 Det kändes som att det var lite så där … jag visste nog inte riktigt vad det innebar utan det var som att "jag tar bara något … som verkar bra".
… nu verkar det som att ja, det var rätt. Så att det var nog mer … mer en slump vad jag skulle göra. Jag var inte så säker på att just det var …

E 118 Det var lite uteslutningsmetoden på något sätt, att jag [valde E]. Det är inte att jag absolut ville bli civilingenjör, för så var det inte, utan jag har... kunde inte bestämma mig, och så … så tog jag bara i stort sätt, eller... Det var väl ganska ändå självklart att ta någonting åt det här hållet, men sen vilken linje det skulle vara och så … Det blev ju … ja, det var mest att liksom, kemi verkar tråkigt och det här verkar inte så kul heller.
Men det är väl det att man kommer hit. Man har inga … eller, åtminstone jag, hade inga bilder uppmålade. Så att jag har bara tagit dom [kurser som givits], men inte gått och funderat på hur det annars borde ha varit heller, utan man har bara tagit det som det var.

E 122 Ja, jag visste faktiskt nästan inte alls vad … vad för ämnen man skulle läsa om man gick elektro eller … Jo, jag visste väl lite grann men … nej, det kan jag inte säga att jag …

E 421 … de kompisar som jag har liksom aldrig funderat på någonting annat utan det har vart spikraka vägen hit, mer eller mindre, och så har de sommarjobbat på Ericsson och så har de (skratt). Så det har liksom inte funnits några alternativ men för mig var det inte alls så att det här skulle vara det enda.

I den här gruppen finns flera som har genomgått s.k. tekniskt basår. Detta är en ettårig utbildning för dem som tidigare studerat på andra gymnasieprogram än det naturvetenskapliga eller tekniska. Det arrangeras av KTH:s ingenjörsskolor och har tillkommit för att öka rekryteringsbasen till civilingenjörsutbildningen. Inte alla av dessa studerande har något genuint teknisk intresse; de har halkat in på utbildningen av andra skäl. Därför har denna orientering i vår kvantitativa översikt hänförts till Yttre Yrkes.

E 204 … så jag gick just basåret, sedan så kändes det som nästan självklart att fortsätta …

E 207 Jag gick 3-årig ekonomisk linje på gymnasiet … jobbade utomlands ett år … [så gick jag] basåret … så det blev väl bara elektro rent så där.

E 209 Så att jag började, sökte ju först till [teknisk basår]. Och det var bara mest så där för jag visste inte riktigt … Varför… Mest att jag gick Samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet.

E 324 Jag gick på basår i Kista då på KTH, så efter det har man garanterat plats.
Ja, jag valde elektro för att dels fick man vara kvar i Kista … annars hade man (fniss) blivit utskickad till Haninge eller Skrubba.

E 412 Jag hade garanterad plats på KTH.
… jag hade en pojkvän som gick på Elektro då.

3.1.5 Inre Personlig Orientering

Denna studieorientering karaktäriseras av att individen önskar utvecklas som person genom att ta del i en akademisk diskurs. Att "lära sig" är för en sådan individ en transformation: Changing as a person enligt diskussionen i kapitel 2.2.

Bland våra informanter omnämns denna orientering uteslutande i negativa termer: inre personlig utveckling hade varit önskvärd, men möjligheter för detta har saknats. Vi diskuterar därför denna orientering i kapitel 3.2.9.

3.1.6 Yttre Personlig Orientering

Denna studieorientering innebär att studiet ses som en kvantitativ, snarare än kvalitativ prestation. Att kunna "läsa in och redovisa" stora mängder information anses vara ett kriterium på kompetens. Det hävdas, också av våra informanter, att denna kompetens är högt skattad inom industrin. Denna orientering förekommer bland E-teknologer, men citatet nedan, som kommer från en V-teknolog, har valts
p.g.a. sin tydlighet.

V 407 Ja, egentligen så tycker jag [att] kunskap, det är något … det är en förmåga att ta till sig information, eller att kunna … att ta till sig information … jag själv, jag tyckte det var mysigt att sitta en vecka och råplugga och få in någon sak på en dag, eller någonting sånt där. Och när man börjar jobba sen, jag menar, det dom gör, det är ju det att dom sitter där och råläser. Dom får en bunt papper, "det här ska du läsa in till i morgon". Och sen ska dom göra det. Så frågan är egentligen vad man, vad man behöver sen när man börjar jobba. Så jag är lite tveksam till det här... dom har... det här... ja, dunkandet, råpluggandet, ses som något fult. Det tycker inte jag att det är (skratt).

För denna informant är detta en Inre Yrkesorientering: hon tror att hon förbereder sig för ett kommande yrke. Men vi har klassificerat den varken som Akademisk eller som Yrkesmässig utan just som Yttre Personlig. Och den är Personlig bara i så måtto att det gäller att visa sig värdig det tuffa ingenjörsyrket. Lärandet ses som en reproduktion, ingen transformation enligt diskussionen i kapitel 2.2 — Se vidare kapitel 3.2.3.

3.1.7 Svag eller Ingen Orientering

E 209 … skönt att ha sin … man har sin väg att gå här nu. Det är bara att plugga på. Så vet man då man hamnar till slut så där.

V 105 Ja, [de var] egentligen inte det breda intresset för tekniken som gjorde att jag sökte. Utan … brist på andra alternativ. Jag vet att det är en bra utbildning och att …
Jo, jag bestämde mig för att gå här, men, men, jag har väl ändå haft den här tvekan hela tiden om att det är rätt eller inte. Det har jag liksom aldrig riktigt kommit ifrån.

V 204 På väg- och vatten där har man störst valmöjligheter efteråt också.
Jag inte vet vad jag vill och så där och då har jag störst chans att ändra mig.
Men sen så samtidigt så tänker man att jag går ju ändå här, det måste ju ändå vara bättre än att man inte går här.

Att Personliga och Sociala orienteringar inte förekommer i stor mängd är mindre anmärkningsvärt. Andra studier har påvisat att dessa orienteringar är vanligast bland äldre studerande och inom ämnesdomäner som exempelvis psykologi. Våra informanter är ju i nästan alla fall unga kvinnor som kommer direkt från gymnasiet eller från det tekniska basåret.

3.2 Mötet med KTH kulturen

De kvinnliga teknologer som vi samtalat med uttrycker en blandning av tillfredställelse och besvikelser över mötet med KTH kulturen. De talar om att deras förväntningar inte har infriats och om hur de antingen anpassat sig till systemet eller också tagit saken i egna händer och sökt sig andra vägar till intellektuell och personlig utveckling. Ej sällan är det då kamratlivet som får komplettera studierna.

3.2.1 Tungt och Torrt

Det genomgående temat i dessa berättelser är tyngden av hierarkiskt ordnade, obligatoriska, överteoretiska kurser, som undervisas kontextlöst av oinspirerande lärare. Allt detta riskerar att göra studierna till ett fuskverk som upplevs som otillfredsställande. Det är denna upplevelse, mer än antalet klocktimmar, som känns tung. Den interna studietidsundersökning som år 1996 genomfördes av Stawström med flera [1996] baserad på studenternas självuppskattningar gav för program E siffran 42 timmar som veckogenomsnitt, vilket inte är ett anmärkningsvärt högt tal. I vårt material finns emellertid stöd för påståendet att arbetsbördan inte bara är ett kvantitativt problem utan också ett kvalitativt; det är både tungt och torrt. Till denna slutsats kommer också Scheja [1997] i en intervjustudie av femton E 1 studenter utförd efter och oberoende av denna studie.

E 209 Det känns både tungt och torrt. Man sitter och läser så mycket termodynamik och vågrörelselära och elektroteknik och sånt. Ja, det känns lite torrt så där. Man skulle vilja ha en vidare bild av saker och ting, på nåt sätt. Det känns lite smalt.

För att få en nyanserad bild av hur informanterna upplevt mötet med KTH kulturen ställde vi en öppen fråga, nämligen:

En yngre vän till dig som överväger att ta upp studier på KTH vill honbörja studera på KTH och vill veta "hur det är". Vad svarar du då?

Citaten nedan är valda ur svaren på denna öppna fråga. Ej sällan inleddes svaret spontant med en suck över arbetsvolymen.

E 207 Man tror att det är tufft och man vet att det är tufft, men det är alltså betydligt tuffare än vad det egentligen … vad man tror själv alltså – sju gånger värre.

V 308 Ja, jag skulle säga att det är ganska jobbigt i alla fall (skratt), det … man har inte så mycket fritid. I början känns det nog ganska tungt och sedan vänjer man sig.

E 133 … man pluggar ihjäl sig!
Det är så mycket?
Ja, Det känns i alla fall som man gör det.
Det går i ett hela tiden och det gör att man blir "ah, jag vill göra någonting annat".

Vad är det då som gör att "det känns" som om man pluggar ihjäl sig?

3.2.2 Inte bäst i klassen längre trots hårt arbete

Flera uttrycker en besvikelse över att studierna trots hårt arbete inte går så bra. Många av dessa unga kvinnor har under sin gymnasietid varit "klassens ljus" speciellt i matematik. Nu klarar de inte att prestera som förr.

E 118 Man får anstränga sig mycket mer [än i gymnasiet], och arbeta mycket hårdare, och det kanske ändå inte går så bra.

E 113 Jag har nog sagt [till de som har frågat om hur det är] att jag träffar nästan aldrig min kompis … jag är här i skolan till klockan nio, åtta, nio vissa dagar. Man har alltid saker att göra. Det är ingen idé att säga att allting är jättekul heller. Jag hade ett högt snittbetyg [i gymnasiet] och tänkte väl att kommer jag bara in där [kan jag] glida igenom liksom. Sedan vart det så där "ksch" huvudet i väggen …
[Jobbigast? Det är] att inse att jag är inte längre så himla bra som jag trott kanske.

E 209 Det var så väldigt jobbigt, [jag] grät flera gånger varje vecka. Det var väldigt svart runt omkring mig på nåt sätt.
[Det var så jobbigt] det här att känna att man inte klarar saker och ting. Men det har kanske att göra med att det har gått så bra hittills; jag har aldrig haft några som helst problem i [gymnasie]skolan, så att jag behövt anstränga mig nånting.
Det är lite jobbigt att behöva sänka sina krav liksom, sina ambitioner.

Självfallet innebär varje uppflyttning genom den intellektuella pyramiden att konkurrensen hårdnar. Men här verkar det vara ett abslolut fenomen: få om ens någon klarar studierna så bra som man skulle vilja och tror sig ha begåvning för.

3.2.3 Att härdas eller sållas bort

Det faktum att den stora arbetsvolymen sållar bort de som inte "är värdiga" och härdar de övriga kommenteras av några.

E 319 KTH är väl känt för att man ska lära så mycket på kort tid och att det är mycket hårdare här. Vi ska härdas.
Vem har bestämt det då?
Jag vet inte. Arbetslivet kanske.

E 415 Dom [KTH] vet ju att det är en viss procentsats som slutar. Och dom vill inte att dom ska gå här och kosta pengar i två år, utan det är bättre att dom hoppar av efter ett.
Kan du känna så?
Ja, men dom sa ju det! Jag vet inte vem det var som sa det, men det var i alla fall sagt att dom hade gjort … lagt upp det så …
Hur upplever man det då när man studerar, om man hör det där?
Ja, man tycker ju fasen att det är helt otroligt. Jag menar, okey att dom vet att det är en procentsats som hoppar av, men borde dom inte istället försöka göra så att vi inte hoppar av, då? Istället för att bara acceptera att det är ett visst antal …

Några av våra informanter vidgår att de tvingats accepterat en "tvättsvamps" kunskapssyn.

E 206 För det borde ju finnas en orsak till att man läser just det man gör … eller också är det just bara det att man ska bevisa att man kan det här och sedan när man kommer ut så kommer man aldrig att jobba med det som man har utbildat sig till. För egentligen så känns det som [om] man inte blir inte utbildad inom någonting; man visar bara att man har kapacitet att klara av att läsa in en massa information och sedan så visa på en tenta att man kan det. Så att man är i princip en ganska begåvad person kanske, som kan ta in en massa information. Det här är någon slags chefsutbildningsskola, lite så.

3.2.4 Abstraktionsnivån är hög – Kvalitativa problem

Läroplanen på KTH har en hierarkisk struktur. Ämnena kommer i någon sorts inneboende logisk ordning där ett ämne är en förberedelse för nästa: matematik, mekanik, fysik … Det är helt i positivismens anda. Logistiskt är naturligtvis detta ett nära idealt sätt att arrangera ett lärande. Men hur fungerar det för studenterna? Ger det optimal stimulans till intellektuell utveckling?

Att de första årens studier är alltför abstrakta klagar flera över. Teorierna förankras ej i ingenjörsverkligheten utan undervisas kontextlöst, kliniskt avskalade. Sambanden mellan kurserna är svaga och meningen med det som studeras är fördolt. Men begreppet mening handlar ju om att "nuets handlingar ses som långsiktigt värdefulla". Se Bauhn [1998]. Just detta hinner studenterna inte uppleva. Därför kan de känna sig vilsna och det de lärt sig glömmer de fort bort. Av ren överlevnadsstrategi tvingas de ytinrikta sina studier. Se kapitel 2.3.

E 205 Det är så pass svåra kurser så det är sällan nu för tiden man känner att man har den här totala förståelsen, tycker jag.

