Rymdraketens början
Mycket av den moderna rymdhistorien handlar om ett tävlande mellan öst och väst. Trots detta var det till en början någonstans mittemellan som de mest betydande framstegen gjordes.I Tyskland bildades 1933 Arméns vapenavdelning. Där fanns under den unge raketteknikern Wernher von Braun en sektion för vätskedrivna raketer. I samband med att 2:a världskriget närmade sig fick militären, och därmed även raketsektionen, utökade tillgångar. Efter framgångar med olika försöksraketer fick sektionen en beställning på en raket som skulle kunna flyga 275 km med en stridsspets på ett ton.
3 oktober 1942 skedde den första lyckade provflygningen av A-4, eller V-2 som var den militära beteckningen. Raketen användes flitigt för attacker mot London, men när Tyskland senare förlorade kriget kom raketerna att delas upp som krigsbyte mellan USA, Sovjet, Storbritannien och Frankrike.
Att nå ut i Rymden
Efter krigsslutet började USA och Sovjet var för sig använda och vidareutveckla den tyska V-2 raketen. Till en början kunde man bara nå den övre atmosfären, men allteftersom rakettekniken utvecklades nådde man högre och kunde skicka upp tyngre laster.Den 4 oktober 1957 överraskade Sovjet världen genom att skjuta upp Sputnik, den första satelliten. Den var ett metallklot på 83 kg som mätte 58 cm i diameter. Den sändes upp med en interkontinentalrobot som konstruerats under Sergej Korolevs ledning. Storleken på satelliten överskred vida USA:s förmåga vid den tidpunkten, vilket satte fart på de amerikanska projekten.
Den 6:e december misslyckades USA:s första försök att skjuta upp en satellit. Detta gjorde
att ett nytt projekt (som den före detta tysken von Braun arbetade med) fick klartecken. Endast
85 dagar senare hade USA sin första satellit i omloppsbana, dock med den blygsamma vikten 4,8
kg. Innan dess hade Sovjet hunnit skjuta upp sin andra satellit som vägde hela 508 kg.
Som last hade den hunden Laika, den första levande varelsen i rymden.
En tysk V2-raket i startögonblicket.