- Tunnelbana 1 - Tb1 - Gröna linjen - de äldsta bandelarna
Hässelby strand - Skarpnäck/Farsta strand/Hagsätra
- Tunnelbana 2 - Tb2 - Röda linjen
Ropsten/Mörby Centrum - Fruängen/Norsborg
- Tunnelbana 3 - Tb3 - Blå linjen - Järvabanan
Kungsträdgården - Hjulsta/Akalla
- Tunnelbana 2 - Tb2 - Röda linjen
Fyra stationer är gemensamma för några av de tre systemen:
- T-Centralen (Gemensam för alla tre systemen och tunnelbanans stora centrum)
- Gamla Stan (gemensam för Tb1 och Tb2)
- Slussen (gemensam för Tb1 och Tb2)
- Fridhemsplan (gemensam för Tb1 och Tb3)
Sju linjer på de tre systemen
Tb1
- Linje 17: Alvik - Skarpnäck
- Linje 18: Åkeshov - Farsta strand
- Linje 19: Hässelby strand - Hagsätra
Tb2
- Linje 13: Ropsten - Norsborg
- Linje 24: Mörby Centrum - Fruängen
Tb3
- Linje 10: Hjulsta - Kungsträdgården
- Linje 11: Akalla - Kungsträdgården
Tunnelbanan är tillsammans med Pendeltågen ryggraden i Stockholms kollektivtrafiksystem. Varje dag görs ca 800.000 resor med Stockholms tunnelbana. Dessa resor görs av ca 400.000 resenärer.
Korta fakta om dagens tunnelbana
- Huvudstation: T-Centralen
- Kortaste stationsnamn: Alby (4 tecken)
- Längsta stationsnamn: Sundbybergs centrum (19 tecken inklusive mellanslag)
- Djupast belägen station: Kungsträdgården (ca 24 m under vattenytan)
- Djupast belägna spåravsnitt: Mellan station T-Centralen och station Östermalmstorg (ca 33 m under vattenytan)
- Högst belägna spåravsnitt: Mellan station Hägerstensåsen och station Västertorp (ca 48 m över vattenytan)
- Mest avlägsen station: Norsborg (ca 18 km från T-Centralen)
Framtiden - modernisering
Det som gör Stockholms tunnelbana extra intressant just nu är att det pågår stora förändringar i och med Dennisöverenskommelsen dvs en investeringsplan för att förbättra infrastrukturen i Stockholmregionen. Det går att säga att Stockholms tunnelbana nu lämnat "barndomen" (den stora utbyggnaden) bakom sig och istället uppnått "medelåldern" (underhållet, upprustningen, moderniseringen).Dennisöverenskommelsen innebär bl.a. att det kommer att satsas 6,5 miljarder kronor för en bättre tunnelbana. De flesta är eniga om att satsningarna på tunnelbanan är bra till skillnad från flera av de andra projekten i Dennisöverenskommelsen.
Dennisöverenskommelsen har numera spruckit men nedanstående punkter kommer ändå att genomföras.
Tunnelbanans del av Dennisöverenskommelsen:
- Nya vagnar. Det kommer att satsas 4 miljarder på en helt ny ledad tunnelbanevagn kallad vagn 2000. Vagn 2000 kommer att få en hel del förbättringar som det berättas om i avsnittet om vagnar.
- En allmän upprustning av tunnelbanestationerna håller på och kommer att fortsätta. Upprustningen innebär att alla stationer som saknar hiss får det. En del stationer får dessutom en rejäl ansiktslyftning.
- Ett nytt säkerhetssystem kommer att installeras vilket ska ge jämnare gång för resenärerna.
- Störningsinformationen kommer att förbättras. Redan idag går det att se förbättringarna genom att informationsskyltar på plattformarna kommit upp. Informationsskyltarna visar när de tre närmaste följande tågen kommer in till stationen och tågens slutstation. I framtiden ska även andra trafikstörningar än förseningar kunna visas.
