Denna skrift i pdf-format (för Acrobat Reader)

2002-01-07

Bolognadeklarationen och GATS kommersialiserar och privatiserar den högre utbildningen.

Ledamöter i kollegiet,

Under helgerna har jag ägnat viss tid för att försöka sätta mig in i vad som händer med den högre utbildningen runt omkring oss. Som ni säkert kan påminna er i tider av större omorganisationer, så hänvisas till s.k. omvärldsfaktorer för att legitimera en förändring. Men för den "vanlige" läraren, forskaren och studenten är den inte alltid så lätt att tränga in och reflektera över dessa omvärlds­faktorer, som oftast framställs på ett grumligt och värderingsfritt sätt.

Så vi kanske nöjer oss med klyschan att vi lever i en globaliserad värld, utvecklingen måste ha sin gång, och därför måste ledningen få göra den ena förändringen efter den andra utan närmare analyser och eftertanke.

The European Higher Education Area

Nu är det så, om ni nu inte redan visste det, att det europeiska universitets­systemet sedan en tid tillbaka skall inriktas mot att skapa något som kallas "the European Higher Education Area". Det har slagits fast i ett antal universitets­deklarationer under senare år.

Det började med den s.k. Sorbonne­deklarationen från 25 maj 1998, då utbildnings­ministrarna för Frankrike, Tyskland, Italien och Stor­britannien (dvs de mest tongivande länderna inom EU) uttalade sig för "the development of an European higher education space that would match and support the economic, commercial and financial markets launched by the European Union over the last forty years". Syftet med deklarationen var att sätta igång en process för att harmonisera de nationella utbildnings­systemen, så att företagen inom EU får tillgång till en mera rörlig, anpassnings­bar, anställnings­bar högre utbildad arbets­kraft. Detta skall ske genom att man gör utbildnings­systemen i Europa (inte enbart inom EU) mera lika. Det är från Sorbonne­mötet som det s.k. "two-cycle system" eller 3-5-8 introducerades. Man kan också se Sorbonne­deklarationen som ett sätt för nationella politiker och universitets­chefer att till en del ta över intiativet för utvecklingen av det harmonsierade europeiska utbildnings­systemet från EU-kommissionen. Så t.ex publicerade EU-kommissionen 1995 en vitbok i vilken man bland annat lanserar näringslivs­anpassade kompetens­kort – elektroniska CV – som på sikt skulle ersätta nationella utbildningsbevis (Se Sören Wibes och min artikel i Kritiska Eu-fakta Nr 69 2001).

Skapandet av The Higher Education Area bekräftades sedan av 29 utbildningsministrar i den s.k. Bolognadeklarationen från 19 juni 1999. Organisationen EAIE (European Association for International Education ) kommenterar Bologna­deklarationen med att den "touches on many issues and has far-reaching implications for the ´philosophy of Europe`...It is important to note that the Declaration is neither a form of European Directive nor an international agreement in the conventional sense. Rather it is an act of common commitment by national governments to the principle of ´European­isation` of higher education through the increased cooperation of institutions".

Bolognaprocessen

Den s.k. "Bologna process for the European Higher Education Area" har sedan följts upp på universitet­smöte i Salamanca 29-30 mars 2001 och ett europeisk studentmöte i Göteborg 24 -25 mars 2001. Även EU-kommissionen, organisationen European University Association (EUA) i vilken KTH ingår, samt student­organisationen National Unions of Students in Europe (ESIB) har aktivt deltagit i uppföljnings­processen.

Utbildnings­ministrarna träffades på nytt i Prag 19 maj 2001. I en kommuniké från mötet försäkrade dessa på nytt "their commitment to the objective of establishing the European Higher Education Area by 2010". Tidpunkten sammanfaller med Europeiska Rådets deklaration från Lissabon­mötet 2000, som säger att EU vid 2010 skall bli världens mest "konkurrens­kraftiga och dynamiskt kunskaps­baserade ekonomi". Enligt kommunikén försäkrade utbildnings­ministrarna "that building the European Higher Education Area is a condition for enhancing the attractiveness and competitiveness of higher education institutions in Europe. They supported the idea that higher education should be considered a public good and is and will remain a public responsibility (regulations etc.), and that students are full members of the higher education community".

Ett nytt uppföljningsmöte skall hållas under det andra halvåret 2003 i Berlin. Förberedelserna inför detta möte skall skötas av en grupp som består av alla undertecknarna av Bologna­deklarationen (således inkl.Sverige), nya intressenter och EU-kommissionen. Gruppen skall ledas av EU:s ordförande­land för det aktuella halvåret.

GATS

Från min erfarenhet gissar jag att få av er vet vad GATS betyder. Nu är GATS akronymen för General Agreement on Trade and Services (Avtalet för handels- och tjänstesektorn), och det ingår således i WTO-systemet. GATS-avtalet berör nästan alla mänskliga aktiviteter. Jag citerar Susan George (WTO bakom fasaden, Ordfront pocket 2001, Ca 65 kr).

