I februari 1962 gick den förste amerikanen, John Glenn, in i en bana runt jorden. USA kokade då av entusiasm eftersom de äntligen gjort framgång. Visserligen hade ryssarna året innan varit först med en människa i rymden - Jurij Gagarin.
Den gången fick man bara höra om de ryska framgångarna. På senare dagar när hemliga arkiv öppnats avslöjas det vilka enorma risker Sovjet tog för att komma först. Innan Gagarins 108 minuter långa flygning hade ryssarna testat den fem ton tunga Vostokfarkosten sju gånger. Fyra av dessa sju gånger gick det galet.

Det hela började mindre än ett år tidigare. Då sköts Sputnik 4 upp med en modell av Vostokfarkosten innehållande en docka. När man skulle testa bromsraketerna vände sig rymdfarkosten åt fel håll och gick in i en högre bana. Där låg den kvar i 5 år innan den brann upp 1965.
I det andra försöket 1960 lyckades man få två hundar i en bana runt jorden i ett dygn. Några månader senare brann den tredje Vostokfarkosten upp i atmosfären och de båda hundarna omkom. Tre veckor senare kom den fjärde Vostok inte ens upp i sin bana. Kabinen med hundarna sköts ut och landade i en snöstorm i Sibirien.
Efter dessa händelser övergav ryssarna de dygnslånga flygningarna. Under de två sista flygningarna flög Vostok bara ett enda varv runt jorden.
Det var Gagarins flygning som mer än något annat fick USA att gå in i månkapplöpningen. USA inledde nu Apolloprojektet.
De första åren med bemannade flygningar var mycket dramatiska. Den amerikanska Mercuryfarkosten med sina 1 300 kg var så liten att "man inte gick ombord, utan tog den på sig", som Glenn uttryckte det.
Mercuryfarkosten råkade också ut för en massa allvarliga problem i början. När den en gång landade i Atlanten slets dörren upp och det forsade in massor av vatten. Farkosten sjönk på några sekunder och det var med nöd och näppe som Virgil Grisom klarade sig.

Copyright(1998) KMW Productions
For problems or questions regarding this web contact Karl-Magnus Wändell(e98_kwa@e.kth.se).
Last updated: March 23, 1999.