Utbyggnadshistoria
- Stockholms tunnelbana invigdes den 1 oktober 1950 i och med att sträckan Slussen - Hökarängen öppnades för trafik. Tunnelbanesystemet har sedan förlängts inte mindre än 26 gånger. Alla dessa förlängningar finns i stationsförteckningen. En stor förlängning var öppnandet av sträckan Hötorget - Vällingby 1952.
- År 1957 knöts de tidigare banorna ihop till Tb1 genom att sträckan Slussen - Hötorget öppnades för trafik. Tb1:s delar blev i stort sett klara under åren 1950 till 1960. Därefter har dock två förlängningar gjorts:
Farsta - Farsta strand (1971) och Bagarmossen - Skarpnäck (1994)
- Våren 1964 invigdes Tb2 på sträckorna T-Centralen - Fruängen/Örnsberg. Denna bana har byggts ut i flera etapper under åren 1964-1978.
- Tb3 invigdes 1975 på sträckan T-Centralen - Hjulsta. Sedan dess har Tb3 fått en ny gren till Akalla och förlängts till Kungsträdgården. 1985 invigdes en ny gren mellan Västra Skogen och Rissne, vilket är Tb3 sista utbyggnad.
Varför blev det en tunnelbana ?
Anledningen till att en tunnelbana började byggas i Stockholm var att trängseln på Stockholms gator hade börjat bli ett allt större problem under 1900-talets första hälft. Någonting måste göras. Bilar, bussar och spårvagnar konkurrerade starkt om gatuutrymmet. Räddningen ur detta hotande kaos var tunnelbanan. Stockholms politiker inspirerades också av att storstäder som London, Paris och New York där det redan byggts tunnelbanor.Tunnelbanan - räddning ur kaos
Att det behövs en tunnelbana är inte så svårt att förstå efter följande exempel. I rusningstid går 30 tunnelbanetåg åt varje håll över Skanstullsbron mellan stationerna Skanstull och Gullmarsplan, Tb1. Om tunnelbanetågen istället skulle ersättas med buss skulle det behövas ca 450 bussar, vilket blir en buss var 8:e sekund. Om ovanstående istället skulle ersättas med bilar skulle det behövas 33 körfält bredvid varandra i vardera riktningen. 1995 blev ovanstående exempel faktiskt verklighet när tunnelbanan blev avstängd p.g.a. en brand. De som kom för sent till jobbet då inser snabbt vikten av tunnelbanan.Politikernas beslut
Redan i början av 1900-talet hade diskussioner förts i Stockholms kommunfullmäktige om byggande av en tunnelbana men det var först 1941 som beslutet togs att tunnelbanan skulle börja byggas. Beslutet kom dock först efter en lång och ganska upprörd debatt.Politisk dramatik
En del dramatik förekom under planeringsstadiet efter beslutet 1941. I slutet av 1944 blev nämligen en utredning klar. Denna visade att befolkningen i Stockholm ökade snabbt och att tunnelbanan därför skulle behöva en större kapacitet. I all hast två nya mycket avgörande beslut för att öka kapaciteten:- Sträckan T-Centralen - Slussen skulle byggas 4-spårig istället för 2-spårig.
- Stationernas längd skulle ökas från 6 vagnar (ca 100 m) till 8 vagnar (ca 145 m). Detta medförde att två planerade stationer på innerstadssträckan Fridhemsplan - T-Centralen togs bort från planerna.
Bansträckningar
Tunnelbanesträckorna kan delas upp i fyra olika typer av bana enligt följande:- Bergtunnel
- Betongtunnel
- Bro/Viadukt
- Öppen bana (bana på ytan)
- Tb1 går på öppen bana i förorterna och i betongtunnlar i innerstaden.
- Tb2 går i bergtunnlar och på öppen bana.
- Tb3 går i bergtunnlar.