E 206 Här på KTH där får man nästan bara smälta allt man hör, man kan inte förstå allt från början utan man får acceptera att så här är det och sedan kör man vidare på det.

E 207 Jag vet mera saker, men jag vet inte riktigt vad jag ska använda dem till. För att, jag menar, jag tror inte att det som jag lär mig här, det tror inte jag att jag kommer att ha någon större användning av … i arbetslivet.

E 421 [Mekanik] var så oerhört teoretiskt och förenklat på något vis.

V 204 För oftast så lär man sig bara och så har man ingen aning om vad man ska ha det till. Det kan kännas meningslöst ibland.

V 402 Ja, det var nog att det var så väldigt teoretiskt. Att det var mycket matte och sedan fysiken och det där i ettan.
Jag hade nog velat haft litet mer verklighetsbaserat då redan. Att jag hade känt att jag hade kommit in på rätt grej för det första. För det känner man ju inte första året.
Så att jag var väl väldigt kritisk till hela första årets utbildning.

E 408 Det är väldigt teoretiskt, skulle jag säga. Det är mycket läsa.
Det är en lång tid man går, fyra och ett halvt år och så börjar man då med matten, den grundläggande och den ska man använda sedan när man kommer upp då i trean och fyran och det är ju … man glömmer väldigt mycket, det gör man.

3.2.5 Att inte hinna förstå – Kvantitativa problem

Också rent kvantitativt är studierna så betungande att man inte har tid till reflexion. Att inte hinna lära sig "allt man skall lära sig" – "att aldrig bli färdig" utan tvingas till att "sålla lite grann" är ett frustrationsmoment som flera redovisar.

E 120 Det är jobbigare än man tror … speciellt i början när det är lite så där chocktillstånd när man kommer.
Man hinner ju inte med att lära sig allting man ska lära sig utan man måste ju sålla lite grann [och ta med sådant] man tror man kan ha användning för i senare kurser och sådana där saker.
Det är lite att springa igenom kurserna.

E 402 Ja, det är nog mycket omfånget, man blir aldrig färdig. Egentligen spelar det ingen roll om man sitter dygnet runt, så hinner man aldrig lära sig allt. Och just att det här att välja ut vad som är viktigt, tycker jag fortfarande är jättesvårt. En del personer har liksom lärt sig, sålla ut, lär sig bara det och struntar i resten. Jag har nog inte fattat det där ännu, utan jag försöker fortfarande liksom få en överblick på kursen, innan jag kan ner på djupet, i ämnet, ja.

E 211 Det ju synd att man får stressa så mycket på labbarna. Man hinner ändå inte förstå nånting.

Oro för vilka långtidskonsekvenser de två första årens "korvstoppning" kan ha uttrycks av några äldre studenter som tänker tillbaka på sina två första år.

V 407 När stämningen är att man ska ut så fort som möjligt, då stannar man ju inte upp. Och då slutar man ju tänka själv.

V 402 Det har gått bra. Visst jag klarade tentan, jag klarade kursen, jag klarade mina poäng, men vad kan jag?
Jag är litet orolig för att man kan lära sig så mycket och glömma så mycket inom så kort tid. Det tycker jag är litet läskigt faktiskt.

3.2.6 Att inte hinna med att fråga

Såväl abstraktionsgraden som tempot gör att få har hunnit tränga in i framställningen exempelvis på en föreläsning så att de kan formulera en fråga. De kan inte problematisera ämnet. Möjligheten till en akademisk diskurs är därför så gott som noll.

V 105 Nej, jag brukar inte fråga därför att jag är medveten om att jag inte hänger med. Så jag kan inte ställa de … det känns inte relevant att ställa en fråga när man inte har, liksom, bakgrunden helt klart för sig.
Jag tror att det är för att det går för fort.

E 205 Fråga? Om jag hänger med. Vissa gånger så hinner man ju inte alls med och då är det liksom ingen idé att fråga för det ger ingenting.

Men det finns de som hinner med att fråga – genom att vara förberedda.

E 211 Ja, jag försöker ju ligga i fas med kurserna. Och i ettan låg jag inte så bra i fas, men i tvåan kom jag på att det är jätteviktigt att ligga med och hänga med. Det tycker jag är jättebra, för då hänger man mycket bättre med på övningen. T.ex. det räcker med att man känner igen vissa beteckningar, när det gäller formler. Då förstår man mycket mer än bara stirra på en massa bokstäver så att säga.
Först försöker jag läsa lite varje kväll och ibland hinner man inte räkna så mycket. För räkningar tar ju så lång tid. Men i alla fall, att läsa och förstå hur det här, hur allting hänger ihop och på helgerna brukar jag plugga lite mer då. Jag pluggar egentligen ganska mycket.
… på räknestugorna frågar jag väldigt mycket. Då har jag verkligen förberett mig.
Då har du räknat i förväg hemma?
Ja, det har jag och samlat problem på hög.

3.2.7 Förståelsen måste uppskjutas

Några i de lägre årskurserna hyser en förhoppning (och gryende insikt) om att förståelsen kan komma sedan.

E 206 Sedan kommer man så småningom kanske att få en djupare förståelse för varför man gjorde som man gjorde.

E 207 Många gånger sedan när man börjar komma in på tillämpningsämnena, då förstår jag varför!

V 310 Förståelsen i sig kom inte förrän efteråt, kanske. Man vet hur man gör, men man vet kanske inte varför man gör det.

Om det viktiga i att förankra teori i verkligheten (om än retroaktivt) talar några av kvinnorna från de högre årskurserna.

E 402 Ja, jag läste fördjupningskurser inom medicinsk teknik, och det var som en liten ny värld. Det är inte riktigt teknisvärlden, helt plötsligt så är man halvvägs inne på Karolinska. Vi tittade på olika apparater och grejer. Det var faktiskt också [en] väldigt viktigt känsla: här står en apparat liksom, va, det är inte så väldigt teoretiskt allting. Jag kan nog tillverka en sån här om jag nu skulle vilja och får några år på mig. Jag har nog kunskaper för det. – Just det där att det blir konkret, att det blir verkligt.

3.2.8 En allsidigare intellektuell kost efterfrågas

Inte bara stoffets höga abstraktionsnivå och dess myckenhet påtalas av våra informanter utan också ensidigheten och obligatoriet. Med ord som "enformigt, torftigt och tråkigt" beskrivs en verklighet som skulle behöva "valfrihet och kultur". Många visar insikt och mognad i sina förslag till diversifiering av läroplanen redan under de två första åren: språk, filosofi, konst, psykologi, politik, ekonomi, ledarskap, projektstyrning och manligt – kvinnligt.

V 105 Det jag är rädd för, det är sån där enformigheten som verkligen kan ta död på den mest studiemotiverade, även om man är inriktad på att "jag ska bli civilingenjör".

E 310 Det är så himla intensivt tycker jag … Man läser mattekurs på mattekurs, och så kommer fysikkurs på fysikkurs …
Man kunde klämma in nån liten språkkurs eller nånting i ettan eller i tvåan. Nej i tvåan kanske, den är ganska tråkig. Det skulle jag tycka var jättebra.
De flesta som jag har pratat med tycker att det är ganska tråkigt, att man bara läser matte och fysik.

E 205 Man får ju en väldigt ensidig bild av verkligheten. Man ser ju liksom det helt mekaniska i allting.
Personligen ska jag försöka läsa lite filosofi, kanske lite psykologi för att få på något vis en motvikt.

E 314 Ja, jag skulle gärna se att basblocket blandades upp med mer obligatoriska "mjuka" ämnen då som, TMS-kurser som det kallas. Det är många som … som inte vill läsa sådant men jag tycker att det är otroligt viktigt! Till exempel ekonomi. Man kan ju inte vara bara så där smalspårig tekniker, man måste ju förstå mera, kunna kommunicera med folk. Jag tycker också det vore intressant med lite filosofi och psykologi, dessutom har jag funderat mycket på om man inte borde läsa något kort kurs, väldigt kort kurs bara, i manligt – kvinnligt. Man ska ju samarbeta.
Det känns så meningslöst när allting bara är tekniskt hela tiden i basblocket då. För det är ju inte det jag ville jobba med egentligen, jag är inte intresserad av alla elektriska prylar, det finns så mycket annat man kan begära av den här utbildningen som inte visas i ettan och tvåan.

E 319 Det borde ingå som obligatorisk kurs i projektstyrning eller ledarskap för att de flesta människor man träffar på som [själva] inte är civilingenjörer, de säger det att det är störst brist på det är mänskliga civilingenjörer.
Det finns väl ingen som kan läsa en civilingenjörs manual.

V 308 Det hade väl varit kul om det hade varit lite konstnärligare ämnen eller lite mer humanistiska eller något sådant, så att man får blanda lite grann.

Studenter från högre årskurser som har fått smaka på mångfaldens och valfrihetens välsignelse ser tillbaka på sina första år med besvikelse.

E 314 Jag tycker det är mycket roligare att välja själv för det var ju mycket kurser här som jag inte alls var intresserad av att läsa.
De första två åren är jättejobbiga! Då undrar man vad man håller på med egentligen för att det är bara teoretiskt, teoretiskt och man dunkar huvudet i väggen flera gånger. Men sedan så bara öppnas portarna "wow", man har hela KTH:s kurser att välja emellan och man frossar och då är det jätteroligt! Då börjar man se att jag kan bli någonting och det finns så många valmöjligheter.

3.2.9 Att inte hinna med sig själv och sin personliga utveckling

Flera redovisar en upplevelse av att studierna inte angår dem som personer. Och att arbetsbördan hindrar dem från att söka andra vägar för sin personlighetsutveckling.

E 117 Det är mycket att göra, man känner liksom att man inte har tid att sätta sig ner och man har ingen tid för sig själv. Det är svårt att hinna träffa gamla kompisar man har i närheten, att hinna med över huvud taget, sätta sig ner och förstå allting … det kan vara jobbigt att man känner att man inte hinner med det man egentligen borde göra.

V 407 Jag får en känsla av ångest eller vad man ska säga …
Och ångesten bottnar ju i … ?
Det känns som man hinner inte med sig själv riktigt.
Vart tog mitt liv? vart det som jag vill[e]? vart tog det vägen?
Nej, det är för mycket och det är inte så där jättekul.

E 113 Jag har nog tappat bort mig själv flera gånger medan har gått här. Det är ju [bara] skolan som gäller. Det är ingen idé att säga att allting är jättekul heller [när någon frågar].

Att läroplanen inte innehåller några "personlighetsutvecklande" moment är en sak. En annan är att myckenheten av obligatoriska kurser såväl förhindrar privata initiativ i den riktningen som lämnar studenterna med en känsla av livet som ett hafsverk.

3.3 Anpassningar

Om inte skolan erbjuder några teknikkomplementära aktiviteter tar studenterna saken i egna händer. Att ha något annat vid sidan om framhålls som mycket viktigt. Det är tydligt att Tekniska Högskolans Studentkår spelar en mycket stor roll för många kvinnliga studerande, större än vad KTH gör. Somliga söker dock sig till kretsar utan för KTH. Idrott och motion framhålls ofta som viktiga motvikter till studerandet.

3.3.1 Det är väldigt kul — sektionslivet, alltså

E 412 När folk frågar mig om KTH då tänker jag ofta på alla saker runt omkring, inte på själva studierna utan allting runt omkring.

E 117 Rent studiemässigt är det väldigt, väldigt jobbigt. Det är väldigt intensivt. Det är mycket att göra liksom både på dagarna och sedan på kvällarna när man kommer hem. Men det sociala nätet är väldigt stort, det är väldigt utbrett. Alla ligger ur fas, alla pushar för att hjälpa varandra så jag skulle säga att det är väldigt, väldigt roligt och väldigt givande. Även om det är slitigt.
Roligast? Ja det är väl festerna man går på, den här sociala biten utanför. Man vet liksom att alla andra har det lika slitigt som jag och man hittar på saker tillsammans. Just det här att sitta och plugga är väl inte så där jätteroligt …

E 310 Det viktigaste för mig här på KTH är sektionslivet … det är [ju] fler och fler som kommer direkt ifrån gymnasiet … som har kvar det här att plugga, plugga, plugga [och] inte kan göra något annat. … det är ju få sekunder [här] när man lär känna folk och [få] kontakter … Nej, själva institutionen …. det är synd att dom missar sånt där.

Det finns vissa signaler från systemet om att man inte har tid att (inte bör) ha kamrater utanför KTH.

E 209 På nån sån där gymnasiedag eller om det var nånting i början, men det var nån lärare eller nån studievägledare som pratade som att … ja, dom flesta tappar ju kontakten med sina gamla vänner, men för dom, för dom har man inte tid med när man går på KTH, men här får man nya vänner och så där. Det är väldigt mycket det där att man skall ha hela sitt liv på KTH.
Det tycker inte du är rätt.
Neej.

3.3.2 Nollningen

Att den mottagning som äldre studenter arrangerar för de nya (den s. k. nollningen) har stor betydelse för deras "inskolning" till studentlivet har belagts i en tidigare undersökning av Törnkvist & Ek-Nilsson [1996]. Av den framgår att endast 9% av E-teknologerna var negativa eller tvekande till denna initiationsrit. Detta är anmärkningsvärt även i termer av arbetsvolym: nollningen kan i vissa fall pågå i sex veckor.

