När man lär sig nya saker tycker åtminstone jag att det
 bästa är att först lära sig hur man räknar med olika räkneregler.
 SEDAN får man lära sig VARFÖR det är så det fungerar. 
 
 Om man börjar med bevis och fenomen om
 något man inte kan något om så ser man inte målet förrän man är framme,
 och om man inte ser målet är det svårt att kunna sikta på det.
 
 Exempel: Om man lär sig derivera för första gången är det bäst att först 
 få lära sig de enklaste räknereglerna, och sedan gå till definitionen 
 och se varför det fungerar som det gör.
 

Jo, det här är en i mitt tycke bra pedagogisk princip som också
 skulle kunna formuleras så här:
 
 För att kunna förstå abstrakta matematiska begrepp och resonemang
 behöver man en matematisk referensram.
 En sådan kan man bygga upp genom att sysselsätta sig med ämnet,
 ju intensivare desto bättre:
 Sätta sig in i problem, lösa problem , studera funktioner och ekvationer osv.
 
 Men, det behövs ju också att man lär sig följa matematiska resonemang.
 Och det behöver man också öva på, exempelvis genom att försöka följa
 med på föreläsarens mer teoretiska utsvävningar.
 På vilket sätt använder man i framtiden den matematik man lärt sig?
 Jo, troligen ofta i situationer där man kommunicerar med andra på  
 någon matematisk nivå. Kanske hamnar man själv i en lärarroll.
 Det blir troligen inte så ofta man behöver räkna sådana exempel
 som dyker upp på tentor och liknande.
 Att lära sig räkna sådant får man ta som ett steg på vägen mot ökad 
 matematikförståelse.