Tb1 - betongtunnlar och öppen bana
I förorterna går Tb1 på öppen bana med några få undantag för några kortare tunnlar: En tunnel finns mellan station Islandstorget och station Blackeberg. En annan tunnel finns vid station Vällingby. Även de nyare sträckorna Farsta - Farsta strand och Kärrtorp - Skarpnäck består till stor del av tunnlar.När Tb1 korsar vägar ute i förorterna är det nästan jämt tunnelbanan som går på viadukter över vägarna.
Tb1 förortsbanor består till stor del av äldre spårvagnsbanor som byggts om till tunnelbanestandard.
I innerstaden går Tb1 nära under markytan och befinner sig till största delen i betongtunnlar, som ligger under några av Stockholms gator.
Dessa innerstadssträckor byggdes mycket förenklat på så sätt att gatorna grävdes upp. Sedan gjöts betongtunnlar under gatorna som sedan åter fylldes igen. Innerstadssträckorna på Tb1 var de svåraste att bygga och de dyraste på hela tunnelbanan.
Tb2 - bergtunnlar och öppen bana
Tb2 går precis som Tb1 under jord i innerstaden, men till skillnad från Tb1 är det vanligare med bergtunnlar som då går på ett större djup.På sträckan Liljeholmen - Norsborg går Tb2 in och ut i inte mindre än 8 tunnlar. Det är främst bergtunnlar men vid bl.a. förortscentrumen Skärholmen och Vårberg förekommer betongtunnlar.
På sträckan Liljeholmen - Fruängen går banan i tunnel fram till station Telefonplan och sedan ovan jord med undantag för en kortare tunnel innan station Hägerstensåsen.
På sträckan Östermalmstorg - Ropsten går Tb2 i tunnel, med undantag för en bro mellan station Gärdet och station Ropsten.
På sträckan Östermalmstorg - Mörby centrum går banan i tunnel med undantag för bron över stocksundet mellan station Bergshamra och station Danderyds sjukhus.
Tb3 - bergtunnlar
Tb3 går hela 85% i bergtunnlar. Tb3 går vanligtvis på stort djup under markytan. Alla stationer ligger i berg utom station Kista som ligger på en viadukt. Det är runt station Kista som Tb3 inte går i bergtunnlar utan istället på viadukter. Tb3 går även på en viadukt mellan station Kista och station Hallonbergen.Vid denna viadukt ligger även tunnelbanans spökstation Kymlinge. Det var från början meningen att Kymlinge skulle bli en station men planerna ändrades, så spökstationen består idag av en inte helt iordningställd plattform. Att det "saknas" något mellan station Kista och station Hallonbergen syns på alla kartor över tunnelbanesystemet eftersom avståndet mellan stationerna är dubbelt så stort.
Stationer
Stockholms tunnelbana har som tidigare nämnts 100 stationer. Av stationerna är 53 ytstationer (ovan jord) och 47 är underjordiska stationer. Av de underjordiska finns två huvudtyper:Bergstationer (stationer utsprängda i berg) Betongstationer (stationer gjutna i betong).
Tidsmässig stationsindelning
Stationer invigda före 1973. Det är svårt att se om de underjordiska stationerna är betongstationer eller bergstationer på grund av att båda stationstyperna har liknande inredning.Stationer invigda 1973 och senare. Här är det större skillnad mellan betong- och bergstationerna. Bergstationerna (i stort sett alla underjordiska stationer efter och under 1973 är bergstationer) är så kallade grottstationer. Grottstationerna är utsprängda grottor i berget vars väggar och tak sprutats med en speciell sprutbetong och sedan målats i olika färger. En annat typiskt drag för dessa senare stationer är att spåren är raka längs hela plattformarna. Stationerna tillhör typerna Parallell eller Trumpet, en beskrivning finns här, tryck "back" för att komma tillbaka.
Yt-, berg-, betong-stationernas fördelning på systemen
Tb1 har totalt 49 stationer varav 9 betongstationer, 3 bergstationer och 37 ytstationer. Samtliga stationer har plattformslängder för 8 vagnar (ca 145 m).Tb2 har totalt 35 stationer varav 4 betongstationer, 16 bergstationer och 15 ytstationer. Alla stationer har plattformslängder för 8 vagnar (ca 145 m) utom några stationer på linjern mot Mörby Centrum som istället har plattformslängder för 10 vagnar (ca 180 m).