I nedanstående citat talar informanter om att under nollning "lär man känna folk" och "blir omhändertagen" får "kompisar" respektive "studiekamrater". En studiekamrat "hjälper", "stöder" och "pushar" när studiesituationen kärvar till. Studiekamrater kan förvärvas genom "festande". Nollningen kan alltså socialisera studenterna medan undervisningen är "slit" och "inte så där roligt".

E 117 Det är förmodligen den roligaste tiden jag haft hittills. Själva nollningen och det här var oerhört roligt, sällan har jag haft så roligt i mitt liv. Så man får så himla mycket studiekamrater och hjälp och stöd och sådant här.

E 122 [Om någon frågar] då säger jag att det är jätteroligt!
Jag var med väldigt mycket på nollningen och då fick man ju massor med kompisar och … det är klart att då gör det att allting går mycket lättare, att plugga och så där. Det är väl bara allmänt kul.

E 402 … så skulle jag nog säga att det är nog den roligaste tiden i ditt liv, som du aldrig, ja som du aldrig kommer att ångra, samtidigt som du kommer nog aldrig vara med om något så himla jobbigt heller, det kräver väldigt mycket.
Kan du utveckla lite mer när du säger det roligaste, vad tänker du på då?
Ja, det är nog hela kamrat-, vänskaps-, alla de banden, och det började ju med nollningen. För mig var nollningen väldigt viktig, man lär känna väldigt mycket folk. Göra väldigt mycket saker gemensamt, mycket konstiga saker som man aldrig gjort förut.

V 310 Att man blev en grupp, man utsattes liksom … alla utsattes för samma lidande.

Många lägger ner ett stort arbete inom studentkårens olika sektioner. Vi fick vittnesbörd om vilken roll arbetet med att förbereda och administrera nollning kan ha.

V 407 Ja, jag var fösare andra året. Vad som slog mig var att folk lekte hela tiden. Att man fick leka som man ville och det tyckte jag var toppenkul.

E 310 Det var intensivt i nästan tre månader, eftersom man levde tillsammans med dom här tio andra personerna. Man lärde sig verkligen att arbeta med varandra. Där kunde man inte bara sätta sig ner och säga nej, jag orkar inte. Man jobbar fram till fem på nätterna och förbereder och övar. Nu kommer jag i och för sig inte ihåg de här kvällarna jag var så här … ehhh, så där jätteledsen och trött. Jag känner att det har gett mycket. Det var verkligen kul. Jag lärt mig att stå och prata inför människor och så där. Man lär sig väldigt mycket.

I två intervjuer kommer en tveksamhet till nollningen fram genom orden "läskigt" respektive "obehagligt" och i det senare fallet antyds en tillnyktring efter nollningen. I en tredje intervju talar en icke-konformist som har upplevt tomheten i rolighetsövningarna.

E 122 Jag tyckte det var lite läskigt först faktiskt, eh … i början, första veckan någonting. De var så himla hårda – Men sedan blev det ju kul när man liksom kom in …

E 118 Det var ganska obehagligt på sitt sätt. Men då så upplevde man det inte riktigt så.

E 209 Det finns ju massor av folk som inte tycker att det är så kul. Men, det är bara det att det ska vara jätteroligt och är det inte det, då får man väl skylla sig själv för man ska engagera sig, för det är så bra. Och vill man inte göra det så, jag vet inte, det tas inte nån riktig hänsyn till det.
[Det gör] att jag har en liten negativ bild av KTH: Eller jag kan inte säga att jag tycker om KTH så där egentligen.

Vi har (tyvärr) inte fått en enda reaktion som skulle tyda på att man upplevt det naturvetenskapligt/tekniska studiet som ett intellektuellt äventyr, som en progression från klarhet till klarhet, som en ökad insikt om vad det innebär att vara en ingenjör. Där man talar i positiva termer om KTH är det nära undantagslöst kårlivet som avses. En informant vidgår att hon inte förrän mycket sent i sina studier insåg skillnaden mellan THS (Tekniska Högskolans Studentkår) och KTH:

E 402 När jag började på studievägledningen, det var samtidigt när jag borde ha börjat fyran, så hade jag inte riktigt klart för mig vad skillnaderna mellan KTH och THS var för något. Och det, det är så väldigt skarp skillnad egentligen, va?

3.3.3 Att söka sig utanför KTH

Om inte skolan kan ge impulser till personlig utveckling och inte heller kårlivet attraherar söker man sig till "andra källor".

E 113 Deltar du i någonting på kåren?
Nej.
Jag känner att jag måste ha ett liv utanför skolan.

E 205 Man måste ha roligt också, man kan inte bara studera, det går inte.

E 302 Jag tror att man måste ha någonting vid sidan om som gör att man vet att man är bra på någonting och inte bara hänga upp sig på skolan för att man kan inte vara bäst på elektro.

Det vanligaste avbrottet i de dagliga studierna är någon form av idrott. Att springa i skogen, orientera eller jympa skingrar tankarna och ger nya krafter.

Av de 33 informanterna har 8 gjort studieuppehåll under sin tid vid KTH. Tre har gett sig ut på långa resor. En har arbetat utomlands och en har studerat utomlands. Flera planerar terminer vid utländska lärosäten och många vill göra sin praktik eller sitt examensarbete utanför Sveriges gränser.

En av våra informanter har under studietiden fått två barn. Hon känner sig väl stöttad ifrån sin sektion, speciellt av studievägledaren. Att kombinera småbarn och studier fungerar utmärkt för henne. Men tillägger hon, jag har en mycket förstående man. Hon hävdar att det är bra att få barn under grundutbildningstiden eftersom hon då slipper avbrott senare i sin karriär på grund av barnledigheter. Det gör att hon känner sig tryggare i tanken på sin framtida arbetssituation.

Tre stycken har hämtat energi och inspiration genom deltidsanställning. För dessa tre har arbetet varit en avgörande faktor: om de inte hade börjat arbeta hade risken varit stort att de avbrutit sina studier. De hade alla tröttnat på de hårda studierna och studieresultaten hade blivit allt sämre. Kravet från CSN om studiemedelspoäng blev en stressfaktor. I en sådan situation kändes det tryggare att arbeta halvtid. Och ofta gick studierna bättre.

3.4 Personlig och intellektuell utveckling

3.4.1 Viktiga upplevelser

Medvetandet om vissa avgörande händelser under studietiden brukar betraktas som ett tecken på etisk och intellektuell mognad. Se Perry [1970] och Belenky et al. [1986]. Våra informanter uppmanades att berätta om en viktig upplevelse. Ställda inför frågan bad många om ett förtydligande. Gällde frågan studierna eller …? Osäkerheten om vad som har varit viktigt och vad som räknas som en studieupplevelse var påfallande.

E 206 Hur menar du då, viktig?
Jag kan inte komma på någonting.

E 209 (Suck). Å, nu står det alldeles still i huvudet, när man får såna här frågor. Nej, jag vet inte, jag kan inte. Jag kan inte urskilja nåt.

E 408 Eh … nja, nej, inget så där speciellt.
Nej, inte i undervisningen så där men …

V 105 Hur menar du då? Upplevelser?

E 402 Ja, nu har jag ju gjort mitt ex-jobb här, det här halvåret och räknas det med i studieupplevelsen?

Den viktigaste upplevelsen är ofta att ha klarat av en tentamen. En godkänd tentamen blir den "guldstjärna" som lyser upp vägen framåt. Och den ger studie-medelspoäng och mat för dagen. Ett godkännande från ett krävande system har fått ersätta den inre upplevelsen av kunskap.

E 113 Att jag klarar av saker. Att jag liksom kan lita på mig själv, att jag klarar av saker. Om jag liksom jag ger mig den på att göra någonting så gör jag det. Det tycker jag liksom är den viktigaste kunskapen

E 117 … det ger ganska mycket sedan när man ser att jag klarade tentan, jag fixade det, det är en oerhörd push framåt att det ska jag göra bättre, jag kan det, jag fixar det, jag klarar det.

E 314 Att jag har klarat alla tentor.

E 120 Det var att klara första tentan som gjorde att allting släppte lite så man slappnade av.

I några fall finns en spirande insikt om det betydelsefulla i att kunskapen fördjupas. Förståelsen fördjupar studiet.

E 117 Under studierna? Ja studiemässigt vet jag inte. Det var väl att klara tentan. Att se liksom att jag klarade av det här tempot.
Att jag får något bevis på att det är värt att sitta ner och kämpa de där timmarna.
Har du något annat bevis än tentan?
Förståelse. Men det inbegriper jag, att jag satte mig ner och jag förstår hur det hänger ihop och varför det går som det går liksom. För på gymnasiet var det: "här får du en formel, använd den". Så satt man och slog i formelsamlingen och visst, jag har något med meter och jag har något med tiden, här har jag en formel och den passar. Nu kan jag liksom härleda formeln och förstå varför det blir som det blir.

Flera har (övertagit?) en instrumentell syn på vad som är viktigt: matematikkurserna exempelvis är väl viktiga. Ombedda att berätta hur de kommit fram till detta blir de oftast svarslösa.

E 118 Viktig upplevelse – hur menar du då?
Ja, viktigt och roligt det är ju inte nödvändigtvis samma sak.
Matten förstås är väl viktigast för framtiden, men jag tycker inte den är roligast.

E 122 Första linjära algebran var ju, tror jag, väldigt viktig.

I några fall redovisade informantena upplevelser av själva studiet. Vissa kurser – ej sällan s. k. teknikkomplementära sådana – upplevdes som viktiga och kul.

E 205 Det är rätt fantastiskt, jag trodde inte att man kunde få in så mycket (skratt), i början kändes det ju som en ballong, jag tänkte att "det går inte att få in mer nu" (skratt)
jag läst en — kurs i förväg faktiskt, för att jag tycker att det är väldigt intressant för att det är roligt. Jag blir så där jätteentusiastisk och det tycker jag är jätteroligt att man verkligen hittar någonting som fascinerar en jättemycket. Det tycker jag är kul.

E 301 Den viktigast studieupplevelsen var nog att läsa italienska.
När jag läser italienska så känner jag att jag lär mig någonting nytt. Jag känner att jag kan formulera mig bättre. I fysik där är det så svårt att känna att jag blir bättre. Jag vet att jag kan använda fler formler men det är liksom inte på samma sätt som att känna att "Wow, nu kan jag mycket mer!".

E 402 Jag läste ju en kurs, internationella civilingenjörer. Där var det ju jättebra. Där var det ju ingen mattekurs på något sätt. Där var väldigt mycket diskussioner om helt andra ämnen … det finns inget som är rätt, och det finns inget som är fel, utan man skall bara hitta en bra lösning.

E 310 Nån kurs? – Mattekurserna, tycker jag nästan. Fysikkurserna tyckte jag inte om.

Flera informanter berättar om att deras viktigaste upplevelser är av social art. Dessa upplevelser är dock endast i undantagsfall gjorda i samband med studiet.

E 205 Det värdefullaste jag lärt dig här på KTH? – Det är nog ett socialt beteende, tror jag. Jag har lärt mig väldigt mycket av att umgås med människor här för det är lite speciellt här. Det är ju väldigt öppet och alla är liksom trevliga mot alla och man organiserar väldigt mycket saker tillsammans och sådant. Det tycker jag är jätteviktigt att lära sig faktiskt.

En viktig upplevelse var för somliga att inse tvånget att ta vara på sig själv.

E 207 Du måste ta vara på … Det är ingen som liksom … du måste ta ansvar för ditt liv själv, det är ingen annan som rycker upp dig och säger att du kan skriva tentan åt dig bara för att du mår dåligt. Du måste klara dig själv …

E 319 De två första åren var ju oerhört viktiga i och med att de fick mig att komma till insikt om att blir man sjuk, mår man psykiskt dåligt, händer det någonting, då klarar man inte studierna och då är man ute. Man får ingen hjälp någonstans.
Hur kan det kännas då?

Ja man blir väl desperat. Man har inte kontroll på läget själv och då behöver man hjälp, men den finns inte att få.

Viktiga upplevelser sker ofta utan för verksamhetens kärna, studiet.

E 412 När folk frågar mig om KTH då tänker jag ofta på alla saker runt omkring, inte på själva studierna utan allting runt omkring.

E 211 Jag tycker i och för sig att det mesta är ganska viktigt det vi lär oss. Men någonting som jag med om under sommaren, jag var ju fadder för nollning. Det tyckte jag är viktigt … för dom nya eleverna ,

E 310 (Suck) Det viktigaste. Svår fråga. Skänderiet tycker jag har vart … viktigt för mig.

3.4.2 Viktiga beslut

Kvaliteten i det underlag på vilket olika beslut om ens studiesituation fattas är enligt bl.a. Perry [1979] en indikator på intellektuell utveckling. Vi bad alltså informanterna att berätta om något beslut som de tagit under den tid de studerat på KTH.

3.4.2.1 Inga beslut

Att man skulle behöva fatta beslut om ens studiesituation verkar vara en näst intill okänd tanke för många.

E 118 Nej, jag kan inte … nej, jag har inte fattat några definitiva beslut.
Det har du säkert gjort många gånger?
Nej, det kan jag inte säga att jag kan komma på något nu, utan jag förstår nog inte riktigt frågan.

E 211 Ja, jag vet inte om jag tagit nåt beslut.

E 120 Vad menar du då för beslut? – Jag förstår inte vad du menar.
Man går efter vad man tycker själv är roligt.

Att inte fatta några beslut – också ett beslut.

