Kedjeregel 2A

Funktionernas variabelberoende styr alltså helt deriveringarna.

Man måste alltså ha klart för sig hur derivationsvariabeln (i det här fallet t) förekommer inne i en funktion.
Detta kan göras tydligt genom att man anger variabelberoendena med parenteser:
F(x(t), y(t), x(t), y(t).
Med litet rutin behöver man dock inte göra detta och räkningarna blir dessutom enklare och överskådligare.