Den 21 juli 1969 landade Apollo 11 i ett moln av damm på månen. De tre astronauterna var Neil Armstrong, Michael Collins och Edwin Aldrin. Neil Armstrong kliver ur landningsfarkosten Eagle som första människa på månen. Han uttalar då de berömda orden "Det är ett litet steg för en människa, men ett stort kliv för mänskligheten." USA hade nu slagit Ryssland och Kennedys löfte från maj 1961 hade uppfyllts.
Kennedy hade satt igång det största tekniska projektet någonsin i fredstid. Det sysselsatte 400 000 människor och kostade 24 miljarder dollar. Bara två år innan Neil satte sina fotspår på månen hade tre astronauter bränts till döds. De omkom i och med att deras farkost tog eld under ett rutintest på jorden.

Amerikanskt styrkeprov

När landningsfarkosten Eagle var nere på 300 meters höjd kunde Armstrong inte hitta den flacka slätt som valts för landningen. Under honom fanns istället en krater stor som en fotbollsplan med enorma stenblock. När det bara fanns kvar en minuts bränsle hittade Armstrong slutligen en flack slätt att landa på. I ett stort moln av damm landade Eagle i Stillhetens Hav.
När Armstrong klev ut på den tre miljarder år gamla slätten var det verkligen stilla. Sikten var kristallklar och mot månlandskapet välvde sig en kolsvart himmel. Långt i fjärran såg man den blåa jorden. Neil började samla in de första proverna som skulle skapa den moderna förståelsen av solsystemet. Men Apolloprojektets egentliga syfte var att visa USAs överlägsenhet.

Rysk rivalitet

USA inledde månprogrammet redan i maj 1961. När man valt metod arbetade man målmedvetet och som enda gång i rymdfartens historia fick man utan problem de pengar man behövde.
I Sovjetunionen såg det helt annorlunda ut. Ryssarna väntade ända till 1964 med att besluta sig för att ställa upp i månkapplöpningen. Det tog därefter tre år till för de tre chefskonstruktörerna Koroljov, Tjelomei och Jangel att bestämma sig för vilken raket de skulle använda. Man valde sedan Koroljovs N1-raket. Koroljovs projekt påminde om det amerikanska med en farkost som skulle landsättas från en rymdfarkost i en bana runt månen.
Det fanns däremot bara plats för två kosmonauter, en som skulle landa och en som skulle stanna kvar i bana. För att röra sig mellan de olika farkosterna var man tvungen att ta en rymdpromenad. Detta var en mycket djärv plan och den blev aldrig verklighet, eftersom samtliga N1-raketer exploderade på rampen eller kort efter uppskjutningen.

Copyright(1998) KMW Productions
For problems or questions regarding this web contact Karl-Magnus Wändell(e98_kwa@e.kth.se).
Last updated: March 23, 1999.