V 105 Viktigt beslut.... Nä-ej... eller, jag kan inte komma på.
Jag går fortfarande och trevar mig fram, känns det som.
Ångestkänslor, säger du. Vad bottnar de i?
Ja, att jag inte riktigt har vågat kanske göra vad jag egentligen ville. Men så hela tiden så tampas jag med det här att det är arbetslöshet och jag måste ha en bra utbildning och så blir det där dilemmat som uppstår.

Inga beslut har fattas därför att andra redan har beslutat åt en. En genomstrukturerad läroplan med många obligatoriska kurser lämnar inget utrymme för personliga beslut.

E 301 Jag förstår inte riktigt vad du menar med att fatta beslut. Det är inte så förskräckligt många beslut man ska fatta (skratt).

3.4.2.2 Taktiska beslut

E 103 Vi har ju sådan där labbar. Då tänker man så här och jag ligger efter hur mycket som helst, äh, jag kopierar jag också. Man hinner ju inte. Det går inte, det är helt enkelt omöjligt tidsmässigt.
Ni var tvungna att fuska alltså?
Ja, antingen tar du den eller så kör du i allt annat. Eller så tar du allt annat och kör i den. Kör du i allt annat kommer du inte upp i dina poäng, då får du inga CSN-poäng och då är det kört.
Det var ett taktiskt beslut?
Ja, precis.

E 314 Herregud! De här studierna, det är jättemycket strategi (skratt), taktik och Gud alltså! Så att prioritera, det måste man lära sig, fort alltså.
Det är massa saker som kan skita sig.

För många är de enda beslut de fattat sådan som har med studietaktik att göra. Det kan gälla huruvida man skall gå på en (dålig) föreläsning eller sitta hemma och läsa, eller hur man genom strategiska val skall se till att man skrapar ihop tillräckliga CSN poäng.

3.4.2.3 Strategiska beslut

Beslut om huruvida man skall fortsätta studera – på heltid eller halvtid – redovisas av flera informanter som viktiga.

E 113 (Suck) Jag vet inte, jag har varit på väg att hoppa av två gånger och …

E 314 Ja, viktigaste beslut var väl att jag inte skulle ta på mig för mycket eftersom jag jobbade halvtid.

E 209 Det var nog att hoppa av kursen X. För att på hösten där, så var det väldigt jobbigt, då var det så där så man grät flera gånger varje vecka för att allting bara. Det var väldigt svart runt omkring en på nåt sätt.

E 301 Annars så var mitt viktigaste beslut att åka till Italien.

3.4.2.4 Beslut om inriktning

Att (äntligen) få välja kurser och fördjupa sig i sådant som intresserar en och att själv få välja ämne för examensarbetet redovisas av informanter från högre årskurser som "ett lyft".

E 324 Vi har ju fått välja kurser nu.

E 402 Att fördjupa mig på medicinsk teknik.

E 408 Att ex-jobba utomlands.

3.4.2.5 Att göra något annat

Beslutet att trots uppenbara risker för teknikstudiet verkligen engagera sig i något – ofta då utanför studiet – är viktigt för flera.

V 201 Viktigast beslutet? Det var nog faktiskt [när jag beslutade] mig att engagera mig i spexet ordentligt. Först tvivlade jag: har jag verkligen tid med det. Men sedan är det det här att man måste faktiskt engagera sig i någonting annat, annars så kvävs man av alltihopa.

V 206 Bl.a. bestämde jag att läsa kursen X i juni istället för att läsa den nu för att jag skulle ha lite mer ledigt nu då. Det var ju ganska viktigt för att jag hade tänkt åka till Schweiz och åka skidor.

V 407 När jag kom hem från resan där, så tänkte jag så här att... för det var förra våren jag var ute, och då, då bestämde jag mig för att ta det lugnt. Jag menar, jag skulle kunnat blivit klar på väg och vatten, men så tänkte jag att "nej, jag ska ta det lugnt och så ska jag läsa det jag vill läsa här först".

3.4.3 Hur har du förändrat dig?

Insikten om att man har förändrats som person under sina studier uppnås ju genom introspektion och reflektion. Studier som konstant utmanar studentens förföreställning och tvingar till omvärdering kan innebära att han/hon genomgår en transformation (se kapitel 2.2) som bidrar till att man förändras som person. I vad mån händer detta på KTH?

3.4.3.1 Inte mycket

E 118 Hur du har förändrats som människa under den tid du varit på KTH?
Nä, jag tycker inte det. Inte nån, nån genomgripande förändring sådär. Utan det har bara rullat på.

E 103 Nej … det bara flyter på tycker jag.

E 205 Själva studiets kärna, hur har det påverkat dig som person
Inte så mycket, tror jag.

E 207 Hur du har förändrats som människa på [dessa] ett och ett halvt år
Nej, det tror jag inte. Jag kanske inte ser på livet som [jag] gjorde förut: att det är enkelt.

E 211 Har din syn på kunskap ändrat sig nåt sen du började på KTH?
Nej, det tycker jag väl inte
Har du ändrat dig som människa nåt?
Nej, det har nog inte gjort.

Att klara av hårda studier och få legitimation som människa av systemet har enligt somliga förändrat dem, givit dem:

3.4.3.2 Säkerhet, självförtroende och stolthet

E 205 Jag har hittat någon sorts självförtroende, tror jag … de här studierna är hårda, jag känner att den här nivån kan jag ligga på. Det känner jag mig nöjd med.

E 324 Kanske är att jag är stolt över att jag läser. Om jag väl klarar av det så ger det en självkänsla, som jag märker tror jag.

E 209 På ett sätt tycker jag nog att jag blivit lite säkrare på vad jag kan och vad jag klarar av.

I flera fall anser våra informanter att de förändras under annan inverkan än den från studierna. Kårlivet, kontakter utanför skolan, sabbatsår (med eller utan arbete) och jorden-runt-resor är alternativa sätt att få perspektiv på tillvaron.

3.4.3.3 Utifrån drivna förändringar

E 319 Jag vet inte om det har med min tid på KTH att göra, utan min tid som människa (!) att jag utvecklats. – När jag började här så visste jag ju inte riktigt vad det var att arbeta som civilingenjör. Det var väl ett syfte med mitt sabbatsår, att få en chans att ta reda på det. … Det har blivit så att studierna i sig är inte så oerhört viktiga. För mig är det viktigare att man mår bra, att man trivs med sitt liv.

V 402 Jag åkte i väg förra året som utbytesstudent i ett helt år.
Jag kom underfund med vem man är litet mer så där, tror jag.

E 301 Jag tror att jag kommer att utvecklas mer en termin i Italien än vad jag gör här under en termin.

Att studierna givit studieteknik (anpassning till systemet?) framhålls som några som en positiv förändring.

E 314 Då trodde jag att man behövde läsa detaljer, nu struntar jag i detaljerna och lär mig det stora hela. Jag struntar väl i syntax, programmering och sådant där, det skiter jag i, jag vill bara veta hur det funkar liksom. Den kunskapen vill jag ha! Jag vill ha bredden.

E 412 Jag är mer effektiv när jag pluggar nu.
Jag tror att jag är mera avspänd nu faktiskt, mer avspänd och tar fram … lite mer att jag vågar ta fram mig själv.
… man får så mycket uppmärksamhet som tjej.

Förändringar av social art tycker sig flera ha genomgått. I flera fall osäkert i vilket avseende och p.g.a. vad.

E 122 Jag tror att jag var mycket blygare innan jag började här — När jag började här så var jag rädd att jag inte skulle få några kompisar.

E 118 Men det skulle möjligen vara att jag har lite, vad ska man säga, mer ytliga bekantskaper med folk, och det är lättare med sånt.

V 201 Jo, det har man väl.
Att man som tjej får man lära sig att samarbeta mycket med killar.

V 204 Det har jag nog fast jag vet inte riktigt hur. Men dom brukar säga att man märker att folk går på KTH.

V 206 (Tystnad) Som människa? Jag tror inte som människa men …
Nej, men man lär sig ju t.ex. hur man ska vara och så där.

3.4.3.4 Att bli vuxen

Att man har blivit äldre och mognat, blivit ansvarsfull och målmedveten det tillstås av flera. Men intellektuell mognad innebär också att man får ett mer relativistisk synsätt. Det kan dock, speciellt i ett inledningsskeende, upplevas deprimerande. Hur mycket utbildningen har bidragit till detta är dock osäkert.

E 402 Ja, självklart är man ju mer vuxen, fått mera sansade bilder och åsikter och blivit mer lite desillusionerad. När man ser hur dåligt saker och ting fungerar. Och sen när man tänker i vidare banor så inser man så att det är så i hela samhället. Men det har nog kanske mycket med att man blir vuxen att göra också.

3.4.4 Kunskapssyn – Vad är en bra förklaring?

I syfte att utröna informanternas metakunskap inom domänen ingenjörsvetenskap bad vi dem redogöra för sin uppfattning om vad en bra förklaring är. Här kommer några karaktäristiska svar.

Flera informanter ger en operationell – och något tautologisk – definition på vad en bra förklaring är: den gör att jag förstår. Här är skillnaden mellan förklaring och förståelse inte problematiserad: en förklaring är ett medel för att uppnå målet förståelse.

E 314 Ja, det är ju naturligtvis när jag förstår (skratt).

E 323 Man ska förstå den. Då är det en bra förklaring.

3.4.4.1 Det krävs två för att dansa tango

Ett mindre antal svar går ut på att en bra förklaring är kontextuell i den meningen att det krävs insatser av två parter för att en förklaring skall bli bra.

E 118 Men det är ju lite svårt … det kan man ju inte ålägga på den som förklarar egentligen.

E 122 Ja, fast det beror väl på lite hur mycket man vet själv om det [ämnet] innan.

Betydelsen av att som student själv medvetet eller omedvetet bearbeta en förklaring framhålls av några.

E 120 … man får någonting förklarat för sig men man förstår ändå ingenting men bara man låter liksom … man väntar ett tag och sedan så nästa dag så har kanske tioöringen trillat.

Andra anser att konsten att förklara är en nådegåva. Vissa har fått den, andra inte.

E 207 Det är en gåva att kunna förklara så att folk … de förstår. Men vissa människor är tyvärr inte lagda …

3.4.4.2 Deduktion som förklaring

Några förespråkar en förklaringmodell som påminner om deduktion – även om just det ordet inte används. Här är tankegången seriell och den börjar och slutar i en teoretisk utsaga. Att det som skall förklaras är ett problem med ett och endast ett svar – s.k. konvergent problem – tas ofta för givet.

E 319 Jag är antagligen en teoretiker. Och med den teoretiska kunskapen man har så kan man ju komma till en slutledning och så då att man har ett problem framför sig och med de villkor och de saker som är givna, då har man kommit fram till en sak. Det är häftigt.

E 412 Jag vill ha ganska klart besked. Det behöver inte vara några utsvävningar, utan dom … då frågar jag hellre vidare. Så att … att dom håller sig till ämnet.

E 421 … den ska vara ganska strukturerad och det ska komma ett klart svar på slutet.

3.4.4.3 Små steg tillsammans

En bra förklaring skall ha de små stegens struktur och börja på den nivå där studenten befinner sig.

E 120 … när någon tar ned det på ens egen nivå och … liksom bryta ned det i småproblem och inte … inte bara att "ja, men det här ska .… det är ju självklart!"

E 113 Den som ska förklara och den som ska förstå är liksom på samma våglängd på något sätt.

3.4.4.4 Förklaringar kräver en kontext

I kontrast till de som önskar sig en deduktion av konvergenta problem står de som framhåller betydelsen av ett holistiskt, eller åtminstone kontextuellt, synsätt.

E 113 Jag tycker att den ska både ge en … på något sätt en liten bakgrund och ett exempel.

E 415 … men man måste nog gå runt för att få en hel … helhetsbild runt det hela.

En informant var inledningsvis mycket klar över att en bra förklaring är en som leder till förståelse enligt ovan. Men under det fortsatta samtalet började hon nyansera sin uppfattning. Från att ha använt metaforen "polletten" som ramlar ned och skapar kontakt övergår hon till metaforen "pusselbiten" som ger helhetsupplevelsen. Se f.ö. diskussionen om Förståelse nedan.

E 207 [En bra förklaring det är] att polletten ramlar ner så att jag förstår.
… pusslet är färdigt, kan det ju vara liksom så att de [lärarna] kan säga någonting, de kanske inte förklarar det, jag kanske inte förstår vad de säger ändå men det är just att de säger någonting som gör att jag fattar av mig själv.

3.4.4.5 Alternativa förklaringsmodeller

Analoga förklaringar – något som vetenskapsteorin inte "godkänner" – framhålls som en "start" på vägen till förståelse.

E 204 … dra paralleller, för det är absolut lättast att förstå, tror jag.
… att man gör liknelser eller att det fungerar på samma vis som här eller någonting som …
Det hjälper som start och sedan så kanske man måste utveckla.

E 408 … ska innehålla något sådant där vardagligt så man kan associera det till – någonting enkelt.

3.4.4.6 Verkligheten förklaras

En förklaring skall kopplas, gå tillbaka till respektive relatera till verkligheten enligt tre och endast tre informanter.

E 314 … att man får ihop kopplingarna mellan … teori och praktik.

V 103 … det måste gå tillbaka till något verkligt. Det tycker jag är jätteviktigt, för att då … eller då kan det sitta kvar hur länge som helst.

