DIF Fotboll matchrapport

Östers IF - DIF 2-0 (1-0)
1-0: självmål (26)
2-0: Ernstsson (89)
Publik: 2204
Domare: Andreas Kovacs
Arena: Värendsvallen

DIF:s laguppställning Betyg (1-5)
Thor-André Olsen 2
Stefan Alvén 2
Kenneth Bergkvist 2
Johan Andersson 3
Kleber Saarenpää (46) 1
Kaj Eskelinen 1
Magnus Pehrson 3
Jesper Jansson 3
Markus Karlsson (71) 2
Nebojsa Novakovic 3
Bo Andersson 2
Fred Persson (46) 3
Martin Åslund (71) -


Stefan Alvén tycks ha fått blodad tand efter matchen mot Trelleborg, där han gjorde sitt första allsvenska mål på fem säsonger. Den här gången tofflade han dock in bollen i egen bur. Jonas Axeldahl kom runt Kleber på kanten för varken första eller sista gången, men inlägget slog han rakt på Stefan. Nu hade Alvén ett antal möjligheter - han kunde klacka bollen bakåt, han kunde slå den över egen bur eller, bäst av allt, enkelt slå ut den till hörna. Så vad valde han? Att behärskat rulla in den i det egna tomma målet, förstås.

Annars höll Djurgår'n spelet ganska bra uppe under första halvlek. Redan i andra minuten hade Jeppe Jansson en bra chans, men Claes Green i Östermålet avvärjde relativt enkelt. (Om du läser den sista satsen om och om igen i ett par minuter, har du en ganska bra bild av matchen.)

Övrigt av intresse under första halvlek var en farlig Österfrispark mot Thor-Andrés vänstra stolprot, som han med en mycket kvalificerad räddning lyckades peta till hörna. Dessutom hade Kajsa en nick i mål, men tyvärr ur offsideposition. Annars hände inte mycket. Det var en mycket seg tillställning.

Andra halvlek bjöd på en hårdare DIF-press. Djurgår'n dominerade spelet, men några direkta farligheter åstadkoms inte. En bidragande orsak var linjemannen, som vinkade som en epileptisk semafor så fort Blåränderna hade bollen på Östers planhalva. Till stor del var det Kajans fel. Han spelade som om han aldrig hört talas om någon offsideregel. Ideligen stod han och viftade efter bollen en meter bakom hemmaförsvaret. Dock berättigade han långt ifrån alltid linjemannens mystiska uppträdande. Som många känner till, ser man ungefär lika bra som linjemannen från Värendsvallens bortaläktare. Därför kan jag konstatera att Djurgår'n blåstes av felaktigt vid minst tre tillfällen, varav Bosse hade öppet läge vid ett.

För att få igång målskyttet kanske det är läge att börja spela 1-4-5 snart, med Johan som ensam back. Det är ju ändå han som måste reda upp alla situationer, när de andra klantar sig. Kleber var ingen rolig syn. Oftast var han ett par parsec från den man som han skulle markera, men vid de tillfällen då han lyckades komma över bollen spred han den glatt för vinden i slumpmässig riktning. Lyckligtvis byttes han ut mot Fred Persson i halvtid. Fred klarade sig faktiskt riktigt bra, trots att han väl egentligen är mittfältare.

Frånsett Kaj, som hade en nattsvart dag, var det hygglig fart på mittfältet. Jesper vann nästan varje närkamp, och Mange Pehrson visade att han har hittat formen igen. På högerkanten började Markus Karlsson på samma fina sätt som han spelade mot Götet, men mot slutet av första halvlek började han mattas, och sedan funkade ingenting för honom. Följaktligen byttes han ut mot Åslund, som som vanligt var en pigg inhoppare. Bland annat lyckades han mycket starkt kämpa till sig en hörna i slutminuterna.

Nebo drog sig längre bakåt än vanligt för att få mer bollkontakt. Det var bra, och han drog upp många av anfallen. Han hade också den goda smaken att passa bollen i tid, något man inte är bortskämd med när det gäller honom. Anfallskollegan Bosse hade ingen stor dag. Han kämpade och slet, precis som alltid, men han blev genomgående avväpnad av försvarare innan han kom till avslut. I slutskedet fick han dock en gyllene kvitteringschans, när han rann igenom och kom fri med Green. Högt över gick bollen, och istället gjorde inhopparen Ludwig Ernstsson 2-0 i sista minuten. Ridå.


DIF:s hemsida