Däremot föreligger inte alls en liknande social tröghet. Generna tycks inte bestämma kulturen i lika hög grad. Bland högre primater kan man ofta härleda sociala skillnader från miljöfaktorer som tillgång på och utbredningen av mat.

Exempel: Gorillor och chimpanser. Gorillorna (bergsd:o ?) är bladätare och behöver tillbringa en stor del av den vakna tiden med att äta.Hanarna sprider sina gener genom att samla ett harem och vara stark och hotande mot andra hanar. Han behöver därför inte konkurrera med många parningar och behöver inte utveckla så stora testiklar. Barnamord förekommer (som hos björnar) då en ny hanne tar kommandot. Chimpanser äter däremot mest frukter (men även kött). Sådan mat hittas ofta i så rikliga mängder (stora fruktträd) att det ofta blir tid över till social samvaro med ex.vis främmande grupper. Harem blir därför svåra att bevaka. Chimpanshanar parar sig därför ofta och har stora testiklar. Honorna tycks para sig med så många hanar som möjligt, kanske för att skydda barnen från hotande hanar.

Bonobos har en mindre aggressiv kultur (möjligen genetiskt/evolutionärt orsakat av den tidigare nämnda självdomesticeringen med frambringande ab barnsligare beteenden) Honorna har ett slags systerskap som ger dom mycket dtörre inflytande. De tycks oftast vara de styrande i sin grupp.

Människorna utvecklade parbindningar i samband med införandet av elden och kokkonsten enligt en teori (R. Wrangham), som alltså återigen fokuserar på maten. Kokad mat tonar ned kravet på effektiv tuggning. Elden tämjdes omkring -1.6 - 1.9 Mår. Ungefär då började också käkbenen och tänderna i storlek. Honornas relativa storlek ökades. Man antar att mat ansamlades och det blev nödvändigt att skydda sig mot mattjuvar. Honorna löste det så att de skaffade sig en manlig väktare. Senare infördes arbetsdelning. Hanarna jagade, honorna samlade.