V 204 … så att man kan relatera den till verkligheten eller någonting man har varit med om eller … så att man kan verkligen sätta sig in i det.

3.4.4.7 En skenvärld?

En vetenskaplig förklaring kan grovt karakteriseras som ett resonemang som skingrar vår undran inför ett fenomen. De flesta nutida filosofer är ense om att förklaringar är starkt kontextuella, ty förklaringsvärdet beror inte enbart på teorin utan även på kontexten, dvs. vad användarna har för kunskaper och perspektiv. Relevansrelationen är bestämd av det teoretiska perspektivet hos de aktiva forskarna i disciplinen. I ett teknikvetenskapligt sammanhang är det rimligt att alla förklaringar i första hand gäller fenomen av teknisk art, i andra av social art. Det måste ses som anmärkningsvärt att "det som skall förklaras" för våra informanter enligt ovan – med undantag för de tre fallen ovan i 3.4.4.6 (E 314, V 103 och V 204) – icke är något empiriskt fenomen inom den teknikvetenskapliga domänen. Med en förklaring avser de flesta i stället en deduktion inom en teori, från en teoretisk utsaga till en annan. Den överteoretisering som våra informanter talar om – och som redovisas på annan plats i denna rapport – verkar har skapat en sorts skenvärld med liten eller ingen förankring i praxis. I denna skenvärld finns ingen plats för verkliga problem med fler än en lösning; här trivs konvergenta (typ)problem med facit. Att den intellektuella utveckling, som vi sökt spåra, är klen är då knappast att förvåna.

3.4.5 En kategorisering enligt Perry

Efter det att Perry publicerade sin bok år 1970 kom hans Scheme att användas av många inom högre undervisning för att ge en uppfattning av studenters utveckling, ofta då som följd av någon innovativ form av undervisning/lärande. Inom ingenjörsutbildningen framstår den undersökning som Pavelich & Moore gjorde vid Colorado School of Mines [1996] för att mäta effekterna av en s. k. Experiential Education, med vilket avses ett lärande där praktiska erfarenheter och teoretiska abstraktioner växelverkar i ett cykliskt (spiralerande) förlopp. Pavelich & Moore fann i en transversell (cross-sectional) studie att 125 av deras studenter utvecklades i medeltal ett steg (1) på den niogradiga skalan enligt Perry under sin studietid från Freshmen to Seniors. Detta resultat är trots allt uppmuntrande med hänsyn att andra studier givit ett medelvärde på 1/2 steg för samma fyraårsperiod. Nedan i kapitel 4.1 finns en mer detaljerad genomgång av perryforskning inom ingenjörsutbildningen.

Våra informanter är till antalet en fjärdedel av Pavelich’s. Detta låga antal tillåter inte en meningsfull statistisk analys. Vi väljer därför att presentera vår klassificering i de tre stegen dualism, relativism och engagemang i nomogramatisk form.


Figur 3
Fördelning av informanter på de tre huvudgrupperna i Perrys schema för intellektuell utveckling

Alla de åtta teknologer vi intervjuat ifrån årskurs 1 tillhör kategorin Dualism. Anmärkningsvärt är att så många som 6 av 9 i årskurs 3 har en dualistisk kunskapssyn. Om KTH hade lyckats med att vägleda dessa unga kvinnor till självständiga, kritiskt tänkande människor hade vi i årskurs 4 haft 0 dualister och betydligt fler som tillhört gruppen Engagemang. Det är viktigt att påpeka att de fyra teknologer som uppnått den högsta nivån, dvs. Engagemang har alla gjort olika typer av avbrott i sina studier. Det har varit såväl arbete som långa utlandsresor. Enligt vad de berättar har detta påverkat deras kunskapssyn.

När man studerar detta utfall måste man ha i minnet att vi – i likhet med Pavelich & Moore [1996] – bara intervjuat studenterna en gång och därför endast kan bilda oss en uppfattning av deras nivå just då. Det hade varit önskvärt att kunna intervjua samma person flera gånger och på så sätt se deras personliga utveckling under åren på KTH.

3.5 Kvinnliga studenters syn på lärarrollen

Synen på lärarrollen säger något såväl om informantens kunskapssyn som om KTH-systemets – eller i varje fall den förhärskande dito på program E och V. Just detta gör det svårt att i enkla termer beskriva en "bra" lärare. Först några röster som redovisar insikt om frågans komplexitet och om problem på systemnivå utanför den enskilde lärarens kontroll.

3.5.1 En bra lärare? – Ja, vad är det?

E 118 Ja, man har ju väldigt lätt att säga att "den här läraren är dålig", men det är svårt att säga vad som gör en lärare bra.

V 105 En lärare skall vara pedagogisk, självklart. Men vad som sedan innebär att vara pedagogisk, det är väl kanske där snarare frågan ligger. Och det är ju så pass individuellt. Jag vet inte riktigt vad jag själv tycker är pedagogiskt.

E 319 Bra lärare?? Det kanske har mer med undervisningen över huvudtaget. Det kanske inte är läraren i sig.

Hur studenterna upplever lärarna och deras insatser varierar med årskurs, program och deras egen syn på lärandet och tidigare erfarenheter.

E 205 Vi är ju 200-300 per årskurs så det blir ju väldigt anonymt men jag tycker ofta att det funkar rätt bra. De finns alltid där om man vill fråga någonting eller prata om någonting och som sagt så är de flesta väldigt trevliga rent socialt, faktiskt! Så att jag tycker att den biten är rätt bra.

E 319 Har du haft någon lärare som du har tyckt väldigt mycket om?
Mm. På KTH menar du?
Ja, på KTH.
Det är lätt att räkna.

E 415 Kurser var inte klara, vi fick inte ut material i tid, det fanns … liksom det var sån oordning.
KTH har ju ett rykte att leva upp till, och jag tycker verkligen inte att dom gör det, och det är ju väldigt dålig reklam för skolan
Vad jag saknar här på Teknis, det är att nog lite mer möjligheten att jobba i projekt, och ännu mer de här plågsamma muntliga redovisningar och projekt.

V 103 En lärare han var helt suverän. Han hade full koll på det här med att lära ut. Och det var för att han var så engagerad. Och också kunde relatera det han liksom så här grejer till verkliga saker.
Blir det personligare då känner man ansvar inför honom då, så att man måste anstränga sig litet extra

3.5.2 En bra lärare hjälper mig klara tentamen

I en situation där studierna av flera skäl urartat till ren tentamensförberedelse är det naturligt att ha en instrumentell syn på läraren: "han/hon skall se till att jag klarar tentan. Och sker inte det så spolar jag lärarledda aktiviteter". En sådan syn är karaktäristisk för nivå 2 i kategoriseringen kapitel 2.2: Memorising and reproducing.

E 103 Hans uppgift är väl att försöka förklara och gå igenom satser och så där. Sen är det min grej att försöka komma ihåg dem.
Så att jag kan använda dem, ja.
Sedan dagen eller två dagar före tentan då bankar man in formlerna. Man lär sig dem utantill bara så här.

E 122 … det är ju liksom bara tavlan hela tiden som gäller, att de bara skriver på tavlan hela tiden.
Och då, hur känner du då? När du sitter där och inte förstår.
Jag känner att "ja, men det här läser jag in till tentan" osv, det är lugnt (skratt).

E 211 Så jag vill helst ha en klart, ja slutlig formel. Han kan ju förklara lite vad den här formeln gör. Så kan han ta upp exempel, hur man tillämpar formeln, som jag tycker är viktigare. Jag är inte så mycket för forskningssidan. Så det är inte bara jag, det är jättemånga som dumpar föreläsningarna. Vi sitter och pluggar i nåt grupprum, däromkring.

3.5.3 En engagerade lärare är en bra lärare.

Det vanligast önskemålet beträffande läraren är dock att han/hon skall vara engagerad. Behovet av ett mänskligt ansikte hos kunskapen är stort.

V 103 Ja, bry sig: Verkligen vara engagerad.

E 206 En bra lärare? Ja, det tycker jag är någon som engagerar sig i sina elever.

V 402 Att man känner att de är engagerade och inte gör det här av rent slentrian.

V 407 Framför allt engagerad, vilja att folk ska lära sig,

E 113 De ska liksom tycka om teknologer! De ska liksom tycka om att personer kommer fram och frågar dem.

3.5.4 Mer personlig kontakt med lärarna vore bra

Personlig kontakt med lärarna efterlyses av flera kvinnliga studenter. Som det nu är tvingas studenterna att vänja sig vid asociala beteenden hos många lärare.

E 113 … mera så där personlig kontakt, det ska de ju inte vara rädda för!

E 319 [Förhållandet, samspelet mellan lärare och studenter] ska vara mer personligt. Idag är det ju ingenting alls. Jag kan ju gå förbi en lärare som jag haft ett helt år, en kurs i varje period, han skulle inte känna igen mig.
När han bara går förbi dig. Hur känner du då?
Äh, det spelar ingen roll. Man är så van, så fungerar det.

E 207 Här skiter de fullkomligt i hur liksom hur det går för dig, va, teoretisk sett så är det ingen som vet vem du är.

E 319 För att de gånger jag försökt gå upp på institutionen och få hjälp så finns det aldrig någon.
Du har försökt?
Då måste man nästan boka en tid med dem på en övning. Man kan inte sitta och ha problem och sedan gå upp och få tag på någon. Och dessutom så känns det som om att det är helig mark om man kliver upp. Man är inte riktigt berättigad att gå dit.

I stället för personligt engagemang och vilja till kontakt med studenterna visar vissa lärare likgiltighet eller arrogans (och kanske personlig osäkerhet) genom att lägga sin undervisning på en alltför hög nivå.

E 323 Han ska kunna säga sakerna på min nivå, så att jag förstår vad han säger. Inte bara stå där framme och visa hur duktig han är, utan kunna förklara det.

E 319 … oerhört opedagogiska på den här skolan. Jag har aldrig varit mer om mer opedagogiska lärare. De har inte försökt förstå vad elever tycker är svårt

3.5.5 Bättre frågeklimat

Ett vanligt önskemål är ett bättre frågeklimat. Vad innebär då det? I avsnittet om arbetsbelastningen framkom att det höga tempot i presentationen och den höga graden av abstraktion gör att studenterna inte hinner reflektera tillräckligt för att formulera en fråga. Men vill verkligen lärarna ha frågor?

E 113 En del [lärare] gillar sitt ämne väldigt mycket och [det] verkar som om man inte får förstöra teorin för mycket genom att ställa dumma frågor.
En del [lärare] är inte helt trevliga mot sina studenter. Även om man [studenterna] liksom inte fattar ämnet på en gång så tycker jag man ska ge den en chans liksom, man får vara hur dum man vill i början (skratt), tycker jag.

E 402 [I en kurs] var det någon stackare som räckte upp handen och frågade … och fick svaret: Jag tror du skall ta tillbaks den frågan innan du inser hur dum den var. OK man frågar inte på föreläsningar liksom; oj, oj.

Att besvara frågor tar tid. Både sådana som läraren inte förstår och sådan som tyder på bristande förståelse hos studenterna. (Några andra frågor finns enligt Wankat [1993] inte.) Att en lärare inte förstår studenternas frågor kan bero på att han/hon inte satt sig in i studenternas förkunskaper, deras för-föreställning eller i vanliga missförstånd om väsentliga begrepp.

V 201 Det finns ju vissa lärare som absolut inte kan förstå en när man kommer och frågar en fråga.

E 118 [En sak] som jag har retat mig mycket på det är att lärare förstår ju oftast inte frågorna.
Någon frågar någonting, och man [jag] förstår precis vad dom menar, och läraren svarar på någonting helt annat.
Det kan ju vara så att eftersom läraren redan vet så mycket, så tror hon inte att man kan fråga någonting sånt, eller inser inte var svårigheten ligger, eller någonting men … Jag vet inte vad det kan bero på.

E 206 Om man frågar någonting, vilken man ju helst inte bör göra, för att frågar man då får man oftast samma svar en gång till och man har ju frågat eftersom man inte förstod och förstod man inte första gången då lär man inte förstå nästa gång heller med samma förklaring utan det borde vara någon som kan vinkla det på ett annat sätt .

Läraren måste anstränga sig för att förstå vad studenterna inte förstår. Det visar dessutom att läraren är intresserad av att studenterna lär sig något, vilket är en attityd som flera informanter efterlyser.

V 402 En lärare som uppmuntrar till frågor … om läraren nästan tvingar fram frågor, så släpper det efter ett tag.

E 207 … att de anstränger sig om folk frågar någonting, att de anstränger sig och försöker fatta vad de [= folk] liksom menar.

E 301 Om läraren är utåtriktad och lyssnar på vad eleverna har att komma med. Det tycker jag är viktigt.

3.5.6 Relatera teori till praxis.

I en undervisningssituation där det empiriska underlaget för teoretiserandet är klent är det viktig att läraren så mycket som möjligt i ord relaterar teorin till verkligheten, dvs. såväl till forskningen som till ingenjörspraxis.

E 120 … drar paralleller till verkligheten så att man liksom vet att, ja, en integral inte bara är en integral.
… ta något exempel som är på ganska låg nivå så att man ser grunderna och sedan när man vet hur det fungerar så kan man väl fortsätta med svåra exempel.

V 204 De [skall] komma med saker från verkligheten eller utifrån, där man själv ska börja jobba sedan.

