DIF:s laguppställning | Betyg (1-5) |
---|---|
Thor-André Olsen | 3 |
Peter Langemar (75) | 2 |
Johan Andersson (89) | 4 |
Kleber Saarenpää | 2 |
Stefan Alvén | 3 |
Kaj Eskelinen | 3 |
Jesper Jansson | 3 |
Magnus Pehrson | 4 |
Markus Karlsson | 4 |
Nebojsa Novakovic | 2 |
Bo Andersson | 3 |
Martin Åslund (75) | - |
Zoran Stojcevski (89) | - |
Till den som har skall varda givet, eller vad det heter. Inte nog med att IFK
Göteborg har hur mycket pengar, poäng och SM-guld som helst. De ska dessutom
sno åt sig tre poäng efter att ha blivit utspelade av Djurgår'n.
Redan från start satte Blåränderna press på Göteborgs försvar. Mange Pehrson
och Markus Karlsson var giganter på mittfältet, där IFK:s betydligt
namnkunnigare spelare inte hade särskilt mycket att säga till om. Trots detta
markanta spelövertag, skapade DIF dock inga direkta målchanser i första
halvlek. Istället var det Göteborgs Andreas Andersson som petade in 0-1 i
slutet av halvleken efter passivt försvarsspel från framför allt Kleber.
Andra halvlek fortskred ungefär som första, utom att Djurgår'n nu lyckades
komma till vassa avslut flera gånger. Jeppe sköt några tunga skott. Kajan
brände flera chanser, bland annat satte han en retur i stolpens insida från
straffpunkten. Farligast blev det dock i slutskedet, när Martin Åslund kämpade
till sig bollen på vänsterkanten, pressade sig förbi sin back och spelade
snett inåt bakåt till Bosse. Trots hård bevakning sluggade sig Bosse på
järnkaminvis fram till bollen och satte den klockrent i ribban. Aaargh!
Efter två matchers frånvaro var nu Baggen tillbaka i målet. Jag själv var lite
tveksam till detta. Han rosade väl inte direkt marknaden innan skadan, och
Mange Lindblad har sett stabil ut. Nåväl, Thor-André skötte i alla fall sina
uppgifter väl, med bland annat en bra räddning på Göteborgs enda skott i andra
halvlek.
Frånsett passivitet vid målet såg backlinjen stabil ut. Bäst var som vanligt
Johan Andersson, denna gigant bland giganter. Som ni kanske har märkt i någon
tidigare matchrapport, uppskattar jag Johans spel. För mig är det obegripligt
att Tommy Svensson inte testar honom i landslaget. OK, landslagets mittbackar
håller hög klass, men förr eller senare måste de bytas ut. Johan, född -74, är
definitivt framtiden, speciellt som han nu verkar ha lugnat ner sig på
varningsfronten.
Mittfältet var en fröjd att skåda. Mange visade kvaliteter som vi inte har sett
sedan inledningen av förra säsongen. Både Kajsa och Jesper kom igång igen efter
bottennappet mot Packet. Det största glädjeämnet var nog ändå Markus Karlsson,
som gång på gång skapade farligheter längs vänsterkanten. Han är ett riktigt
fynd.
Efter ett tags tillfällig sinnesförvirring under derbyt, föll Nebo tillbaka i
gamla gängor igen. Han slutade kämpa, alltså. Störst nytta gjorde han vid
hörnorna, som han slog bra, och som blev farliga vid flera tillfällen.
Radarpartnern Super-Bo, däremot, kan man inte beskylla för att inte kämpa. Hans
tröja var förmodligen ett antal kilo tyngre efter matchen. I DN i söndags
kläckte Göran Löwgren ur sig att han inte kunde förstå hur Bosse kunde ha
platsat i Portugal. Nej, men så är det ju inte så mycket som du förstår heller,
Göran.
På söndag är det dags för en tripp till Tommy Svenssons hemtrakter. Med det här
spelet ska vi massakrera Öster.