| DIF:s laguppställning | Betyg (1-5) |
|---|---|
| Thor-André Olsen | 2 |
| Stefan Alvén | 2 |
| Kenneth Bergkvist | 2 |
| Johan Andersson | 3 |
| Fred Persson | 2 |
| Markus Karlsson (46) | 2 |
| Magnus Pehrson | 3 |
| Jesper Jansson | 2 |
| Martin Åslund | 3 |
| Nebojsa Novakovic | 3 |
| Bo Andersson | 2 |
| Kaj Eskelinen (46) | 2 |
Det var inte direkt upplagt för någon publikfest. Fruktansvärt väder, Italien-Tyskland på TV, tråk-Örebro på besök och ett hemmalag som spelat som en påse blomjord på sistone. Trots detta var det en chockartad upplevelse att beskåda de öde läktarna. 1959 personer på en allsvensk hemmamatch är helt enkelt skandal!
I första lirade Djurgår'n som om de aldrig mer ville ha publik på matcherna. Mot seriens sämsta lag skapade Järnkaminerna noll och ingenting. I stället var det Örebro som stod för de extremt sällsynta farligheterna (läs den extremt sällsynta farligheten). Ledningsmålet för ÖSK kom efter att, hör och häpna, Johan Andersson gjorde ett misstag. Så vitt jag kan minnas är det det första han någonsin har gjort. Han lyckades inte nicka bort bollen, så Örebros islänning petade in den bakom Baggen.
I halvtid smiddes desperata planer på läktarplats. Den rådande meningen var att vi borde genomföra en demonstration på DIF:s träning inför nästa match med budskapet 'Rädda oss!'. Inför ett sådant hjärtslitande meddelande skulle väl spelarna skärpa upp sig?!
Lyckligtvis slapp vi ta till dylika metoder, för i andra halvlek var DIF ett nytt lag. Ja, de började lira bra igen, något som orsakade förvånade glädjeutbrott på läktarna. Kajan gick in istället för Markus Karlsson, vilket gjorde mittfältet alltför tungt för Örebro.
I princip tillbringades hela andra halvlek på ÖSK:s planhalva. Ändå stod det 0-1 en bra stund. När Kajsa så fälldes i straffområdet och domarens pipa ljöd, var det äntligen dags för första målet på fyra matcher. Trodde man. Nej, istället varnades Kaj för filmning. Då var det fler än jag som komplett gick upp i limningen. Lyckligtvis kom Johan några minuter senare och stal jobb från många mentalvårdare genom att nicka in kvitteringen och sitt första mål i år.
Nu var det inget snack. Blåränderna skulle helt enkelt vinna. Tre sekunder efter att jag hade uttalat 'Kajan är ju slut. Jag fattar inte hur Grönis kan byta ut Markus.', så kom Kaj och dundrade in 2-1 med en vänsterkanon i krysset. Senare försökte jag idiotförklara fler spelare, men det funkade ingen mer gång.
Om man ser till att totalt glömma första halvlek, så var Djurgår'n stabilt. Ingen spelare gjorde någon katastrofinsats. Bäst var Johan Andersson och Martin Åslund, men även Nebo slet och jobbade tappert. Trots målet var väl inte Kajsa kanonbra, men om man jämför med katastrofen i Växjö så har han definitivt spottat upp sig.