E 301 Det som är roligt det är när man får lite inside information, tror jag (skratt). Det är ju … så att man känner att man går på ett ställe som faktiskt är hög … teknologiskt.

Forskningen, den pedagogiska forskningen om vad som kännetecknar en bra högskolelärare finns sammanfattad hos Ramsden [1992] enligt följande, där många av de punkter som våra informanter tagit upp återfinns.

Att vara en bra lärare innebär:

  1. att vilja dela med sig till studenterna av sitt eget intresse för ämnet.
  2. att ha förmågan att göra det som skall studeras intressant och stimulerande.
  3. att ha förmågan att växelverka med studenterna på deras förståelsenivå
  4. att ha förmåga att förklara stoffet i enkla termer
  5. att ha ambitionen att få studenterna att inse vad som skall förstås, på vilken nivå och varför
  6. att visa omtanke om och respekt för studenterna
  7. att ha ambitionen att stimulera studenterna till självständighet
  8. att ha förmågan att improvisera och anpassa sig till förändrade förhållanden
  9. att erbjuda sådana metoder som stimulerar till aktivt, ansvarsfullt och samarbetsinriktat lärande
  10. att använda valida ("H giltiga) examinationsmetoder
  11. att i undervisningen fokusera på central begrepp och studenternas missförstånd av dessa snarare än att gå igenom stoffet
  12. att ge högkvalitativ återkoppling på studenternas arbetsuppgifter
  13. att nära en ambition att lära sig såväl av sina studenter som av den pedagogiska forskningen om hur undervisningen/lärandet kan förbättras

Clinchy [13Belenky et al. [1986] anser att en av de viktigaste slutsatserna av deras omfattande forskning om kvinnligt lärande är den att lärarens huvuduppgift är att uppmuntra studenterna till att utveckla sitt eget sätt att arbeta och lösa problem. En emancipatorisk läroplansfilosofi i den humanistiska psykologins anda, alltså. Se f.ö. Säljö [1997] för en diskussion om läroplansteorins filosofiska grunder.

Om svårigheterna att tolka studenters utsagor om vad som är bra undervisning (se 3.5.1) skriver Vivien Hogdson i sitt bidrag till Marton et al. [1997].

3.6 Att vara kvinna på KTH

För de kvinnor som sökt till KTH är det inget större problem att studera tillsammans med manliga kolleger. Tvärtom. Många av informanterna har medvetet sökt sig till denna manliga miljö: pojkar är bra kamrater och de har ett rakt språk. För dessa kvinnorna är det naturligt att ta avstånd ifrån "fniss, kackel och tissel-tassel" som man anser finns i kvinnliga miljöer. Men samtidigt finns problemen med att inte bli hörd eller att tas på allvar. Det är dock nästan alltid trevligt med den uppmärksamhet ens person väcker. De som går i årskurs ett och två verkar allmänt nöjda med sin situation som minoritet. Informanter från de högre årskurserna uttrycker dock ett visst missnöje med att studera på en skola som är "gjord av män för män". Några bekymrar sig för framtiden och ställer sig frågan om det kommer att bli svårare att få arbete eftersom de är kvinnor.

Avsaknaden på förebilder, dvs. kvinnliga lärare och forskare upplevs som en allvarlig brist av i stort sett alla informanterna.

3.6.1 Inte bra med alltför många tjej-tjejer …

Flera beskriver sig själva som pojkflickor.

E 206 Så jag är pojk- … (skratt) eller vad man säger … åt det killiga hållet.

E 319 Jag hade nästan bara killkompisar – jag har alltid varit en typisk pojkflicka.

V 201 Jag vet inte, jag trivs väldigt bra ihop med killar och har väldigt mycket killkompisar.

I några fall deklarerar kvinnliga studenter att de avsiktligt har sökt sig till utbildningar med färre kvinnor än män. De gillar mäns arbetsmetoder även om de ibland är hårdföra. Och de ogillar visst kvinnligt beteende, exempelvis fnitter.

E 113 Jag ville inte gå på en linje där det var för många tjejer, det var faktiskt ett val också, att jag ville inte … välja lantmäteri eller kemi eller något sådant där.
Vi var bara tre tjejer i min klass på gymnasiet och jag trivdes väldigt bra med det, det var inte så mycket tjafs, man blev ganska uppmärksammad och det var bra stämning där. Det var kul att vara med killar. Det kändes som att det vill jag fortsätta med.
Tjafs det är att om man inte följer med dem och äter på lunchen då säger de "jaha, varför är hon sur på mig?"

V 204 Jag går Väg och Vatten för att på Lantmäteriet är det så mycket tjejer.
I klasser [på gymnasiet] där det har varit mer tjejer har det alltid varit så fjompigt och alla har pratat skit om varandra och så där, så att då tänkte jag att …
Det blir mycket fniss och så där. Jag vet inte. Jag har kompisar som går på Lantmäterier de tycker också att det är jobbigt [för] att det är litet för mycket tjejer.

E 206 Tjejer kan hålla på och fnissa och småprata och det gör killar med men jag tror att killar är lite mer … om de bråkar med någon så då smäller de till den på … ja, i ansiktet då och sedan är det bra, men tjejer håller på och smågnabbas hela tiden så stämningen blir väldigt …

E 207 Om det var 50 tjejer på E? … det kanske skulle bli mycket snackigare, det skulle jag ju kunna tänka mig … eller kackligare, ja. För att … i och med att de fnissar och så där på ett helt annat sätt än vad killar … De sitter ju inte och snackar skit lika mycket va, som tjejer gör. Det skulle säkert bli mycket mer tissel tassel.

V 310 När tjejer jobbar ihop så är det bara en massa kackel och ingen är chef, utan alla befinner sig ungefär på samma nivå, och man är social samtidigt som man utnyttjar varandras kunskaper, (och) killar kan säga att "du sköter det" och lite mer arbetsfördelning. Så kan det ju vara att arbeta med killar. Det kanske kan vara lite negativt om man är tjej, att höra såna saker.
Dom tjejer som har börjat nu, är en helt annan typ av tjejer. Lite ytligare, lite struligare, pratigare, lite mer tjejigare, kan man säga. Om man ser dom på gatan, så tänker man inte "ah, hon är teknolog!".

Men även unga män kan vara omogna, speciellt för de kvinnor som är några år äldre än sina studiekamrater. Ett uttryck för denna omogenhet är: tjej-trams. Denna informant är deltidsarbetande och därför lite äldre än sina studiekamrater,

E 206 Det är många småpojkar som inte har gjort lumpen och de är nästan lite tjejtramsiga faktiskt. Ja, det är själva den sociala miljön … personligen tycker jag inte man hittar massor av kompisar utan man får vara stor och stark själv istället och gå runt och ta vara på sig själv.

Kan det vara så att det är det "manliga" i såväl män som kvinnor som attraheras av teknik och teknisk undervisning? Vad händer då med "tjej-killarna" och "tjej-tjejerna"? Här finns plats för ytterligare forskning.

Vi har alltså här att göra med en dragning bort från tidiga former av det sociala spelet mellan unga kvinnor mot en robustare manlig miljö. Om orsakssammanhangen kan vi bara gissa. Möjliga orsaker är dels 1° den ovan antydda animus–anima effekten, dels 2° det faktum att yrken som domineras av kvinnor och kvinnligt beteende i allmänhet är sämre betalda – och därigenom har lägre status och dels 3°, som framgår av nästa kapitel, en viss "behagsjuka" hos somliga kvinnor som kan tillfredsställas i en manlig miljö.

3.6.2 En fördel i att vara kvinna

Att som kvinna få extra uppmärksamhet, hjälp och stöd är ett faktum som påtalas av flera informanter.

E 122 Som tjej får man ju så mycket uppmärksamhet, liksom, eftersom det inte finns så många. Alla tjejer känner väl att man blir någon som alla vet vem det är. Det har väl också gjort att man inte är så blyg längre; man får ju bra självförtroende.

E 205 Jag tycker nästan att man har en fördel som tjejer på Teknis. Man blir ju jätteväl omhändertagen! Att killarna är verkligen rädd om en och tycker om att man är här och hjälper en.

E 412 Jag känner mig uppskattad ofta, Det är säkert för att man är tjej, men man tänker inte på det så [när det sker]. Man tycker det är roligt när folk blir glada att se en (skratt).

V 310 Ibland är det också en fördel att vara tjej. Det finns övningsassistenter som ger en lite flera tips, och tycker att … "ja, henne kan vi ju hjälpa. Hon är ju tjej." Eller … (skratt).

V 407 Man kan visa sig svag, man kan visa att man inte har förstått någonting, utan att det egentligen behöver betyda så mycket. Man accepteras på grund av att man då inte ses som något hot.

E 310 Jag tycker killar är väldigt bra kompisar, tycker jag. Man sitter i datasalen och ser lite, lite, vad skall jag säga, ledsen eller frågande. Då kommer det genast en massa killar och hjälper en. Så man ärhar ju väldigt mycket fördel av att vara tjej också.

3.6.3 Grabbigt

Men det finns de som, i motsats till "kill-tjejerna", upplever "kill-killarnas" grabbighet påfrestande.

E 113 En grej som jag har sagt, som är negativ, till min syster, det är liksom att det är väldigt så där … grabbigt.

E 118 Är man tjej, så är man ju redan speciell från början, på något sätt. Och det kan ju säkert vara bra, men å andra sidan kan det vara svårt att hänga med i deras snack. (Suck)
Måste du göra det?
Det är ju så att det är killarnas värld och vill man hänga med, så får man göra det dom gör.

E 310 Det finns en del nackdelar också med att vara tjej.
… det vara svårt att hänga med i grabbarnas snack .

E 103 Ja, man var ju lite orolig för det var så mycket killar och de killar man sett som gick teknisk – jag gick ju natur – de var de värsta svinen, typ … lumparstilen liksom.
De drar, typ, vitsar om tjejer och lite sånt där.
Ja, de är otroligt sexfixerade.
Och så blir de så otroligt desperata när det gäller tjejer alltså. Det är jobbigt.
Om det till exempel är fest går de från tjej till tjej till tjej och försöker stöta. Och när de misslyckas försöker de tafsa. Nej, de är så desperata. Otroligt.

V 310 Jag har inte råkat ut för det. Det finns ju alltid tjejer som reagerar negativt mot barnsliga killskämt.
För några år sedan var det en tjej som slutade på X-programmet för hon tyckte att dom hade tråkat ut henne med skämt.

Enligt några informanter har många kvinnor handskats med "könskampen" på ett pragmatiskt sätt.

E 310 Nja, jag har ju som alla andra på elektro en pojkvän som går här.

E 113 Det är så många som har så där pojkvänner, intressen, allting på KTH liksom. Så man "häh".

3.6.4 Att jobba ihop med andra tjejer

Ett informell systerskap existerar på KTH. Även om många har pojkvänner söker de sig till kvinnliga studiekamrater.

E 301 Jag har en tjejkompis och vi pluggar ihop. Man klarar sig nästan inte själv heller. För det är allting någonting som man inte rikigt har fattat, som någon annat har fattat och så har jag fattat det som den inte har fattat.

V 402 Jag och en annan tjej som var ganska likasinnad satt och gjorde någon uppgift. Och det där tog sin tid och det var jättesvårt och vi kämpade. Men vi hade liksom humöret uppe. Vi satt och skrattade. Jag menar att om jag har kul medan jag lär mig någonting så lär jag mig mer.

3.6.5 Självförtroendet

Många kvinnliga teknologer tycker att de saknar det självförtroende som de ser hos sina manliga kollegor.

E 206 Killar är bättre än tjejer på att intala sig själv att de kan.
Mmm, de har lite bättre självförtroende, tror du det?
Ja, visst. Det har de definitivt.

E 209 Ibland kan det kännas som att killar kanske inte tar åt sig [= tar vid sig] lika mycket. Att de har lättare att bara gå vidare på något sätt. Att tjejer kanske gräver ner sig mer i varje enskild liten sak. Men det vet ja inte.

E 301 Jag tror att man som tjej måste försöka hålla ett eget bra självförtroende för att killar som börjar på elektro alltid har väldigt bra självförtroende.

V 310 Och sedan är det det här med osäkerheten. Om jag söker jobb, exempelvis. Att jag då inte vet vad jag kan och inte vet vad jag är värd, inte vet hur mycket pengar [jag skall ha] i lön eller om jag kan vara en chef. Jag tror att killar vet sånt mycket bättre. Dom kan hantera såna situationer "coolt".

Kvinnor ifrågasätter – som vi sett ovan – ofta sin intellektuella förmåga och behöver stöd och bekräftelse på att de är framgångsrika. I gymnasiet får varje elev mer uppmärksamhet än på högskolan, eftersom lärartätheten är högre. En person som är van att märkas och få beröm för det den gör har lätt att misströsta i (tekniska) högskolans anonyma värld. Många informanter beskriver hur svårt det är att inte längre vara bland de bättre och hur de får kämpa med att upprätthålla sitt självförtroende. Den enda reaktion på sitt arbete som de får är tentamensresultatet. Och känslan av att ingen annan bryr sig är stor och nedslående.

