Balladen om den kaxiga myran
Stefan Demert

||: G | G | D | D |
| D| D| G| G|
| C| C| G| G|
| D| D| G| G|
| D| D| G| G:||

Vers 1
Jag uppstämma vill min lyra, fast det blott är en gitarr
och berätta om en myra som gick ut att leta barr.
Ha gick ut i morgon diset, sen han druckit sig choklad
och försvann i lingonriset både mätt och nöjd och glad,
både mätt och nöjd och glad.

Vers 2
Det var långan väg att vandra, det var långt till närmsta tall.
Han kom bort ifrån dom andra men var glad i alla fall.
Femtio meter ifrån stacken, just när solnedgången kom,
hitta han ett barr på backen som han tyckte mycket om,
som han tyckte mycket om.

Vers 3
För att lyfta fick han stånka, han fick spänna varje lem,
men så började han kånka på det fina barret hem.
När han gått i fyra timmar kom han till en ölbutelj,
han såg allting som en dimma bröstet hävdes som en bälg,
bröstet hävdes som en bälg.

Vers 4
Den låg kvar sen förra lördan. -Jag skall släcka törsten min,
tänkte han och lade bördan utanför ock klättra in.
Han drack upp den sista droppen som låg kvar i en butelj.
Sedan slog han sig för kroppen och skrek ut jag är en älg,
Och skrek ut -Jag är en älg.

Vers 5
-Ej att barr jag drar till tjället, nu så skall jag tamejfan,
lämna skogen och isället väda oppochner på stan.
Men han kom aldrig till staden, något spärrade hans stig,
En koloss där låg bland bladen och vår myra hejda sig,
och vår myra hejda sig.

Vers 6
Den var hiskelig att skåda, den var stor och den var grå
och vår myra skrek -Anåda om du hindrar mig att gå!!!
Han for ilsken på kolossen, som låg utsträckt i hans väg.
Men vår myra kom ej loss sen han satt fast som i en deg,
han satt fast som i en deg.

Vers 7
Sorgligt slutar denna sången. Myran stretade och drog,
Men kolossen höll en fången tills han svalt ihjäl och dog.
Undvik alkoholets yra. Du blir stursk men kroppen loj
Och om du är född till myra brottas aldrig med ett Toy,
Brottas aldrig med ett Toy.

Magnus Nilsson
<e98_mni@e.kth.se>