"Det till synes oskyldiga ordet "tjänster" omfattar elva stora sektorer – tolv om man räknar med kategorin "övrigt" – och runt 160 under­sektorer stadda i förändring. De tolv huvud­sektorerna är affärstjänster, kommunikation, byggnads­industri/ingenjör­skonst, distribution, utbildning, miljö, ekonomi, hälsovård/social service, fritid/kultur/sport, turism, transport och övrigt. Uppäkningen ger dock bara en liten uppfattning om hur enorma anspråk WTO i själva verket har. Bland undersektorerna återfinns juridiska tjänster, bokförings­tjänster, banksektorn, försäkrings- och börs­verksamhet, parti-och detaljhandel, bygg­sektorn, arkitektur, inredning, underhåll, väg- och vatten­byggnad, forskning/utveckling, fastighets­underhåll, kredit­institut, post, telefon­industri, radio/tv, informations­teknik och elektronik, resor, hotell, restaurang­branchen, väg­underhåll, sop­hantering, ren­hållning, landsbygds- och stads­planering, teater, bibliotek, arkiv, musei­verksamhet, förlags- och tryckeri­verksamhet, reklam, varu- och person­transport med järnväg, båt, flyg, och på väg, samt icke att förglömma, utbildning på grund- och högskole­nivå, yrkes­utbildning, hälsovård för människor och djur liksom en rad andra områden".

Vad är nu avsikten med detta avtal? Jo, om det inte redan är gjort, skall samtliga de uppräknade verksamheterna och tjänsterna upphandlas (dvs kommersialiseras) eller överföras till privat regi (dvs säljas ut till privata intressenter och företag). Allt enligt den nyliberala (och obevisade) mantrat att privat ägande och drift är mycket effektivare än under offentlig regi.

På WTO-mötet i Doha i Qatar nu i november beslutade världens handels­ministrar (således inklusive Leif Pagrotsky) att starta en WTO-förhandlings­runda för överförandet av offentlig tjänste­produktion till privat regi. EU:s handels­kommissionär Pascal Lamy har varit särskilt pådrivande för genom­drivande av denna förhandlings­runda.

Som ni säkert noterat så är "omvärlds­faktorerna" sådana att om vi inte försvarar den offentliga sektorn (och därmed välfärden) så är prognosen (och det är också EU:s intentioner) att utbildnings­sektorn och andra KTH-relaterade verksamheter kommer att kommersialiseras och privatiseras inom en snar framtid.

Privatiseringen föder motstånd

Det verkar dock som den tidigare nämnda organisationen EUA (i vilken KTH ingår) tyckt det vara alltför magstarkt att de trans­nationella företagen via WTO/GATS skall ta över kontrollen över universiteten. Tillsammans med ACE (Association of Universities and Colleges in Canada) och CHEA (Council for Higher Education Accreditation USA) gjorde EUA en deklaration inför Dohamötet. Man skriver om sin deklaration: "The EUA Board is aware that this terminology may appear unusual, even provocative, to the staff and students in some European higher institutions; however it considers that this is necessary for the purpose of the declaration. The main aim of the joint declaration is to make it widely known that the academic communities on both sides of the north Atlantic oppose the inclusion of higher education services in the GATS negotiations...The joint declaration asks all actors in the inter-governmental GATS negotiations (national governments in Europe, the USA and Canada) not to make commitments in higher education services or in the related categories of adult education and other education services in the context of GATS".

Huruvida regeringarna och EU-kommissionen under Dohamötet tog hänsyn till EUA:s deklaration har jag inte lyckats utröna (med stor sannolikhet ej), men det kan kanske KTH:s universitets­ledning ta reda på.

Lärare och studenter ute i Europa (Frankrike, Nederländerna, Spanien, Tyskland etc.) har under hösten alltmer protesterat mot urholkningen och förstörelsen av den offentliga utbildningen. I Nederländerna har studenter inför Dohamötet protesterat mot att Shell får undervisa om utveckling­problem i Tredje Världen och Phillip Morris får bedriva forskning om lungcancer vid Rabobank University. Studenter har protesterat mot att den nederländske ministern Jorritsma och undervisnings­ministern sagt att universiteten skall bedömas efter deras "market-ableness",dvs hur konkurrens­kraftiga de är på en fri undervisnings­marknad. Sådana uttalande passar väl in inom ramen för Bologna­deklarationen och GATS-avtalet. Studenterna skriver: "By the GATS-treaty public education will become a trade-article. European schools and and universities have to transform, so they can be made competitive for the American investors. That is the reason why the Bologna-declaration is agreed to transform the university system to one single system in all European countries (not only in the EU). That is the reason for the Bachelor-Master structure (BA/MA). With this system universities can easier compete with each other. When people like Jorritsma gets what they want, only universities that are fit for the market and useful for private companies will be supported".