E 207 Eh … det är väl dels det att du har inte alls samma kommunikation mellan lärare och elever så att … lärare … Här skiter de fullkomligt i hur liksom hur det går för dig, va, teoretisk sett så för det är ingen som vet vem du är. Så du måste helt enkelt ta ansvar för dina studier själv. På gymnasiet, där liksom hade de en viss koll i alla fall så att svarade de inte då kunde man alltid gå fram och fråga på ett helt annat sätt än vad du kan göra här.
Här är det ju ingen som bryr sig om du hoppar av. Det blir ett streck i en bok bara och "hon tyckte inte att det var kul". Du måste vilja det! Naturligtvis har man sina dalar och toppar. Ibland så tycker man att det är för djävligt . "Vad fan går jag här för, jag fattar ju ingenting, jag är ju jättedum!".

Kvinnliga studeranden upplever att de som minoritet inte alltid tas på allvar av manliga teknologer. Känslan av att andra inte tycker att det man säger är viktigt är frustrerande. Mycken mental energi går åt för att inte knäckas.

E 113 För killarna här, det är som om de känner någon slags gemenskap bara för att de är så här killar, det är lite så där … och man kan nog inte riktigt komma in … om man inte liksom inte är som en kille, då kan man inte bli en del av den gemenskapen riktigt. Så det är på något sätt upp till en själv bara "ja, du … men du är ju lite grabbig, då kan du vara med".

E 421 I början i alla fall, var väldigt jobbigt att gå här just för att det var så få tjejer och jag tyckte att jag fick liksom skrika och bråka … När man gjorde grupparbeten var det ingen riktigt som lyssnade på vad jag sa,

E 206 För att som tjej att gå här måste man vara mer framåt än som kille att gå här, … Men måste verkligen vara stark som tjej för att klara av att gå här, det tror jag.
… och det är råare klimat när det är mycket killar.

De kvinnliga nykomlingarna blir enligt ritualen under nollning på E-programmet kallade minus. Detta är en praxis som några av våra informanter reagerar mot.

E 122 Det inte är jämställt att just tjejerna ska bli kallade för minus.

Om man inte kan bygga upp sitt självförtroende inom skolan måste man göra det utför skolan:

E 301 Att upprätthålla sitt självförtroende? Jag vet inte. Jag tror att man måste ha någonting vid sidan om som gör att man vet att man är bra på någonting och inte bara hänga upp sig på skolan för att man kan inte vara bäst på elektro.

3.6.6 Killarna kan vara otrevliga mot lärarna

Kvinnor kan känna sig generade inför sina manliga kollegors bristande sociala handlag med lärare som har problem:

E 209 Och så är det ju mycket killar. Så det blir lite grabbig stämning. Och så där. Ibland kan det bli lite otrevlig stämning om det är en föreläsare [som] inte är så bra. Det blir mycket så där … Huuh.

E 117 tjejerna ofta sådana, de ser liksom person och föreläsare och undervisning som en stor helhet … killarna ser föreläsningarna "ja, det är fakta som står på tavlan". Så visst man har ett annat synsätt. Vi tänker lite olika, det gör vi helt klart.

V 302 Jag tror tjejer är bättre på att ge positiv kritik. Eller försöker vara uppmuntrande.

3.6.7 Män tänker annorlunda än kvinnor

Några kvinnor antyder att den primitiva kunskapssyn, som manifesteras i tentamina med typtal, är ett manligt fenomen. Medan ambitionsnivån är hög sviktar självförtroendet ej sällan bland kvinnorna. Männens självförtroende är det inget fel på, dock.

E 319 Utbildningen är upplagd för väldigt länge sedan. Och KTH är segt att få att röra på sig. Och för väldigt länge sedan fanns det inga tjejer här och alltså är utbildningen upplagd för bara killar och killars sätt att tänka.
Om den skulle vara litet mer anpassad för tjejer hur tror du att det ska se ut då?
Ett litet projekt att göra inom just det här området [skulle innebära] mer självständigt tänkande än att bara sätta sig på en tenta och göra de här typtalen.
Vi hade ett seminarium på ett arbete ganska nyligen. Och en tjej kan oftast lägga fram någonting som hon tror på väldigt hårt och så avslutar med "eller hur" eller "vad tycker ni". Inte för att hon är osäker, utan för att hon vill ha bekräftelse på att "det här vara rätt". En kille skulle aldrig göra så, han "så här gör vi", "nu gör vi det".

V 103 Man har tänkt att de här föreläsningarna är direkt för killarna och att vi tjejer är där ….
Dels är det exempel som går ut på manliga grejor, om man säger så, inom citationstecken. Man förutsatte att väldigt många visste väldigt mycket om bilar.
Sådan är deras värld är och de har inte reflekterat över det att det kunde vara något annat. Det kanske inte finns någon kunskap om att kvinnor upplever det annorlunda. – Det skulle det kännas svårt att ha den diskussionen med de här herrarna på institutionen X. De distanserade sig något.

V 201 Är det något killar inte tycker är intressant, så har de en tendens att planka allting rakt av och så är de av med det. Jag tror det är samvetet som spelar in att en tjej, jag vet inte om jag kan prata för alla tjejer sådär, men jag känner väl kanske att jag inte har samvete att göra så riktigt, utan jag måste sätta mig in i det på något vis. Jag vet inte, det är väl någon dum föreställning man har, tror jag.
Det är väl mest rädslan att det ska komma någon gång och fråga mig om det här och jag vet att jag har läst det, men jag har ingen aning om vad det var, tror jag.

V 204 Så tror jag att tjejer läser instruktionerna först och sedan gör det [uppgiften]. Killarna försöker på en gång utan att ta reda på vad egentligen de ska göra.
Vet du varför de gör så?
Det kanske är mer spännande.

V 402 Det är nog typiskt tjejer att det ska vara perfekt från början.
Vissa killar lägger kanske inte ned så stor vikt vid att man ska förstå på en gång utan känner att … ja, men jag kör på så får jag se om det håller.

V 310 Jag måste vara väldigt säker på min sak innan jag går ut med det. Medan killar kan komma med påståenden som dom bara har ett hum om, kanske, och verka jättesäkra.

3.6.8 Fler kvinnliga lärare vore bra

Att arbeta utan förebilder är både tungt och ensamt. Fler kvinnliga lärare är ett önskemål som nästan alla våra informanter har. Idag har de oftast inte haft någon kvinnlig föreläsare alls, utan som mest en kvinnlig övningsassistent.

E 103 Det skulle vara kul att ha kvinnliga föreläsare.
… man kanske skulle känna sig mer hemma.
[Nu är] det bara är en massa killar som babblar.

V 204 Det vore roligt om det var litet mer kvinnliga lärare på KTH, faktiskt.
Gamla farbröder som är upp emot 60 är ofta ganska inkörda i det som de alltid har gjort och så fortsätter de på samma sätt.

E 319 Ja en kvinnlig lärare förstår ju kanske bättre vilken situation man sitter i som ganska ensam tjej. Ensam är man ju inte, men vi är ju inte så väldigt många heller. Och kanske vilka problem man har som tjej. Just det där med att man blir uppstressad lätt och oroar sig över onödiga saker.

V 310 Vi hade en kvinnlig övningsassistent, det kändes så skönt (skratt). Ja, och då kändes det som att "hon tänker precis som jag".

E 421 Men sedan är det väl också just det här att jag tycker, som många assistenter, att de ser på en först som tjej och sedan som någonting annat och det skulle jag ju slippa om det var en kvinnlig lärare. Det blir … det blir inte samma … och det skulle jag nog tycka var skönt också.

Det finns en fara i att som manlig lärare visa sig alltför intresserad av en kvinnlig student. Faran består i att intresset kan missuppfattas som privat i stället för akademiskt. Våra informanter efterlyser visserligen ett större engagemang, men en kvinnlig teknolog med dåligt självförtroende – som har svårt att tro att hon gjort något bra – kan uppfatta en väl menad akademisk uppmuntran som en flirt.

E 314 Ifall det t.ex. då är en manlig föreläsare som … eller övningsasse som är ung, så att säga. Då kan man ju alltid gå och inbilla sig och … saker och ting, "oh, nu tittade han på mig" och liksom (skratt).

3.6.9 Välmenande men ibland missriktad särbehandling från lärarna

Kvinnor redovisar (ofta i förlåtande ordalag) att KTH lärarna särbehandlar dem; i förment skojiga former försöker manliga lärare handskas med sin osäkerhet inför en kvinnlig minoritet:

E 113 Om en tjej frågar, då är det ofta så här lite attityden "jaha, vad vill du då lilla gumman?".

E 204 Det var någon föreläsare som när vi frågade några saker, sa: "men lilla gumman … ". Det skulle han nog inte säga till en kille …

E 323 Labbassistenter och såna där, kan ibland förklara utan att sucka. Det är nästan som att "du är tjej, du kanske har (skratt) lite svårt att förstå, vi får sakta ner här".

E 421 Det är alltid lite så där – när man redovisar – att "oj, oj, oj, så bra då!" för någonting som inte är så jäkla bra. Men det som om det skulle vara förvånande. (Suck)
Ja, men det var … det var också det där som jag sa att de liksom, antingen så ska man kunna … man blir liksom aldrig en i mängden för antingen så behöver man inte kunna någonting för att man är tjej eller så ska man kunna … tre gånger så mycket för att vi hela tiden blir särbehandlade.

V 206 Vi satt och tittade på sådana här kartor … och då skulle vi justera nån apparat genom att ta isär två ben. Då tittade han på mej och en annan tjej som var på bland trettio killar och sa: "ja, ja, ni tjejer, ni behöver inte göra … " (skratt) eller … jag vet inte.
"ja, du är ju tjej, du behöver lite extra hjälp" eller "vi förklarar det här lite mera."
Hur kan du känna då, när du hör sådant?
Jag tycker att han är gammalmodig (skratt).

3.6.10 Arbetsmarknaden och dess signaler

E 204 Jag sökte praktikplatser förut och de flesta var väldigt trevliga men det var en karl som sa rätt ut så här "ja, men du är ju tjej, vad kan du ge oss?"

V 302 Häromdagen på ett studiebesök [mötte vi] gubbar i 50-60-årsåldern som fortfarande har fruktansvärt konservativ syn på tjejer trots allt. Och det gör mig så otroligt trött. Jag blir verkligen då så där Åhh … ni får skylla er själv gubbar, ni ska ändå ut snart. Det har hänt ganska mycket ändå.
Tycker du att det har påverkat dig?
[Det är sånt som gör att] tekniska utbildningen blir betraktad som tråkig.

V 310 Skulle jag ut och söka jobb nu då skulle jag få lite ångest. De tittar hur gammal man är och om det är dags att skaffa barn.

Några kvinnor från högre årskurser redovisar upplevelser av hur deras manliga kamrater inför utträdet på arbetsmarknaden skaffar sig "symboliskt kapital" genom att klä upp sig och i beteende och tal fjärma sig från sina kvinnliga kollegor.

V 407 Nackdel att vara tjej? Inte här på teknis. Det är sen när man kommer ut i arbetslivet, som det blir svårare.
Man ser nu när man går på slutet att vissa killar klär sig i kostym och slips – dom börjar bli lite viktiga. Och det är få tjejer som gör så. Dom [killarna] har redan karriären utstakad.
Helt plötsligt kan ens kamrater från teknis förändras; killar förändras när dom kommer ut i arbetslivet. Helt plötsligt kan man inte prata kamratligt med dom.

4 Diskussion

4.1 Perry och ingenjörsutbildningen

Wankat & Oreovicz, båda verksamma vid Department of Chemical Engineering, University of Purdue, USA, har diskuterat ingenjörsutbildningen i ljuset av Perrys schema [1993]. De har i detta sammanhang också beaktat den perrybaserade forskning om kvinnors lärande som utförts av Belenky et al. [1986]. Deras slutsats är att traditionell ingenjörsutbildning erbjuder alltför få intellektuella utmaningar som skulle kunna få studenterna att utvecklas mot nivå 3 och 4. Studenterna hålls under de första åren, påstår de, kvar i nivå 1 och 2 där de får lösa konvergenta problem (med ett och endast ett rätt svar). Skulle läraren göra utvidgningarna eller försöka problematisera ämnet protesterar de: läraren "skall hålla sig till ämnet" och inte "virra till det". Och studenterna förväntar sig att tentamen skall se ut ungefär som övningsuppgifterna under kursen. Vi noterar att Belenky et al. [1986] i sin kategorisering använder det träffande namnet received knowledge för det som Perry kallar nivåerna 1 och 2.

Enligt Wankat & Oreovicz innehåller nivåerna 1 och 2 ibland intolerans och hyckleri av det slag som finns i religiösa sekter. Vissa inslag av dylikt finns också i nollningen på KTH. Se Törnkvist & Ek-Nilsson [1996].

Den lärare som vill hjälpa sina studenter att utvecklas i Perrys anda måste vara villiga att diskutera frågor kring moral och kunskapsteori. Dessvärre är inte ingenjörsutbildare i allmänhet intresserade och/eller kapabla att göra detta enligt Wankat [1997]. Behövs det också andra än forskare i ingenjörsvetenskap som lärare för blivande ingenjörer?Ja, påstår Wankat.

Enligt Wankat & Oreovicz [1993] bör inslag av design under de första studieåren kunna få studenterna till uppskatta divergenta problem. Den förvirring som doktorander i ingenjörsvetenskap ofta upplever under de första åren kan härledas till bristande tidig exposition av divergenta problem , påstår de. Här har doktorander i humaniora ett försprång.

