| DIF:s laguppställning | Betyg (1-5) |
|---|---|
| Thor-André Olsen | 3 |
| Stefan Alvén | 2 |
| Kenneth Bergkvist | 3 |
| Johan Andersson | 3 |
| Peter Langemar | 3 |
| Markus Karlsson (58) | 2 |
| Kaj Eskelinen | 1 |
| Jesper Jansson | 2 |
| Fred Persson | 3 |
| Nebojsa Novakovic | 3 |
| Bo Andersson (89) | 2 |
| Zoran Stojcevski (58) | 2 |
| Fredrik Dahlström (89) | - |
Så var det åter dags för resan som ger mig rysningar. Trots att orten egentligen är ganska trevlig och gemytlig, kommer den för mig alltid att förknippas med ångesten den där novemberkvällen 1992.
Med tanke på att Degerfors hade varit rena sållet under de tidigare matcherna, var det med stora förhoppningar som man kom in på läktaren. Djurgår'n följde emellertid sin gamla tradition att underskatta motståndaren, vilket gav Degerfors chans på chans. Lyckligtvis var Baggen ett par pinnhål bättre än i tidigare matcher. Hans räddning på Vukcevics frispark i första halvlek var i den högre skolan.
Det märktes att Degerfors har forwardsproblem. Trots stort spelövertag lyckades man egentligen bara skapa två riktigt farliga chanser - två frisparkar av Milenko Vukcevic. Istället visade Djurgår'n för första gången skärpa. Nebos 1-0-mål var en delikat volleyrökare i högra krysset. I vanliga fall skulle den ha seglat cirka tio meter över, men den här gången fick han drömträff.
I 58:e minuten gjorde Grönis för femtioelfte gången bytet Markus-Zorro. Trots att Zoran, sin vana trogen, inte åstadkom speciellt mycket, visade det sig ändå vara ett bra byte. Efter att i några minuter ha skapat ett visst tryck mot Degerfors mål, fixade Järnkaminerna en hörna i den 64:e minuten. Nebo slog den högt mot bortre delen av straffområdet, där Johan dök upp och snyggt nickade ner till Zorro som sköt direkt. Otagbart. Det var en läcker variant, vilket var på tiden. Djurgår'ns hörnor har ju inte direkt rosat marknaden i år.
Trots ganska dåligt spel, lyckades ändå DIF (det finns bara ett DIF!) hålla undan till andra raka trepoängaren. Bäst var försvarsspelet, där Johan och Slangen spelade mycket bra. På mitten var det egentligen bara Fred som var bra. Kajan var mycket anonym och kom för sent in i de flesta närkamperna. Bosse och Nebo på topp gjorde inga dröminsatser, men Nebo gjorde väl i princip vad man kan begära. Han låg ju bakom båda målen, och det är väl vad forwards är till för.