Tb3 har totalt 20 stationer varav 0 betongstationer, 19 bergstationer och 1 ytstation. Samtliga stationer har plattformslängder för 10 vagnar (ca 180 m).
Stationerna har 1 till 3 utgångar och återfinns i stationsförteckningen.
Tunnelbanevagnar
I dag finns det ca 880 tunnelbanevagnar i Stockholms tunnelbana. Dagens vagnar (som tidigare bara kallats vagnar, men i detta avsnitt kallas C-vagnar) har samma yttermått och kan tyckas lika men i själva verket finns det nio olika vagntyper. Vagntyperna kallas C1, C2, C3, C4, C5, C6, C7, C8, C9, C12, C13, C14 och C15. De första C-vagnarna är från tunnelbanans barndom på 50-talet.Men med Dennisöverenskommelsen ska en helt ny vagn tillverkas och börja sättas i trafik 1998. Vagnen kallas vagn 2000 och blir betydligt längre (46,5 m) än dagens C-vagnar (17,4 m). 8 C-vagnar kommer att motsvara 3 vagn 2000.
Dagens C-vagnar
- De första C-vagnarna (C1-C3) hade förarhytter i båda ändarna. Detta var en nödvändighet eftersom det till en början förekom tunnelbanetåg med udda antal vagnar.
- I C-vagnarna C1-C5 sitter föraren till vänster i förarhytten medan de senare C-vagnarna (C6-C9) har förarhytten placerad i förarhyttens mitt. Vindrutorna är också större i C6-C9 vagnarna. Detta gäller även förarkomforten. Därför går de dessa nyare vagnar i största möjliga utsträckning först och sist i dagens tunnelbanetåg.
- De sista 20 C6-vagnarna och C7-C9 vagnarna är sk semipermanent sammankopplade (med vilket menas att de är ständigt sammankopplade och har delvis gemensamma komponenter). Fördelen med dessa vagnar är att komponenter sparas, vilket leder till billigare vagnar.
- Från början var C-vagnarna C1-C7 gröna medan C8-C9 var blå. Men ommålning av en del gröna vagnar till blå har gjort att det förekommer både gröna och blå vagnar av C1-C7.
Nya Vagn 2000
Den nya vagn 2000 är som tidigare sagts betydligt längre än C-vagnarna. Detta görs möjligt genom att vagnen kommer att innehålla två leder (jfr. leden i en ledbuss). Varje vagn kommer att ha en förarhytt i varje ändå. Noteras kan också att Vagn 2000 även kallas för C20.
Fördelar med vagn 2000 jämfört med C-vagnarna
- Lägre elförbrukning
- "Onödiga" förarhytter försvinner, mer plats åt passagerarna.
- Lättare att röra sig i tåget under färd
- Hjulen ställer in sig efter kurvorna vilket minskar slitaget och ljudet.
- Bredare och eldrivna dörrar
- Bättre komfort (Skönare säten, mm)
- Fler och större fönster
- Tystare och jämnare gång
- Färre antal dörrar.
- Dörrar som öppnas ut istället för in i tågets sidor.
- Inga mittstänger att hålla sig i.
- För dyrt i förhållande till förbättringen.
Vagnhallar
I Stockholms tunnelbana finns det idag 5 stora vagnhallar eller vagndepåer som de även kallas. Tb1 har tre hallar, Tb2 har en hall och Tb3 en hall enligt följande- Hammarbyhallen - Tb1 (1947): Ligger vid station Skärmarbrink.
- Vällingbyhallen - Tb1 (1952): Ligger mellan station Vällingby och station Råcksta.
- Högdalshallen - Tb1 (1957-1958): Ett stickspår från station Högdalen leder till hallen.
- Nybodahallen - Tb2 (1964): Ligger söder om station Liljeholmen
- Rissnehallen - Tb3 (1975): Ligger mellan station Rissne och station Hallonbergen.
