De Tres Lära, Skapelsen
Genom ändlös tomhet sprang de tre syskonen. De hade sprungit så länge någon av dem kunde minnas. Varifrån de kom var höljt i dunkla dimslöjor. Deras mål, om nu ett sådant någonsin existerat, hade för länge sedan utraderats av den monotona språngmarschens dövande rytm.
Plötsligt stannade de och vände sig mot varandra. Deras flämtande andetag, fick tomheten att fyllas av gråskimrande ångplymer. Andetag efter andetag flöt samman och snart hade ett moln formats mellan de tre. Sakta sänkte sig molnet likt morgondimma över ängen och tomhetens isande kyla frös det sedan till en skiva av renaste is.
De tre satte sig kring skivan och betraktade den med ögon som nu tycktes lysa av en målmedvetenhet de tidigare saknat.
I denna stund talade ett av syskonen och sade: "- Jag är Vothan !". Innan det sista ordet hunnit klinga ut, sprang ett tredje öga fram i hans panna. Detta öga spred ett värmande ljus, som föll över skivan av is. I ljusets sken, var skivan så vacker, att syskonen fällde tårar över den. Droppe efter droppe föll ned och snart var skivan täckt av ett tunt vattenlager.
Så talade den störste av de tre. Med tordönsstämma utropade han: "- Jag är Kior !" Därefter lade han sina händer på skivan av is. När de åter lyftes, fanns ej längre vatten över hela isskivan, utan de delar av den som berörts, var täckt med jord och sten.
Isskivan, som nu täcktes av både vatten och fast mark, var forfarande livlös. Även om träd och blommor skjutit upp ur jorden, kunde ingen rörelse synas och inget ljud höras.
Plötsligt bröts tystnaden och det tredje av syskonen sade: "- Jag är Frika !". Då hon sagt sitt namn, började hon sjunga. Trots att sången var utan ord, fick hennes ljuva stämma de två brödernas ögon att återigen tåras. Tårarna föll över skivan av is. Vare sig de landade på vatten, jord, sten eller träd, växte där fram varelser, vilka fick liv av Frikas sång.
- Det är så det kommer sig att en värld existerar, en värld där alla har sin givna plats och lever enligt sin givna natur. Oavsett om en varelse har släktskap med vatten, jord, sten eller träd, är den skapad av De Sanna Gudarna.
Allt medan hon talat hade elden sakta falnat. Skuggorna började djupna och en ensam ugglas skri hördes i natten. Det var inte första gången Kalina berättat om skapelsen. Varje vår, när de första vitstjärnorna tittade fram i mossan, samlade hon byns unga och delgav dem sin kunskap. Hon hade gjort så alltsedan Kare gått bort och med Frikas hjälp, skulle hon nog kunna göra det ännu en tid.
De Tres Lära, Historik
Tron på De Tres Lära har existerat så långt tillbaka någon kan minnas. Ingen känner dess ursprung och av den orsaken anses det inte finnas någon specifik grundare. De som följer denna religion, menar att den alltid har funnits och att den är given av Gudarna själva.
Innan Den Höges Lära gjorde sitt intåg i världen, var tron på De Tres Lära den allenarådande religionen. Nu har den dock trängts tillbaka, men lever kvar på landsbygden och i de mer vilda markerna. Vissa rykten talar om att många av de icke-mänskliga raserna lever enligt De Tre. Om detta är sanning eller ej, vet nog bara de visaste av shamaner.
De Tres Lära, Praktik
De Tres lära är som namnet antyder en polyteistisk religion. De tre gudarna är Vothan, Kior och Frika. Dessa nämns dock sällan med namn, utan kallas vanligen: Den Vise (Vothan), Den Starke (Kior) och Modern (Frika). De tre gudarna har ingen inbördes rangordning, men däremot olika funktioner. Beroende på den situation man befinner sig i, riktas således tankar och ritualer mot den gud vars hjälp önskas (se avsnittet "Gudarna").
Det finns inga givna religiösa ämbeten inom religionen. Den som visar sig ha större kunskap än andra, blir oftast den som sköter gemensamma högtider och ritualer. Det finns dock vissa personer, som anses stå gudarna närmare än andra. Dessa kallas shamaner och har ofta förmågor utöver det vanliga. Shamanerna vördas av de troende och man söker ofta upp dem för att få råd eller hjälp. Shamanen har inte några specifika ämbetskläder, då något egentligt institutionaliserat ämbete saknas. Vad som däremot utmärker en shaman, är dennes uppenbara närhet till naturen och det av gudarna skapade, vilket ofta avspeglar sin i klädedräkten.
Närhet till naturen och harmoni med densamma, är något som utmärker de som följer De Tres Lära. Då allt är kommet av gudarna, har allt sin givna plats i världen. Det finns således ingen egentlig ondska eller hierarkisk världsordning. Tingen är helt enkelt som de är.
Vare sig det gäller djur, människor eller andra varelser, följer alla den natur de givits av gudarna. Till varje varelses natur, hör att värna om andra varelser av samma slag. En människa bör alltså hjälpa en annan om hon har möjlighet. Varelser av annat slag än ditt eget, kan vara av så pass skild natur, att det går emot din egen att värna om den. Du bör dock göra ditt yttersta för att leva i harmoni med dem, de är ju liksom du skapade av gudarna. Detta gäller såväl levande som odöda.
De odöda anses vara bundna till sitt halvliv av någon specifik orsak, ofta ett illdåd som driver till hämndlystnad. Det ses som en god handling att finna det som fjättrar den odöde vid denna värld. Detta dels för att den odöde då blir fri att nå efterlivet, dels för att den odöde ofta tar ut sitt raseri även på andra än de som förtjänar det.
