"Draken låste sin kalla blick på riddaren och reste sig sakta upp till sin fulla höjd. "Så du vågar störa min vakt?" Drakens stämma var som metallstycken som gneds mot varandra, så länge sedan var det som den hade talat med mänsklig tunga. "Dyrt skall din djärvhet stå dig!" Barnen vid värdshusets eldstad, dök förtjust skrämda platt ned på golvet när sagoberättaren gjorde ett hotfullt utspel för att visa drakens våldsamma attack på sagans hjälte. Den gamle mannen fortsatte att berätta om den fruktansvärda striden som följde efter attacken.Det var inte förrän draken låg dräpt utanför grottans mynning som de allra yngsta vågade titta fram, gömda bakom sina föräldrar. "Sakta letade sig vår hjälte in genom den trånga grottgången, plötslig öppnades en fantastisk syn för hans ögon. En sal skapad av vattnets droppande, så väldig att endast en alv kunde se från ena väggen till den andra. Tusen facklor lyste upp hela salen och spred ett sken som återkastades i de tusentals ädelstenar, som tillsammans med guld, smycken och urgamla vapen fyllde grottsalens golv." Innan Balbin hunnit berätta om hur riddaren återvänt till kungen och fått prinsessan och halva kungariket hade några barn somnat i sina föräldrars knän. De allra flesta var dock fortfarande helt uppslukade av historien och det var med viss besvikelse som de följde sagan till dess slut. Den gamle mannen satt tigande en lång stund efter det att han avslutat sin berättelse. I det röda skenet från eldstaden fick det fårade ansiktet prägel av en allvarsamhet som nästan skrämde Vidar. På botten av ögonen dansade reflexer av eldslågorna. "Kan du inte berätta en saga till Balbin", bad Vidar. Den gamle mannen såg upp och för ett ögonblick tyckte Vidar att hans ögon blev en sal med tusentals brinnande facklor, precis som den han hade berättat om i sin saga. Men så blev blicken åter den gamles och han log sitt vänliga leende och strök Vidar över håret. "Nej min vän" sade han matt och reste sig mödosamt. "Nu måste jag gå hem till mitt. Nu blir det inga fler sagor." I nästa stund hade Balbin försvunnit genom värdshusdörren. I den mörka sommarnatten var hans steg ljudlösa och den grå skepnaden knappt märkbar, ändå följde dussintals små ögon enkelt hans väg hemmåt. Först då Balbin stängt dörren till sin stuga försvann de rasslande in i den svarta skogen.

Den natten kunde byborna se hur den gamle mannen gick runt i sitt hus och plockade med sina saker. Inte förren i vargtimman verkade han gå till sängs. Vad de däremot inte såg, var hur Balbin vaknade till strax före det första gryningsljuset och hur han med ett rofullt leende, pånytt slöt ögonen, vände sig om och blev liggande alldeles stilla. Med ens blev den mörka skogen tyst och stilla, något den inte varit på mycket länge.




Byn Gylsid har alltid tillhört konungariket Naderost, men då den är avlägset belägen, har kontakten med statsmakten varit ytterst sporadisk. Det har inte ens varit värt mödan att skicka någon skatteindrivare, då det kostat mer än vad det smakat. En händelse skulle dock komma att ändra på detta.
För ett hundratal år sedan ockuperades den annars så fridfulla byn Gylsid. Då det aldrig funnits någon större samling vapenföra män i byn, skickades bud till konungen och folket vädjade om hjälp. En mindre armé anlände så småningom och Gylsid blev återigen fritt. Alltsedan den dagen, har byn stått i en ständig skuld till statsmakten. Vart femte år skickas ett sändebud för att indriva en tämligen hög skatt från byborna. Trots att det idag är länge sedan ockupationen inträffade, lever traditionerna kvar och ingen ifrågasätter konungens skatt.
Gylsid är inte en ovanligt rik by, men det brukar inte vara några större problem för borgmästaren, som är den skatteansvarige, att betala konungens sändebud. Vissa år, har dock både skörden och jakten varit dålig, så byns inkomster har inte räckt till. Det som fattats i guld, har då fått ersättas med människor, vilka konungens sändebud tar med sig tillbaka till huvudstaden. Ingen vet vad som händer med dessa, men en sak är säker och det är att ingen någonsin kommit tillbaka till Gylsid efter ha skickats därifrån.
De tre senaste åren har varit dåliga år i Gylsid. De annars så goda handelsinkomsterna har varit magra och byns kassa är inte tillräcklig för att betala den skatt som nu kommer att krävas. Rivaliserande storfamiljer gör sitt yttersta för att finna pengar och därigenom säkra sin representant som borgmästare, en titel som är mycket statusfylld och högt respekterad. Många förbereder sig på det värsta, att behöva skickas iväg till den fjärran huvudstaden, något som hållit mången bonde vaken om nätterna. De flesta är dock överens om en sak, pengar måste skaffas fram på något sätt.

Balbins Saga kommer att starta under torsdagkvällen. När solen står som högst under söndagen, då väntas konungens sändebud. Vad som händer då, det vet inte ens vi arrangörer, utan det är upp till er.