Vi börjar med att hämta in Maples linjäralgebra-paket.

Dett gör man med ett kommando som man får börja varje Maple-session med i den här kursen (avsluta med <return>):

> with(linalg):

Warning, new definition for norm

Warning, new definition for trace

(Konventionen här är att det som du matar in i Maple är rött och det som Maple svarar med är blått. Precis som när man kör Maple.)

Observera ":" efter kommandot. ";" hade också gått bra men det drar med sig en massa onödig information om linalg-paketet.

De två blå raderna om norm och trace hänger alltid med.

Nu kan vi börja med att mata in en matris som vi ger namnet A:

> A:=matrix(2,3,[1,2,4,5,7,8]);

Den blå matrisen kommer fram efter ett <return> med visaren placerad nära den röda formeln. (I det fält som hakparentesen till vänster avgränsar vertikalt. Hakparenteserna i vänsterkanten syns i Maple men inte här.)

Observera hur matriskommandot ser ut. De två första parametrarna i matrix-parentesen (här 2 och 3) representerar antal rader resp. antal kolumner. Den därpå följande hakparentesen skall innehålla ett korrekt antal siffror (=produkten av rad- och kolumnantalen). Notera hur kommatecknen är placerade.

Notera också ":=" (kolon, likhetstecken) som tillsammans utgör Maples tilldelningsrelation.

Kom ihåg ";" efter kommandot om du vill se hur matrisen ser ut.

Om du istället använt ":" hade den blå matrisen inte visat sig.

Man kan även använda ett litet mer komplicerat skrivsätt där matrisens rader matas in i varsina hakparenteser:

> A:=matrix(2,3,[[1,2,4],[5,7,8]]);

Vi matar nu in matrisen B, matrisen C samt vektorn V för att kunna låta Maple räkna ut summan A+B samt produkterna AC och AV.

B, C och V måste ha rätt dimensioner för att dessa operationer skall bli definierade.

Matrisprodukt i Maple tecknas "&*".

En liten finess först: Avsluta den här gången varje rad (efter";") med <shift-return> i stället för bara <return>. Man ser då att raden inte exekveras och att man ligger kvar i samma Maple-sektion (observera hakparentesen till vänster). Fördelen med det är att det räcker med ett avslutande <return >för att exekvera samtliga kommandon inom sektionen.

Efter sista raden avslutar man med vanligt <return> och sektionen exekveras.

> B:=matrix(2,3,[4,-3,1,2,-7,0]);
C:=matrix(3,2,[-1 ,0,4,2,-2,3]);
V:=matrix(3,1,[1,2,3]);
A1:=A+B;
A2:=A&*B;
A3:=A&*V;

Ja, inmatningen lyckades, men vi fick ju inte se resultatet av operationerna.

För detta behöver man den mycket använda operationen "evalm".

Vi försöker igen:

> A1:=evalm(A+B);
A2:=evalm(A&*C);
A3:=evalm(A&*V);

OK. Därmed kan vi avsluta första Maple-lektionen.

Men.

Det finns en fördel med Maple som bör utnyttjas.

Man kan gå tillbaks och modifiera (de röda) kommandona. Flytta visaren till diverse olika ställen i den röda texten och ändra på siffrorna.

Har man ett Maple worksheet har man därmed ett mycket flexibelt verktyg som kan användas om och om igen.

Spara därför detta worksheet ("save as" under "file"). Se bara till att du kommer ihåg vad du kallar det och var du lägger det! Det kan vara praktiskt att skapa en ny folder (mapp) att lägga dessa Maple-filer i. Nästa gång du öppnar Maple kan du ta fram detta Maple-worksheet via "open" under "file".

Programmet stängs genom att man väljer "Exit" under "File".