Alla servicehallarna och uppställningshallarna på Tb1 samt servicehallarna på Tb2 och Tb3 är egna byggnader medan uppställningshallarna på Tb2 och Tb3 utgörs av bergrum.
Förutom ovanstående vagnhallar finns det uppställningsspår utefter tunnelbanan. Det gäller främst vid några av ändstationerna, men det finns även vändspår där linjer vänder som inte går ut till ändstationerna.
Konst
Stockholms tunnelbana är inte bara ett transportmedel. Den kallas ibland för världens längsta permanenta konstutställning. Det var under 1940- och 50-talen som konstnärer tryckte på för att det skulle skapas konst i tunnelbanan. Ett starkt motiv var att tunnelbanan inte skulle få känslan av källare. Station T-Centralen blev den första stationen som blev konstutsmyckad.Idag är det ett stort samarbete mellan konstnärer och byggnadsingenjörer under planeringsarbetet för nya stationer. Konstnärerna hjälper till vid färgsättningen, val av material för golv och med annan utsmyckning.
Men en sak är viktig att komma ihåg. Konsten får inte bli så utbredd att resenärernas praktiska användning av tunnelbanan försämras. Med det menas att på en del stationer tenderar konsten att ta över. Bänkar utformas konstnärligt istället för att vara bekväma att sitta på.
Förstörelse, klotter och rökning
Tråkigt är att en del konst har blivit förstörd av klotter. Särskilt gäller det väggmålningar. Det är inte kul att se de förstörda målningarna. Inte för att de saknas de över allt annat utan för att det ser förfärligt fult ut med en massa kladdad färg på väggen. Med ovanstående i baktanken anser jag att SL borde låta bli att skapa väggmålningar så länge det inte går att garantera att dessa inte förstörs på något sätt.Det är även trist att rökförbudet inte efterlevs på alla håll. Det finns faktiskt folk som av olika anledningar inte vill komma i kontakt med tobaksrök.
Ökning av vandaliseringen
Klottret och förstörelsen har tyvärr ökat under de sista åren. Orsakerna till ökningen beror till stor del på att tunnelbanan numera är öppen dygnet runt på helgerna. En annan orsak är att folk numera har möjlighet att gå ut genom stationsingångar som stänger tidigare än stationen. Detta har lett till att folk med avsikt att förstöra kommer in i samband med andras utpasserande. Tidigare drogs järngaller för stängda stationsingångar. Anledningen till att järngrindarna avskaffades har med brandsäkerheten att göra. Brandsäkerheten står alltså mot förstörelsen, vilket är ett stort problem. För att lösa problemet har det helt nyligen beslutats att tunnelbanan inom en snar framtid kommer att stängas på nätterna.Olyckor
Eftersom Stockholms tunnelbana är en så stor trafikapparat händer det naturligtvis att fel uppstår och att folk skadas. Ett vanligt fel är att tågens dörrar inte vill öppna eller stänga sig. Det händer tyvärr även att människor omkommer. Det kan vara uteliggare som är lite runda om benen och blir påkörda av tunnelbanetågen eller folk som vill ta självmord genom att kasta sig framför ett tunnelbanetåg. Människor framför tunnelbanetågen är mycket obehagliga för förarna. Det har dock hänt andra incidenter som bränder och tunnelbanetåg som krockat.Bränder
Totalt har det varit över 20 större eller mindre bränder under tunnelbanans drygt 45 år. Dessbättre har det aldrig inträffat några större katastrofer. På senare tid har antalet bränder ökat pga den allt äldre vagnparken.
- Den senaste allvarligare branden inträffade natten till den 26 januari 1995 då det brann i en kabel vid station Skanstull. Branden orsakades av att vatten från högtrycksrengöring av tunnlarna hade kommit i kontakt med en kabel så att det blev kortslutning.
- Första gången det brann i Stockholms tunnelbana var 1953 då det var en kortslutning under en vagn.