Trots att De Tres Lära förespråkar harmoni och samlevnad, finns det våldsamma konflikter bland de som följer läran. Okunskap är den främsta orsaken till detta. Den gudomliga harmonin bejakas inte tillräckligt, utan någon av de enskilda funktionerna hos en specifik gud sätts före de andra. Värderas Kiors destruktiva eller Frikas dödande funktion högre än andra, är människan inte längre i harmoni med världsalltet. Balans ges av helheten, ej dess enskilda delar.
De Tres Lära betonar starkt vikten av harmoni och naturens ordning. Detta har medfört att religion och samhälle är ett och samma. Utifrån gudarnas natur styrs tingen. Samhället växer således fram enligt den givna världsordningen och blir så vad det är menat att bli.
De som följer De Tres Lära, anser Den Höges Lära vara en enda stor lögn. Att söka förändra världens ordning, gå emot tingens natur och inte sätta helhetens balans i centrum, måste vara av ondo och kan således inte vara givet av någon gudom.
De Tres Lära, Gudarna
Vothan ('Vååthan'): Vothan är ljusets gud och står för tingens ordning. Med sitt tredje öga lyser han upp såväl värld som sinne. Denna upplysande funktion, har medfört att Vothan också är de styrandes gud. Den som härskar över andra, behöver ett upplyst sinne för att kunna sköta sitt värv. Vothan kan i stort sett anses vara den gud man vänder sig till när det gäller alla former av intellektuella och konstnärliga spörsmål.
Kior('Kjårr'): Kior är kraftens och skapandets gud. Han ger styrka och kreativitet till såväl hantverkare som soldat. Dessa funktioner gör att han också får en kaotisk aspekt, då detta är något som behövs i skapandets process. Vissa mer krigiska raser har ett övermått av Kiors kaotiska sida och vördar honom som en kraftfull stridsgud. En dylik centrering på en specifik gudafunktion, ger ett disharmoniskt sinne. Den som söker harmoni måste finna balansen mellan Kiors kaos och Vothans ordning.
Frika('Frika'): Frika är livets gudinna. Hon är den som styr fruktbarheten, men också den som kommer med döden. Till henne ber den ofruktsamme om barn, bonden om skörd, men också den gamle om ännu ett års levnad. Hennes hand rör i stort sett allt vardagligt, och bland allmänheten är Frika den viktigaste av gudarna
Människan lever hela sitt liv under alla tre gudarna. Oavsett vilken väg du vandrar, har de alla ett finger med i livets spel. Efter döden, ändras dock detta. Det liv du levt, avgör vad som händer dig då det ändas. Den gud, vars egenskaper du premierat främst under din livstid, kommer att ta dig till sitt rike sedan du dött. Var de respektive gudarnas riken finns och hur de ser ut, är det ingen som vet. Något som dock är allmänt känt, är att det dödsrike du hamnar i, är sådant att det passar just dina intressen.
De Tres Lära, Kosmologi
De som lever enligt De Tres Lära, säger att världen är en gigantisk skiva av is som svävar i en ändlös tomhet. Runt denna skiva sitter Vothan, Kior och Frika. De blickar ut över världen, men kan knappt synas från människornas boning. Det som syns av dem, är Vothans tredje öga som vakar under dagen, och Kiors enda öga som ses blicka ut över världen under natten. De skimrande ljus som ses nattetid, är inte annat än gudarnas andedräkt som fryser till små iskristaller.
Den stora isskivan är till största delen täckt av vatten, men på dess mitt ligger den stora landmassa som bildades då Kior lade sina händer på isen. Värmen från dessa finns fortfarande kvar och det är den som tillsammans med Vothans tredje öga gör världen beboelig.
Ju längre från skivans centrum man färdas, desto kallare blir klimatet. Den oändliga tomheten kyler skivans kant och gör att de yttre haven är helt bottenfrusna. Detta är nog tur. Hade det inte varit så, skulle nog ett och annat skepp som kommit alltför långt ur kurs, ha seglat över skivans kant och ut i intet.
De Tres Lära, Ritualer
För de som tillber De Tre finns det en huvudsaklig rit, begravningen. När en människa tagit sitt sista andetag i denna värld, är det tid att bege sig till nästa rike. För att detta ska kunna ske, måste den dödes kropp sammansmälta med det element den är kommen av. I människans fall är det jorden. Det vanligaste och enklaste sättet att göra detta, är genom att gräva ned den döde i marken. Då jord och kropp är av samma element, kommer den naturliga harmonin att låta kroppen uppgå i den större helheten. När detta skett, är den döde redo att träda in i det väntande dödsriket.
De som följer De Tres Lära har inga vardagliga ceremonier som styrs av någon religiös auktoritet. Vad de däremot har, är en daglig ritual som alla utför under sommarhalvåret. Under vintern är det endast shamaner som utför denna rit.
Varje dag under sommaren, när Vothans öga står mitt i skyn, lägger sig alla efterföljare till De Tre ned på marken. De håller armarna rakt ut från kroppen och sluter ögonen. Värmda av ljuset från Vothans öga och Kiors händer, ligger de stilla och lyssnar på naturens läten. En fridfull harmoni sprider sig och ibland händer det att någon hör de ännu icke utklingade tonerna från Frikas livgivande sång. Efter en stund av stillhet, är det åter dags att tänka på dagens arbete, men nu med ett sinne i harmoni.
