Gisle Surssons saga
Det är lika bra att acceptera att alla personerna i sagan heter Torgrim eller Torbjörn eller nåt sånt. Just som man gett upp hoppet om att hålla reda på dem upptäcker man att man faktiskt fått koll. Men det tar ett tag. Hursomhelst - handlingen i den här sagan går i princip ut på personliga vendettor. Allt börjar med att Gisles bror Torkel råkar tjuvlyssna till ett samtal mellan hans fru och dennas väninna. Där bekänner hans fru att hon är lite intresserad av en annan man, Vestein. En tid därefter mördas Vestein i sömnen av någon. Det hände när Vestein bodde som gäst hos Gisle. Gisle känner det som sitt ansvar att i sin tur mörda mördaren, eftersom han kan räkna ut vem det var (hans svåger, Torgrim). Eftersom Gisle mördat sin svåger står nu hans syster utan man, men inte länge för hon gifter snart om sig med sin fd mans bror, Bork. Ingen vet vem som mördat Torgrim förrän Gisles syster hör Gisle kväda en sång som handlar om hans dåd. Ganska osmart gjort av Gisle, för hans syster skvallrar snart till sin nye man Bork. Bork blir rasande och sätter ett pris på Gisles huvud, dvs Gisle är dömd till fredlöshet och måste tillbringa sina dagar på flykt ute i skogen. Han tillbringar åtta år i fredlösheten innan han till slut låter sig fångas.. men inte utan strid förstås. Han kämpar ensam mot tjugotalet man och lyckas hugga ihjäl de flesta. Men till slut faller han själv för ett svärd. Ändå berättas det att han lyckas hugga ner sin sista fiende samtidigt som han faller och det sägs beundrande att man "kunde inte se att hans sista hugg var mindre än det första".
Det här är en medeltida isländsk saga, handlingen ska väl utspela sig på 800-talet eller däromkring. Den är väldigt trevlig att läsa, alla mord till trots. Små roliga episoder är instoppade i handlingen och språket är härligt. Tempusväxlingarna känns lite förvirrande men det mesta är skrivet i nutid vilket ger närvarokänsla:
Gisle jagas av Bork och hans män i skogen. Det är på natten (tror jag):
Då ror Bork och de andra i land och letar efter Gisle och inringar honom i skogen. Han är så trött och stel att han knappt kan gå, och han märker nu män på alla sidor om sig. Nu tänker han över vad han skall göra och beger sig ned till sjön /--/. Han möter en bonde, som hette Räv och var den slugaste av män. Han hälsar honom och frågar om nyheter. Han berättade allt, hur det hade hänt med Bork och hans män. Räv hade en hustru som hette Alfdis. Hon var vacker till utseendet men den värsta grälkäring till sinnet och en riktig kvinnodjävul. Hon och Räv var av samma sort. Och när han berättat för Räv vad som har hänt, ber han honom om hjälp, "och det kommer snart hit", sade Gisle. "Nu är jag illa ute och få ger mig hjälp." /--/ "Gå då in", sade Räv, och så gjorde de. Då sade Räv till Alfdis: "Nu skall jag byta man hos dig i sängen" och tar alla sängkläder ur sängen och sade att Gisle skulle lägga sig ned där i halmen. Han lägger sängkläderna över, och nu ligger Alfdis ovanpå honom, "och var nu där", sade Räv, "vad som än händer." Han ber nu Alfdis att vara det värsta och argaste hon kan mot dem, "och håll nu inte igen, utan säg allt ont som du kommer på, både svordomar och smädelser. /--/" Och andra gången han kommer ut ser han män komma, och det är åtta av Borks följeslagare. /--/ Räv är ute och frågar efter nyheter. "Det vi kan säga har du säkert redan hört. Vet du något om var Gisle är?" säger det, "eller har han kommit hit?" [Räv svarar nekande.] De frågar: "Har du något emot att vi undersöker dig och dina hus?" "Nej", sade Räv, "det vill jag gärna, för jag vet att ni kan leta desto säkrare på andra platser om ni vet säkert att han inte är här. Gå ni in och leta bara." De går in. Och när Alfdis hörde oväsendet från dem, då frågade hon vad det var för busar eller galningar som störde folk om nätterna. Räv bad henne stilla sig. Men hon låter inte många fula ord saknas. Hon ger dem så mycket skäll, att de skall ha det i minne. De letar ändå, men mindre än de skulle om det inte hade varit för gapet från husfrun. Sedan ger de sig av och finner ingenting alls. De ber bonden att leva väl, och han bjöd dem farväl. De kommer tillbaka till Bork, och de är mycket illa tillfreds med sin färd. De tycker sig har lidit stor skada och vanheder, utan att ha kommit någon vart. Detta sprider sig nu över trakten, och man tycker inte att det är någon måtta på deras nederlag mot Gisle. /--/ Gisle är hos Räv en halv månad, och sedan far han bort. De skiljs som goda vänner, och Gisle ger honom en kniv och ett bälte. Det var dyrbara saker, och han hade inte fler med sig. Och efter detta far Gisle till sin hustru i Geirtjofsfjord, och nu har hans ryktbarhet ökat mycket mer med dessa händelser. Det är också sant att säga, att det har inte funnits en dugligare och mer oförvägen man än Gisle, men han var inte lyckosam. Nu vänder berättelsen därifrån.