Som vi framhållit ovan har enligt våra kvinnliga informanter själva utbildningen på KTH ringa betydelse för en utveckling mot relativism i Perrys mening. Se citaten i kapitel 3.4.3. I sina studier sina av kvinnliga studenter kom Belenky et al. [1986] fram till samma förhållande: det var andra upplevelser än studierna som drev utvecklingsprocessen.

After some crisis of trust in male authority in their daily lives, couple with some confirmatory experience that they, too, could know something for sure.

På nivå 4 – relativismens förform – återfinns enligt Wankat & Oreovicz [1993] många ingenjörsstudenter och -doktorander. Se kapitel 2.4: "… studenten börjar fråga efter vad läraren vill att studenterna skall kunna."

The task of solving the problems becomes a game. Unfortunately he or she cannot see that some problems are much more important than others. This person lacks vision and may solve problems considered unimportant or even immoral by others. (p 273)

Enligt Belenky et al. [1986] förekommer hos kvinnor som uppnått nivå 4 en inre kamp mot skoletablissemanget, som kan leda till alienation. Wankat [1993] överför detta till ingenjörsutbildningen:

Since engineering does not affect their interior life, engineering may appear irrelevant and they may quit engineering even though they can do the work.

Belenky et al. noterar att bland studenter på nivå 5, Perrys Relativism, (av Belenky kallad procedural knowledge), så använder män i högre grad än kvinnor en traditionell logisk analys där personlig erfarenhet och kontext är bortskalad (alltså den vanliga ingenjörsmässigheten). Kvinnor befanns ha svårare än män att skilja kunskapen från människan; de ser ansiktet bakom kunskapen och försöker förstå varför en person har de uppfattningar han redovisar: de har connected knowledge till skillnad från separate knowledge. Wankat & Oreovicz [1993] kommenterar Belenky:

Individuals who strongly prefer to use connected knowledge as a way of understanding may find the environment at engineering college somewhat hostile – since only separate knowledge is taught. Because these individuals can make major contributions as engineers (e. g. in life cycle design or conflict resolution), it is important to accommodate them in the educational system. (p 274)

Finns här en förklaring till mansdominansen inom ingenjörsdomänen?

Att uppnå position 6 är ofta en ambivalent upplevelse. Ty, med Wankats ord:

For an engineering student who has invested a great deal of time in studying engineering going through position 5 can be very unsettling (p 275)

Det är nu OK att få fatta beslut på egna villkor. Det är jag själv som skall bestämma min framtid. Våra informanter redovisar samma känsla av frigörelse, men med undertexten: varför inte tidigare? Se citat E 314 i kapitel 3.2.8

Rörelsen upp genom perrynivåerna 7 till 9 är kontinuerlig och sträcker sig ofta in i arbetslivet förutsatt att den fått tillräcklig impetus under studietiden. Det är tveksamt om detta är fallet med ingenjörsutbildningen.

4.2 Andra röster i ämnet

"Tungt och torrt" var de ord med vilka en av våra informanter sammanfattade sina upplevelser av högre ingenjörsutbildning. Att så är fallet gäller inte bara på KTH. Röster från dagens Australien och Norge talar om samma verklighet.

Jean Armstrong [1995] skriver utifrån ett australiensiskt perspektiv:

The long hours seem to be regarded as a virtue in themselves not as a necessary evil which they believe is required to become an engineer. 'Soft'"Soft" courses such as Arts with far fewer contact hours are often mentioned with scorn. Most women I would suggest would prefer a more balanced life in which time can be devoted to other interests and responsibilities.

Elin Kvande [1982] skriver om NTH i Trondheim (citerat av Karlqvist [1997]):

Jag ser på sätt och vis Norges Tekniska Högskola som en representant för mycket av det negativa i mansrollen. Det är en streberskola … Arbetsbördan är i allmänhet så stor att man inte får tid till att tänka på andra saker, man blir likriktad och en fackidiot.

I Kvandes studie, där kvinnor och mäns upplevelser jämförs, understryker kvinnorna civilingenjörsyrkets samhällsnytta; de ser arbetets kvalitet som viktigare än hög lön och status. Och när kvinnorna väljer inriktning gör de det oftast utifrån eget intresse, inte strategiskt för t.ex. status och/eller hög lön; kvinnor lägger större vikt vid arbetsinnehåll och arbetsmiljö än lönekamp.

"Arbetet skall inte äga dig" är ett direkt citat från en av Kvandes informanter. I vår undersökning har vi också funnit att de kvinnliga studenterna reagerar mot att studierna "äger" dem. Och de flesta är, liksom hos Kvande, kritiska till studierna som en övning i tidsdisciplin. Att tvingas satsa på hårda studier till 100% är någonting som kvinnor också utanför icke-tekniska studier reagerar mot. Belenky et al. [1986] skriver om att deras studie visar att kvinnor oftast tillmäter sociala händelser större vikt än akademiska meriter:

We became concerned about why women students speak so frequently of problems and gaps in their learning and so often doubt their intellectual competence. We had also become aware of the fact that, for many women, the "real" and valued lessons learned did not necessarily grow out of their academic work but in relationships with friends and teachers, life crises, and community involvements. Indeed we observed that women often feel alienated in academic settings and experience "formal" education as either peripheral or irrelevant to their central interests and development.

Denna inställning finns ymnigt företrädd också bland våra informanter, se kapitel 3.3.

4.3 Vad göra?

Eftersom vi endast har intervjuat aktiva studerande har vi ingen empiri som skulle kunna kasta ljus över varför unga kvinnor inte börjar studera teknologi (eller varför de väljer att hoppa av en påbörjad teknologiutbildning). Men från vad de aktiva berättat kan vi extrahera fram en bild av underliggande manliga värderingar, som somliga kvinnor accepterar och i vissa fall även attraheras av, men som många av de aktiva studerandena ställer sig oförstående till. Denna bild visar en person med gott självförtroende, som inte tyngs av tvivel och alltför mycket hänsyn och som inte gräver ned sig i detaljer och tjafs; en ledartyp med handlingskraft och förmåga att manipulera de system han hamnar i. Med en sådan människosyn har ingenjörsutbildningen – enligt många – blivit en sorts fjälljägarutbildning för tjänstgöring vid forsknings- och utvecklingsfronten. Är det så vi vill ha det?

Sverige ligger enligt UNDP [1998] i världstopp vad beträffar gender empowerment measure, med vilket avses kvinnornas möjlighet att deltaga i det ekonomiska och politiska livet. Men i det tekniska livet är, vågar vi trots brist på statistisk evidens påstå, kvinnorna fortfarande i minoritet. Vad kan då göras för att ingenjörsutbildningen skall kunna bidraga med att rätta till denna obalans. Som framgått ovan är den för ingenjörsutbildningen förhärskande omedvetna människo- och kunskapssynen parad med manschauvinismen frånstötande för många kvinnor. En förskjutning mot en mer humanistisk syn som bas för såväl läro- och kursplanearbete som för undervisning skulle automatiskt förbättra förhållandena också för kvinnor. Wankat [1993] föreslår i Flormans anda [1987] införandet av tillräckligt stort antal (critical mass) obligatoriska kurser i liberal arts där teknologistuderande tillsammans med studenter från andra fakulteter utmanas till perspektivbyte för att uppnå de högre nivåerna i Perrys klassificering. Detta ligger i linje med vad våra informanter föreslår. Detta innebär att läroplansutvecklingen måste göras av ett kollegium med en stark representation också av andra än teknikvetenskapliga forskare: yrkesverksamma ingenjörer, samhällsvetare, teknikhistoriker, pedagoger, framtidsforskare, politiker, organisationsteoretiker och miljöexperter. Att en sådan reform inte får gå ut över den "tekniska virtuositeten" hos blivande ingenjörer är en självklarhet som dock, för alla missförstånds undvikande, måste påpekas.

Feministisk vetenskapsfilosofi har kritiserat den positivistiskt färgade hierarkien för akademiska discipliner, just den som ligger till grund för så många läroplaner för ingenjörsutbildningen: matematik först, sedan fysik … Sandra Harding [1991] har påvisat att till och med i denna pyramids topp, dvs. inom fysik styrs verksamheten av inre värderingar av social- och könskaraktär. Därför föreslår hon att pyramiden bör inverteras, vilket för utbildningen skulle innebära att studiet började med moraliska och politiska frågor för att därefter smalna av ner emot de specialiserade vetenskaperna som fysik och matematik.

Ovanstående är några av flera argument för att vi inom ingenjörsutbildningen borde pröva former för autentisk utbildning, exempelvis problembaserat lärande, som visat sig har attraktionskraft på unga kvinnor. Det viktigast är dock inte en speciell metod utan att studentens lärande sätts i centrum och att vid läroplanernas utformning hänsyn tas till det som dagens kognitiva psykologi har att lära oss om lärandets villkor. Se exempelvis Törnkvist [1998]. Att unga människor vill och kan ta ansvar för sin egen utbildning visar de ofta i de insiktsfulla analyser som vi har fått ta del av under intervjuerna. Det förhållandet borde vara en självklar utgångspunkt för all högre undervisning.

5 Tack

Att stort tack till alla de 33 som varit villiga att dela med sig av sina upplevelser och synpunkter och dessutom tagit sig tid att läsa denna uppsats i manuskript. Tack också alla ni som skrivit av kassettbanden. Ett tack också till Eivor Lilja, KTHs förre jämställdhetshandläggare, för initiativet till denna undersökning.

Pengar för denna undersökning har kommit från Högskoleverkets jämställdhetssatsning och KTH.

6 Referenser

Armstrong, J. (1995) Women Engineers in Tertiary Education in Australia: the structural and cultural barriers they face Proceedings of Second National Conference on Equity and Access in Higher Education, Melbourne.

Bauhn, P. (1998) Mening och moral. Tvärsnitt (2) p. 3-14.

Baxter Magolda, M.B. (1992) Knowing and Reasoning in College. Gender-Related Patterns in Student´s Intellectual Develpment. San Francisco: Jossey-Bass Publishers.

Belenky, M.F., Clinchy, B., Goldberger, N. & Tarule, J.M. (1986) Women´s Ways of Knowing. The Development of Self, Voice and Mind. BasicBooks, HarperCollins Publishers. ISBN 0-465-09213-6

Clincy Gunnel för inhy, B.M. (1990) Issues of Gender in Teaching and Learning. Journal of Excellence in College Teaching. No 1. p. 52-67.

Florman, S. (1987) Skriv av ur WANKATC. (1987)The Civilized Engineer. St Martin`s Press, New York

Harding, S. (1991) Whose Science? Whose Knowledge? Milton Keynes Open.University. ISBN 0-335-09761-8.

Karlqvist, A. (1997) Från eftersatt till eftersökt – Om kvinnliga studeranden på Kungl tekniska Högskolan Avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, KTH, Stockholm.

Kvale, S. (1996) Inter views. An Introducation to Qualitative Research Interviewing. Thousand Oaks, CA: Sage p. 124.

Kvande, E. (1982) Anpassning och protest. Kvinnovetenskaplig tidskrift. Lund 1982. No 3. p. 42-51.

Marton, F., Beaty, E. & dall´Alba, G. (1993) Conceptions of Learning. International Journal of Educational Research, 19. p. 277-300.

Marton, F., Hounsell, D. & Entwistle, N. (1997) The Experience of Learning. Implications for Teaching and Studying in Higher Education. Edinburgh: Scottish Academic Press.

Pavelich, M.J. & Moore, W.S. (1996) Measuring the Effect of Experiential Education Using the Perry Model . Journal of Engineering Education, October Volume, p. 288-292.

Perry, W.G. Jr. (1970) Forms of Intellectual and Ethical Development in the College Years. New York: Holt, Rinehart and Winston, Inc.

Ramsden, P. (1992) Learning to Teach in Higher Education. London: Routledge. ISBN 0-415-06414-5.

Scheja. M. (1997) Tid för lärande. En empirisk belysning an studenters studiesituation på utbildningsprogrammen Datateknik och Elektroteknik. Stockholms universitet. Pedagogiska institutionen .

Stawström , C-O., Beskow, B., Ericson, M., Frenckner, K., Lundberg, M. & Nilson, L. (1996). Teknologernas arbetstid - en studie vid KTH 1996. Arbetstidstudier för teknologer: Kungliga Tekniska Högskolan.

Säljö, R. (1997) From Recipient to Co-producer – Learning in the Age of Technologies. Proceedings from the Second International Conference on Teaching Science for Technology: Cognitive Apprenticeship. Ed. Sören Törnkvist KTH. ISBN 91-7170-219-9.

Törnkvist, S. & Ek-Nilsson. K (1996) Nollning. On student-based initiation rites. The Case of the Royal Institute of Technology, Stockholm. Internrapport från avdelningen för Ingenjörsutbildningens Didaktik, KTH.

Törnkvist, S. (1998) Creativity: Can it Be Taught? The case of Engineering Education. European Journal of Engineering Education, Vol. 23, No. 1. p. 5-12.

UNDP Human Development Report (1998). New York-Oxford: Oxford University Press. p. 33 ISBN 0-19-512459-9.

Wankat, P.C. & Oreovicz, F.S. (19XX)Teaching of Technology ...................93)Teaching Engineering. McGraw-Hill, Inc. ISBN 0-07-068154-6.

Wankat, P.C. (1997) Engineering Education. Not Enough Engineering and Not Enough Education? Proceedings from the Second International Conference on Teaching Science for Technology: Cognitive Apprenticeship. Ed. Sören Törnkvist KTH. ISBN 91-7170-219-9.