Första halvåret 2002 är Spanien EU:s ordförande­land,och det arbetar aktivt för införandet av the European Higher Education Area. Under hösten har i Spanien förekommit omfattande arbets­nedläggelser och demonstration vid spanska universitet, vilket inte rapporterats i svenska press (men i den alternativa nyhetsbyrån). Anledningen är att Aznar- regeringen föreslagit en ny universitets­förordning, som syftar till att förvandla de offentliga universiteten till kommersiella organisationer. Lärar- och student­inflytande reduceras kraftig och närings­livs­inflytandet gynnas på alla nivåer i organisationen. Enligt förordningen delas lärarna upp i en "förstaklass grupp" (de doktorerade) och en "andraklassgrupp" (övriga). Motsvarigheten till våra institutions­styrelser läggs ned. Lärar­anställning centraliseras och krav på att ha genomgått en "national ability" test införs som krav för tjänst. Utbildnings­certifikat och forskning skall utvärderas utifrån "managerial criterias" för att gynna marknads­anpassningen. Antagnings­systemet förändras för att gynna de mest lönsamma utbildnings­alternativen.

Den 25 oktober strejkade mer än 2 miljoner studenter inom skolor och universitet mot privatiseringen av utbildningen och över 120 000 deltog i demonstrationer över hela landet efter anmodan från student­unionen. Ännu fler, ca 3 miljoner, deltog den 7 november. Denna gång deltog också ca 90 procent av universitets­lärarna och andra universitets­anställda. Mer än 200 000 deltog i olika demonstrationer, varav 50 000 i Madrid, 20 000 i Sevilla etc. Att det blev så stor uppslutning vid detta senare tillfället berodde på att studentunionen kraftigt markerat att kampen mot universitets­förordningen var en gemensam kamp för lärare, studenter och övriga anställda.

KTH kommersialiseras

Inte heller KTH har undgått en kommersialisering, som går tillbaka till tiden för den nya universitetslagen och universitets­förordningen från 1993. De ständiga omorganiseringarna sedan dess som lett till en platt organisation och stor­institutioner (eller matris­organisation som det ibland kallas) är ett uttryck för ökat management­tänkande på bekostnad av ett demokratiskt inriktat besluts­fattande, vilket lett till minskat lärar- och student­inflytande och centraliserat beslut­fattande till ett mindre antal personer och organ.

Näringslivet har fått ett avgörande inflytande i universitets­styrelsen, och ordförande utses från näringslivet (detta är numera harmoniserat över hela EU-området). Det finns inte längre något krav på att ha institutions­styrelser.

HÅS/HÅP-systemet har gjort studenterna till kunder, vilket lett till kortsiktig ekonomi­fixering som enda ledstjärna. Långsiktiga diskussioner om utbildningsbehov förs inte längre inom de olika utbildnings­områden då man kan förlora medel på att "missa" kurser. Detta har lämnat fältet fritt för den centrala ledningen att bestämma utbildnings- och forsknings­prioriteringar på oklara och sällan redovisade grunder och samtidigt överlåta åt utvalda prefekter att ta sitt ekonomi­ansvar på stor­institutions­nivån.

Därutöver har EU-systemets konvergenskrav, vilket bland annat uttrycks som budget- och utgifts­tak på den nationella nivån, enligt en debatt­artikel i Dagens Nyheter lett till att den högre utbildningen skulle behöva ett tillskott på 3,2 miljarder kr för att uppnå samma ekonomiska situation som 1994/95. Bristen på medel ser vi bl.a. i form av minskad personal, försämrade service och överflyttning till kommersiellt betingade service­verksamheter genom ett växande upphandlings­förfarande. Posten har lagts ned, ekonomi­kassa­funktionen och material­boden har upphört, lokal­hanteringen kommersialiserats, städ- och restaurang­funktioner upphandlas. Statshälsan blev det privata Previa, som förlorade den senaste upphandlingen till något som kallar sig Feel Good!

Den yttersta konsekvensen av denna utveckling blir om den fortsätter att delar av centrala KTH kan göras om till ett mindre beställar­kontor, som upphandlar lärar- forsknings- och service­entrepenörer i konkurrens till av näringslivet beställda utbildnings- och forsknings­program.

Men vad blir det då av arbets­glädjen, arbets­miljön, utbildnings-och forsknings­kvaliteteten? Naturligtvis bör inte kollegiet acceptera en sådan utveckling.

Vad göra?

Min egen uppfattning är att det offentliga, allsidiga, mångsidiga och kritiska universitet måste försvaras. Det offentliga universitet är en del av vårt nationella kulturarv, som inte får kommersialiseras, privatiseras och styckas upp på nyliberalismens (och nykorporatismens) altare med hänvisning till den "oundvikliga" globaliseringen. Den svenska riksdagen måste på nytt ta kontrollen över universitets­systemet och inte passivt lämna över besluts­fattandet och internationali­seringen (t.ex. 3-5-8) till Bryssel och WTO/GATS-systemet. Vi anställda på KTH-nivå måste ges tillfälle att diskutera de s.k. omvärlds­faktorerna, vilket dock kräver att nödvändig bakgrunds­information görs tillgänglig och transparent för bland annat kollegiets ledamöter.

 
Jan-Erik Gustafsson

(Sprid gärna den information vidare. Liksom de flesta av er så känner säkert bara några få av dina kollegor till Bolognadeklarationen och GATS-avtalet).