| DIF:s laguppställning | Betyg (1-5) |
|---|---|
| Thor-André Olsen | 2 |
| Stefan Alvén | 2 |
| Kenneth Bergkvist | 3 |
| Johan Andersson | 4 |
| Peter Langemar | 3 |
| Markus Karlsson (46) | 2 |
| Kaj Eskelinen | 2 |
| Jesper Jansson | 3 |
| Fred Persson | 2 |
| Nebojsa Novakovic (88) | 4 |
| Bo Andersson | 3 |
| Zoran Stojcevski (46) | 2 |
| Fredrik Dahlström (88) | - |
Äntligen var Nebo tillbaka efter sin skada, och direkt blev det en helt annan glöd i Djurgår'ns anfall. Det tog bara sex minuter innan Berka kunde nicka in sitt första mål för säsongen på en snygg frispark från Nebo. Oddevolds markeringsspel lämnade i och för sig mycket övrigt att önska, men inte mig emot.
Man fick dock inte glädjas alltför länge åt att DIF hade ledningen för första gången under säsongen. Två minuter efter Berkas mål började plötsligt Alvén och Thor-André att prata grekiska med varandra. Av allt att döma kommer de båda dock aldrig att kunna göra sig förstådda i Aten. Oddevolds Stefan Vennberg tyckte att eftersom varken Stefan eller Baggen ville ha bollen, kunde han ju lika gärna toffla in den i mål.
Kvitteringsmålet var dock endast ett olycksfall i arbetet, och Järnkaminerna fortsatte att skapa målchanser. Anfallen gick enligt följande mall: Mittfältet tofflar upp bollen mot Nebo som snurrar omkring ett tag, varpå han försöker valla bollen i mål via Bosses fötter eller huvud. Denna taktik lyckades utomordentligt väl i den 23:e minuten, när Nebo slog ett hårt inlägg från vänsterkanten som Super-Bo bara hade att sätta foten till.
Andra halvlek bjöd på betydligt sämre spel, framför allt från Djurgår'ns sida. Blåränderna började tidigt att spela på resultatet, troligtvis eftersom segern var så oerhört hett eftertraktad. En sådan taktik brukar ofta vara mycket riskabel, och mycket riktigt blev det riktigt hett om öronen under slutminuterna. Stundtals var det rena hönsgården i DIF:s straffområde. Till slut ljöd dock Sundells pipa, och den första trepoängaren var i hamn.
Detta var, frånsett möjligen förra matchen mot Helsingborg, Djurgår'ns bästa match för säsongen. Under den första timmen imponerade offensiven stort. Nebojsa är en verklig injektion, även om han har sina brister. Ibland håller han bollen på tok för länge, men så är det väl med artister. Nebos kanske främsta kvalitet är dock att han får Bosse att bli riktigt lysande. Bosse är ju inte direkt någon tekniker av rang, utan han behöver någon som spelar fram honom, en roll som Fredrik Dahlström inte är lämpad för.
Mittfältet var en aning anonymt, kanske beroende på att Mange fortfarande är borta. Jesper Jansson skötte sig dock med den äran. 'Järnkamin' är ett på honom mycket passande epitet. På kanterna var Fred och Markus klassen sämre än i matchen mot Helsingborg. Inför andra halvlek byttes Markus Karlsson ut mot Zorro. Markus hade inte haft någon vidare bra dag, men Zorro hade en ännu sämre. Det är ju märkligt att han som spelade så bra i försäsongsmatcherna, plötsligt har börjat spela med tummen mitt i foten, eller vad det heter. Det var likadant förra säsongen.
I backlinjen var det relativt stabilt, frånsett slutminuterna och Alvéns tavla vid 1-1-målet. Som vanligt var det Johan som höll fanan högst. Om han bara kunde undvika att bli avstängd jämt och ständigt... Slangen, som ersatte Kleber på högerkanten, skötte sig också med den äran. Största orosmomentet bakåt var egentligen Baggen i målet. Hur kan han, som var säkerheten själv förra säsongen, plötsligt ha blivit en medelmåtta? Det måste ändras på!
Avslutningsvis kan jag inte hålla mig från att ge en känga till Oddevolds supportrar. Bohus Bataljon har blivit otroligt upphaussad i media, och inför matchen var man lite nyfiken på att se om de hade något att komma med. Hur många var de då? Noll stycken! Heja, heja!