| DIF:s laguppställning | Betyg (1-5) |
|---|---|
| Thor-André Olsen | 2 |
| Stefan Alvén | 3 |
| Kenneth Bergkvist | 3 |
| Peter Langemar | 3 |
| Kleber Saarenpää (utv 34) | - |
| Zoran Stojcevski (86) | 2 |
| Kaj Eskelinen | 3 |
| Jesper Jansson | 4 |
| Magnus Pehrson (6) | - |
| Fred Persson | 3 |
| Bo Andersson | 2 |
| Fredrik Dahlström (6) | 2 |
| Carlos Banda (86) | - |
Det var med stor bävan man begav sig till Olympia denna söndag. Att döma av Djurgår'n hopplösa spel mot Örgryte, Johan Anderssons avstängning, Markus Karlssons skada och Helsingborgs hemmastatistik var det upplagt för massaker. Farhågorna besannades dock inte. Istället gjorde Järnkaminerna sin klart bästa match för säsongen. Backlinjen höll ihop fint, trots Klebers tidiga utvisning, och offensiven blev paradoxalt nog mycket giftigare med Bosse ensam på topp och Dahlström på mitten.
Helsingborg dominerade eftertryckligt under den första halvtimmen, men Langemar och Berka lyckades med stor möda hålla rent framför Baggen. Strax efter att stormen bedarrat blev tyvärr Kleber utvisad efter att ha fått sitt andra gula kort. Det kortet var rättvist, men hans första var ganska oförtjänt utdelat av den något petige Tony Rydén. När Kleber försvann från högerkanten uppstod en viss förvirring som Helsingborg snabbt utnyttjade. På ett fint inlägg nickade Magnus Powell in 1-0 invid stolpen.
Nu kändes läget mycket mörkt. En man mindre mot seriens bästa lag och 1-0 i baken med en timme kvar att spela. Raset tycktes nära. Tvärtemot vedertagen praxis började emellertid DIF att spela bra. Fred sprang som en galning på sin kant för att både hålla rent på Saarenpääs plats och vara med i anfallen. Bara två minuter efter HIF:s ledningsmål kom Fred över bollen efter ett missriktat DIF-skott. Han slog ett perfekt inlägg till Kajan som ur en omarkerad position i vänstra halvan av straffområdet kunde nicka in kvitteringen via ribban. Den eufori, lika delar förvåning och lycka, som följde var helt klart värd dygnets 110 mil i buss.
I andra halvlek spelade Djurgår'n minst lika bra som Helsingborg. Båda sidor skapade målchanser, och matchen var överhuvudtaget mycket välspelad, trots busvädret med piskande regn. När så Janne (hata, hata) Eriksson blev utvisad efter att även han fått två gula kort, kände jag för första gången att Järnkaminerna skulle kunna klara en poäng. Erfarenheten sa mig dock att den känslan nästan alltid har fel. Mycket riktigt: med tolv minuter kvar kom den där Powell och nickade in bollaset i nät igen.
Trots en viss DIF-press, med bland annat en giftig rökare av Dahlström, kunde Helsingborg hålla undan till en 2-1-seger. På det hela taget får man vara ganska nöjd med en uddamålsförlust på Olympia, men Djurgår'n kunde mycket väl ha fått en pinne.
Inför nästa match, Oddevold hemma, ser det äntligen lite ljust ut. Mittfältet kom igång på allvar för första gången, och även fast Mange Pehrson blev skadad tidigt, lyckades DIF dominera den delen av planen. Oddevold skall rimligtvis hålla en lägre klass än HIF, så förhoppningsvis tar DIF sin första trepoängare på måndag.