2.3 Genetiska aspekter.
K3 s. 42-48

Instinkt: parningsbeteende/kärlek.

Vasopressin och oxytocin är två hormoner (miniproteiner) som har lite olika funktioner i kroppen hos djur och människor. De reglerar ofta vatten-salt-balansen. Oxytocin styr också sammandragning av livmodern samt mjölkkörtlarnas funktion. 1980 upptäcktes att de också har funktioner i hjärnan. Oxytocin ökar könsdriften hos råtthanar och råtthonor. Hos människor skapas oxytocin vid masturbation. T. Insel började också studera präriesorkar och bergsorkar (de förra monogama, de senare polygama. Han kunde förklara (hypotetiskt) präriesorkarnas (och kanske människornas) monogami med en tvåstegsmekanism:
  1. Igenkänning. Sorkarna måste lära sig känna igen varandra för att varaktiga par skall uppstå (bergsorkarna glömmer bort varandra efter parning). Detta kan relateras till tillgången på påslagna oxytocinreceptorer i hjärnan. (Psorkar har många fler receptorer för oxy och vaso än bsorkar. Däremot registreras ingen skillnad i produktionen av hormonerna själva som bildas under parningen.). Även parbindning mellan mor och unge påverkas av oxytocintillgången.
  2. Belöning. Det vasopressin som bildas under parning tas hos psorkar emot av vaso-receptorer i en annan del av hjärnan (ventrala palladiumet, det sociala minnet sitter mest i mediala amygdalan). Detta ger tror Insel en belöningskänsla liknande dopamineffekten.

"the prarie vole will pair-bond with whatever animal it just has mated; the oxytocin helps in memory, the vasopressin in reward."

Citat från T. Insel som beskriver hur människor blir kära (här tycks oxytocinet stå för belöningen också):
"...the oxytocin, released during mating, activates those limbic sites rich in oxytocin receptors to confer some lasting and selective reinforcement value on the mate."

Hypotes: Skillnaden mellan psorkar och bsorkar kan kanske återföras till en DNA-sekvens i promotorerna för en viss receptorgen.
Detta bestämmer i sin tur var i hjärnan denna gen kommer att vara påslagen (expressed).

Mekanismerna här förblir dock oförklarade. Som då hunden öppnar en dörr utan att känna till dörrvredets mekanism.

K3 s. 84-85

Personlighet:Neurotiskhet

. BDNF är ett protein som fungerar som ett sorts gödsel för tillväxt av neuroner i hjärnan. Genen för BDNF har i 192:a positionen en variation (3/4 av människorna har G, resten har A.) Denna skillnad orsakar en skillnad i BDNF: methionin eller valinin (aminosyror) i 66:e positionen i proteinet. Eftersom var och en har två kopior av varje gen, finns det tre sorters människor:met-mets, val-mets och val-vals. Det visar sig att met-mets är mer neurotiska (jfr OCEAN-klassificeringen) än val-mets, som är mer neurotiska än val-vals.

OK, detta gäller en population på 257 familjer i Tecumseh, Michigan.
Mekanismerna är helt oförklarade. Men MR menar att de stärker betydelsen av ärftliga faktorer vid bildning av basala personlighetsdrag.


Mycket kvar att förklara här.


K3 s. 89-90
K1 s. 36-37

IQ

Det har hittills inte gått att hitta 'genen för' IQ (eller generna).
GenenIGF2R i kromosom 6 har iofs en svag korrelation.
Genen PLP som tycks öka farten i neurontransmissionerna tycks inte korrelera bra.
Den enda fysiska drag som klart kan förutspå intelligens är hjärnstorleken (40%, ganska stor men gott om plats för småhjärnade genier enl. MR)) och framförallt storleken av den grå delen av hjärnan.
Där har visats att enäggstvillingar har mycket stora likheter (95%) till skillnad från tvåäggstvillingar (50%). Hjärnstorlek har faktiskt kunnat relateras till en gen: ASPM i kromosom 1. I en pakistansk familj med många kusingiften och med flera fall av microcephalit gick det att binda hjärnskadorna till mutationer i denna gen.
Dessutom har visats (G. Woods)att hjärnstorleken hos olika organismer (människor, möss, bananflugor och nematoder(!)) visats vara proportionell mot antalet upprepningar av en viss DNA-fras i ASPM. (Människor har 74, möss 61, bananflugor 24 och nematoder 2).DNA-frasen ifråga kodar för aminosyror varav de två första är isoleucin och glutamin med de gängse förkortningarna I resp. Q (!) 		Statistiska samband, men inga mekanismer.

K9 s.238-239

Kön

En genetisk beskrivning av uppbyggnaden av en manlig kropp finns i K9:
I Y-kromosomen finns en liten gen (612 tecken lång) som heter SRY. Den slår på en annan gen SOX9.
En del män föds med båda SOX9-generna ofungerande. De utvecklas då till kvinnor med en skelettstörning.
Fungerande SOX9-gener gör sedan jobbet: Slår på och av ett antal gener (både i hjärnan och i testiklerna) som Lhx9, W11, Sf1, Dax1, Gataa4, Dmrt1, Amh, Wnt4 och Dhh. Dessa gener slår i sin tur på gener som producerar hormoner, som påverkar tillväxten i kroppen men också andra gener osv. Några gener kan vara känsliga för yttre inflytelser (diet,social miljö, skolning, kultur osv) men i stort sett menar MR att de typiska manliga dragen (från skallighet till att sitta i soffan med en öl och zappa mellan olika TV-kanaler) bestäms av genen SRY.
"Här är det inte absurt att kalla den 'genen för' manlighet'". 		Inga detaljer ges, men man anar en möjlighet till konkret genetisk beskrivning.