2.1 Instinkter, exempel.
K2 s. 52 Begreppet instinkt är svårt att avgränsa och undviks av många.

En instinkt behöver inte finnas vid födelsen,
den behöver inte vara automatisk (behöver ofta triggas),
den behöver inte vara inflexibel (grävstekelns beteende ändras ofta efter tillgången på larver),
Men MR menar ändå att begreppet är användbart.
(Begreppet 'Europa' är också svårt att avgränsa men är användbart!). Ett allmänt drag kvarstår 0ckså. En instinkt bör vara universell för alla individer i en art.

Instinkt bör väl vara någon medfödd tendens som visar sig i beteendet.
K2 s.38-41 William James (1880-talet)ansåg att människan har medfödda tendenser. Han gjorde en lång lista på instinkter och ansåg att människan har fler sådana än djuren.
För spädbarn: Suga, gripa, gråta. krypa,...
Han noterade skillnaden mellan små flickors och pojkars lekbeteende.
Kärlek ansåg han vara den starkaste instinkten.
Anm: Senare har antropologer visat en invarians mellan människors sätt att skratta, se arga ut, grimasera osv. i olika (alla) kulturer .
Samma sak gäller val av partner: Kvinnor vill ha äldre, rikare, framgångsrika män.
Män vill ha yngre, vackra, trogna kvinnor.
Denna universitalitet kan indikera artspecifika instinktsliknande beteendedrag.
(Dan Dennett varnar för svårigheten att skilja mellan instinktiva och inlärda beteenden hos människor.
W. James var alltså nativist Senare tog behaviouristerna över med 'blank-slate-teorin' (oskrivna bladteorin). Inte förrän Chomsky 1958 kom nativistiska tendenser tillbaka. Senare togs nativismen upp av Tooby och Cosmidas 1992.
Urtypen för komplicerade instinkter i djurriket borde vara grävstekelns och gökens icke inlärda beteenden. (De träffar aldrig sina föräldrar.)
Någon genetisk beskrivning av dessa ges dock inte.
K2 s. 42-46 Kärleksinstinkten hos präriesorkar redovisas med ett genrelaterat resonemang (T. Insel 1992-98). Här demonstreras en gen som en nödvändig förutsättning för igenkänning av partnern och en gen som svarar för en sorts belöningsmekanism via ett hormon, liknande den funktion som dopamin har vid narkotikaberoende. Präriesorkarnas monogami (till skillnad från bergssorkens polygami) förklaras därmed genetiskt. Präriesorkarnas belöningsmekanism är ju ärftlig och artspecifik, men kanske inte någon renodlad instinkt p.g.a. belöningsinslaget.
K2 s. 49-51 Tinbergen upptäckte att många instinkter behöver triggas för att rätt beteende ska starta. Ex:
Silltrutsungar triggas till tiggarbeteende av den röda fläcken på föräldrarnas näbb.
Stickleback-fisken har flera olika triggningar: Honorna triggas till parningsbeteende av hanarnas röda magar.
Stormagade figurer (även modeller) triggar hanarnas parningsbeteende.
Andra rödmagade figurer (ex. postbussar) triggar attack hos hanarna.

K1 34-35
K2 s. 49-51

Specifika beteenden har kunnat avlas fram. Spec. hundar (pointer, setter, drever,...). Avel har också satt ner aggressiviteten (jfrt med vargens).
Hypotes 1: Eftersom aggressiviteten är en egenskap som framträder först i vuxen ålder, har domesticeringen frambringat djur med barnsligare drag än de vilda föregångarna: hängande öron, uppåtriktade svansar, kortare nosar, tikarna löper 2 ggr om året, mindre hjärnor (från Belyaevs rävavel på 1930-t). Hypotes 2: Denna domesticeringseffekt kan ha skett spontant i minst två fall: Bonobos och människor! Mindre aggressivitet och mindre hjärnor kan (nog) konstateras. Hypotes 3: Denna spontana domesticering kan bero på promotorer för vissa hjärnområden. Gener har varit påslagna kortare tid för att åstadkomma denna effekt. (Jfr effekten av olika lång påslagningstid för 'revbensutvecklingsgenen' för kycklingar, möss och pytonormar!


K7 s.191-194 Harlows experiment (1950-t) med apmammor och apungar har mest med inlärning att göra, kanske, men visar också på ett fall av 'prepared learning' (Seligman 1960-t).
Apungorna sökte sig till pälsiga mekaniska mammor snarare än till ståltrådsd:o, trots att de förra ignorerade ungarna.
MR:"There was a limit to association, a limit provided by innate preferences".

Minekas apexperiment (1980) med ormar visar dock en sorts nedärvd instinkt i form av föredragen 'rädsla'. Mineka visade ormar för apungar uppfödda i fångenskap. De visade ingen större rädsla. Men efter att sett sina mammor reagera skräckslaget lärde de sig att bli lika rädda.
Motsvarande försök med blommor (äldre apor som tycktes bli skräckslagna för blommor) hade dock ingen effekt på apungarna.

Alltså kanske ingen renodlad instinkt eftersom beteendet behövde läras. Men termen 'förberett lärande' är onekligen träffande.