Historien om Gertrude Stein kan inte göras annat än intressant. Gertrude Stein var en amerikansk författarinna som i 1900-talets början följde sin bror till Paris. Syskonparet samlade konst tillsammans, tavlor av sådana nya konstnärer som Matisse och Picasso som ingen riktigt trodde på än. Efter några år kom hon att träffa Alice B. Toklas, brodern trängdes ut och Gertrude och Alice kom att tillbringa resten av sina liv tillsammans. Gertrude var en stor person, både till utseende och sätt. Alice var en smal liten höknäst sak, hon stod alltid i skuggan av Gertrude (men man kan undra vem som styrde egentligen). Detta ojämlika förhållande följde dem in i döden: Gertrude dog 1946 och när Alice många år senare dog och skulle begravas ville hon begravas i samma grav som Gertrude men hennes namn skulle ristas på baksidan av stenen, där den som passerade på kyrkogårdsgången inte skulle kunna se den. Både Gertude och Alice var övertygade om att Gertrude var ett geni och inte ens i döden ville Alice inkräkta på hennes berömmelse. Gertrude var onekligen berömd. I fyrtio år hade hon och Alice hållit ett kulturellt litet hov i Paris; konstnärer och författare hade deras bostad som samlingspunkt. Hemingway var en av Gertrudes bästa vänner. Intellektuella herrar var alltid välkomna till deras adress på rue de Fleurs, men medan herrarna samtalade med Gertrude hölls deras fruar strängt ifrån konversationen av Alice. Ingen äkta maka lyckades någonsin uppsnappa ett ord av det egentliga samtalet. Gertrude var själv författare, fastän ingen förläggare någonsin trodde så mycket på henne som hon själv. Gertrude hade stor tilltro till konsten att upprepa ord och meningar, hon tyckte att ingen upprepning blev den andra lik när man läste den. Folk skrattade åt hennes texter. Och kan man väl klandra dem?

Men man får göra henne rättvisa. Gertrude kunde skriva texter så man förstod, hon ville det bara oftast inte. Men hennes bok Alice B. Toklas självbiografi är garanterat normalt skriven och ger mycket intressant läsning. Där berättar Gertude om sin tillvaro, genom Alice fiktiva mun. Alice var fö alltid involverad i Gertrudes litterära arbete. Gertrude hade för vana att sitta uppe och skriva om nätterna, så tog Alice andlöst de genialiska alstrerna om morgonen och satte sig att renskriva dem.